Nedanstående artikel fanns publicerad i Spelmannen, nr 4 -21
Varje år byggs ett antal fioler eller fiolliknande instrument med resonanssträngar i Sverige men det är inte lika vanligt att det hittas äldre svenskbyggda instrument. 2019 dök det upp inte mindre än tre sådana fioler vilket är ganska mycket eftersom det i skrivande stund bara finns 26 bevarade exemplar. En av fiolerna upptäcktes i Jamtlis samlingar, lite anmärkningsvärt då man skulle kunna tycka att någon intresserad person borde ha letat där tidigare. Det finns också en riksinventering över musikinstrument på svenska museer från första halvan av 1900-talet men där är denna fiol inte med. Fiolen på Jamtli har fyra spelsträngar och åtta resonanssträngarna och stämskruvarna är placerade i två rader i skruvlådan med spelsträngsskruvarna i den övre raden och resonanssträngarnas skruvar i en undre rad. Bland bevarade instrument ifrån Sverige är detta är den vanligaste typen av resonanssträngsfiol och tycks ha sitt ursprung bland professionella instrumentmakare i och kring Ängelholm under sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal. Modellen har inget fastslaget namn i några källor men brukar lite informellt kallas för dubbeldäckare eftersom dess mest utmärkande egenhet är de två våningarna i skruvlådan. Dubbeldäckaren på Jamtli är inte signerad men är så lik några andra fioler och gambor byggda av Arwit Rönnegren att den bör ha samma ursprung. Arwit Rönnegren (1680-1737) är en tämligen välkänd och väldokumenterad fiolmakare som var verksam i Kattarp, en liten ort mellan Helsingborg och Ängelholm som annars är mest känd för att det var MC-klubben Bandidos första etableringsplats i Sverige och att tidigare melodifestivalvinnaren Eric Saade är uppväxt där.
De två andra resonanssträngsfioler som dök upp under 2019 har under våren renoverats av Anders Norudde vilket är spännande eftersom historiska resonanssträngsfioler i spelbart skick är mycket ovanligt. De flesta instrument ingår annars i museisamlingar och sådana brukar behållas i befintligt skick. Renoveringar av detta slag är oftast en chansning eftersom det är svårt att bedöma hur bra de kan komma att låta om de är i dåligt och ospelbart skick från början.
Båda de nyrenoverade fiolerna är också dubbeldäckare men har fyra resonanssträngar istället för åtta som instrumentet på Jamtli. Det finns 15 bevarade dubbeldäckare med åtta resonanssträngar och fyra stycken med sex resonanssträngar men före 2019 så fanns det bara ett känt exemplar med fyra resonanssträngar, en osignerad hals som jag hittade vid ett besök på det som då hette Musikmuseet i Stockholm och som förvånande nog inte beskrivits av museets tidigare profiler Tobias Norlind eller Daniel Fryklund som skrivit en del i ämnet. Jag trodde att halsen på Musikmuseet (eller Scenkonstmuseet som det heter numera) var en udda fågel men när det nu dykt upp två liknande instrument så förändrar det bilden av svenska fioler med resonanssträngar lite. Spontant hade det legat nära till hands att gissa att hardingfeleliknande instrument med fyra resonanssträngar och en förlängd skruvlåda i en våning borde varit det vanligaste i Sverige. Det finns dock bara fyra bevarade sådana och tre av dessa är byggda under tidigt 1900-tal, alltså efter den period då resonanssträngar var som populärast och mer att betrakta som moderna rekonstruktioner eller experiment. Det finns också några litteraturreferenser till resonanssträngsfioler med fyra understrängar men i de fall som skruvlådans utformning inte är specificerad går det numera inte att säga om det rör sig om dubbeldäckare eller någon annan instrumenttyp.
En av de nya fiolerna med fyra resonanssträngar auktionerades ut av en firma i Norrköping. Enligt uppgift har fiolen gått i arv i en släkt i Krokek utanför Norrköping sedan slutet av 1800-talet innan den nu såldes. Fiolkroppen ser ut att vara en tysk eller centraleuropeisk fabriksfiol som gissningsvis är drygt 100 år gammal. Mitt på halsen har det skarvats på en lite klumpig skruvlåda utan dekorationer och med ett ytterst stiliserat människohuvud. Det är oklart när denna ”renovering” genomförts och det är tyvärr troligen omöjligt att kartlägga varifrån skruvlådan ursprungligen kommer ifrån men hade den nytillverkats för ändamålet hade gissningsvis hela halsen bytts snarare än att skarva den på mitten. Mer än pusselbit som antyder att det förekom dubbeldäckare med fyra resonanssträngar kanske detta instrument aldrig blir, men fiolen är lättspelad och låter ganska bra och det kan ju räcka ganska långt.
Den sista fiolen hittades i risigt skick på en gård i Långalma i Roslagen under eftersökningarna efter äldre nyckelharpor. Ägaren hade tänkt köra fiolen till tippen men Daniel Hedman, som har ett stort intresse för äldre instrument insåg att detta var något mycket ovanligt. Fullt fokus på nyckelharpor och ett nyvunnet intresse för att spela hardingfela gjorde dock att Daniel valde att sälja vidare denna gamla fiol. Liksom fiolen från Krokek saknade även Långalmafiolen ursprungsmärkning. De hade vissa likheter, framför allt det stiliserade människohuvudet, men form och dekorationer på Långalmafiolens skruvlåda var också mycket lik den fyraundersträngade dubbeldäckaren på Musikmuseet och en annat fiol i samma samling som har åtta resonanssträngar. Tyvärr är även dessa osignerade och hade det bara gått att lista ut ursprunget på ett av instrumenten så hade det givit svar på var de andra två fiolerna kommer ifrån. Det är ovanligt med en historisk resonanssträngsfiol som man kan välja vad man vill göra med och eftersom det fanns möjlighet till ett väldigt givande resultat så beslutade jag mig för att satsa på en dendrokronologisk undersökning där man med hjälp av analys av årsringarna kan avgöra var trädet växt och när det har fällts. Hans Linderson vid geologiska institutionen på Lunds Universitet är duktig på sådana analyser och utför sådana mot en kostnad även till privatpersoner. Covidrekommendationer gjorde det lite svårare att få till en transport av fiolen till en annan del av landet men under den tidiga hösten 2020 gick det ändå att genomföra. Det var lite av en chansning eftersom fiolhalsens infästning i kroppen kunde antyda att kropp och halsen, trots att de var någorlunda lika, inte var byggda vid samma tillfälle. Tyvärr är det inte möjligt att göra en bra dendrokronologisk analys av lönn eller andra lövträd som brukar användas till hals och botten men ett granlock passar utmärkt. Hans Lindersons bästa träff för virket i Långalmafiolens lock var referensträ från en gård strax norr om Massum som fällts tidigast vinterhalvåret 1879/1880. Massum ligger strax innanför Väddö och precis som Långalma i Roslagen i östra Uppland. I samband med en uppdatering av min websida om svenska fioler med resonanssträngar valde jag att en gång till gå igenom allt källmaterial jag hade samlat på mig. I en skrift om folkkultur i Uppland av K.P. Leffler fanns en fotnot om den musikintresserade folkskolläraren Lars Hult (1802-1886) som ska ha tillverkat en fiol med fyra resonanssträngar. Lars Hult bodde i Edebo, någon mil ifrån Massum och även om det inte finns så mycket tid att spela på mellan vintern 1879/1880 och Lars död 1886 så gör den geografiska närheten mellan Massum, Edebo och Långalma och avsaknaden av andra uppgifter om resonanssträngsfioler i denna del av landet att det ligger nära till hands att gissa att detta är fiolen som Lars byggt. K.P. Leffler skriver att Lars ska ha byggt ett instrument, inte flera, och det verkar därför ganska troligt att han har hittat en äldre fiolhals och har valt att montera denna på ett nybyggt instrument, eller möjligen om han bara har tillverkat ett nytt lock. Fiolen var i spillror men Anders Norudde har gjort ett fantastiskt arbete att få ihop den igen. Liksom flera andra dubbeldäckare hade denna en greppbräda som inte är limmad i halsen utan inskjuten i ett fräst spår och därmed löstagbar och efter en hel del pyssel med en extra kil under greppbrädan lyckades Anders få till funktionaliteten men ändå rikta om greppbrädan så att fiolen fick en lämplig stränghöjd. Fiolen är lite mindre och klenare än den från Krokek och mensuren är kortare och som ett experiment valde jag att satsa på ospunna sensträngar. Dessa parametrar gör att ljudet mer liknar äldre instrument och de två renoverade fiolerna är ganska olika vilket är kul då de kompletterar varandra. Nu är det bara hoppas att pandemin ebbar ut så att instrumenten kan luftas på diverse evenemang och verkligen användas.
