Röde greven

Röde grevens namne (Carl Piper) var någon form av statsminister i Carl XII:s regering men hamnade i krigsfångenskap i Moskva efter Poltava/Perevolotjno (osäker på om han blev fångad i själva slaget) och eftersom Röd är en färg som man förknippar med Moskva så kanske Röde greven inte är en helt felaktig beskrivning även för den äldre Carl Piper. Piper skrev en rätt omfattande dagbok och det finns också mycket bevarad korrespondens mellan honom och administrationen hemma i Sverige och med olika lokala fånggrupper. Jag letade upp Carl Pipers och Carl Gustaf Rehnschiölds koncept till utgående skrifvelser under deras fångenskap i Ryssland 1709-1715 (utgiven av Pär Sörensson som man känner igen från karolinska förbundets årsboks artikel om hemresan från Ryssland) som fanns som referensexemplar på Carolina Rediviva och i den hittade jag följande i ett brev från Piper till hustrun Christina:

Det är mer än 14 månader förflutne, sedan vij af kongl. statz-contoiret undfinge dhe sidste 10,000 rdr. och hvad deraf som straxt blef uthdehlt, förslog vijda när intet så mycket, att de dermed kunde betahla, hvad dhe hade bårgat till theras lifsuppehälle, än till den tijden; deraf kan man lätt aftaga, huru tillståndet nu må vara.

Jag har orsak att berömma större dehlen af offierarne, dhe giöra alt, hvad i theras förmågo står, till at underhållan lifvet, dhe bärga om hösten böndernes säd och höö som dhe hafva slagit och skurit förut, dhe bära sallt, hugga veed hos bårgerskapet, dhe giöra spinetter, violer, kort och annat scharpiperijen, dhe agera fächtmästarem dantzmästare och praeceptorer, men kunna med möda med alt sådant förtiena 2 copeker om dagen, det ringa förslår till födan, men altz intet spisar till beklädningen, och är större dehlen, som med sådant intet kunna förskaffa sig födan, i det de antingen äro svaga till hällsan eller och intet äro så handslögde som andre; jag beder min kiäraste Stina , hon ville häraf inlefverera en copia uti kontl. senaten, på det deras exellentier deraf må kunna see fångarnes äledige tillstånd, som uti protocollet må infört och copian ad acta förvarad blifva. Slutel. vill jag hafva min kiäraste Stina med hehla vår omvårdnad troligen befallat under Gudz mäcktiga beskydd, och försäkrar jag henne, att jag in till min död lährer förblifva etc.

C. Piper.

Jag har läst om att Piper ska ha skrivit att det förekom fioltillverkning bland karolinerna men jag hade hoppats att det fanns lite mer information om man gick till källan än vad som faktiskt fanns. Försökte kolla lite i Pipers dagbok om han möjligen skrev någon mer information där men det är lite tidsödande och som sagt bara refererensex så hann inte riktigt läsa igenom hela på en lunchrast. Åter till brevet, lite information kan man ändå få fram. Piper säger sig skriva om officerarnas sysselsättning och det skulle indikera att det inte handlar om Rönnegren och Mothe. Det kan dock vara fel, medvetet eller omedvetet. Kanske antar han att det var officerare som ägnade sig åt så avancerade arbeten som viol- och spinettillverkning för sådant kan väl inte nedrigare ståndspersoner, simpla gemene eller en sketen herretjänare göra. Eller så gick det inte att skriva hem till frugan om sådant slödder? Han nämner tyvärr ingen plats, antal eller några namn. Det finns inga uppgifter om att Mothe eller Rönnegren byggt klaverinstrument i Sverige men kanske är det värt att kolla. Scenkonstmuseet har en diger samling klaverinstrument vet jag men dom har jag aldrig tagit mig an. Det är också möjligt att det är andra personer som byggt spinetterna och finns såklart möjlighet att fler än Rönnegren och Mothe har byggt stråkinstrument också. Finns också möjlighet att tillverkningen skett på olika orter. Vet att (spel)kort(s)tillverkning nämns i flera böcker om krigsfångarna och vill minnas att den som nämndes skedde i Tobolsk så kanske är Pipers brevtext ett kondensat av uppgifter från hela Ryssland. Eller så tillverkades spelkort även i Moskvatrakten.

Moskau Moskau, liebe schmeckt wie Caviar

Ett stort problem med den militära administrationen under karolinernas tid är att den är extremt hierarkisk. En officerstitel betyder allt och officerarna var de enda som avlönades av hemlandet i fångenskapen vilket gör att de gjorde ett helt annat avtryck i räkenskaperna. Officerarna sändes i allmänhet mycket längre bort i Sibirien eftersom de bedömdes kunna ställa till med mer trubbel om de förvarades nära Sverige och detta är en viktig anledning till att det skrivna materialet, både gammalt och nytt är väldigt Tobolskcentrerat. Ett undantag är de allra högsta officerarna som placerades i Moskva. Rönnegren benämns som gemen (menig soldat) vilket idag ter sig som en grov förolämpning men ändå är han mycket mer värd än civil personal. Det förklarar att Ryttaren Rönnegren förekommer mycket oftare än Herretjänaren Mothe. Även militärmusiker verkar ha stått ganska lågt i kurs, har t.ex. inte hittat Gustaf Blidström i någon rulla trots att jag kollat en del. Men hierarkierna går igen i allt, i rullorna kommer Artilleriet före Kavalleriet och sen Infanteriet sist, ordinarie Kavalleri (som Norra Skånska) kommer före värvade dragoner (t.ex. Hielms Dragonregemente) etc.

I en rulla med en "Specifikation uppå dhe så högre som nedrigre Stånds-personer, hwilka vid denna tid hava gått hoos mig till Herrans nattvard" undertecknad Mosco d 27 junii 1718 J.O. Siöman kan man under Norra Skånska hitta fyra namn varav ett är Arwe Rundgreen (med hustru). Nån sida senare kommer Betienter aff åtskillige Reg och Personer och där finner man Hans Georg Mothe (Reg betyder såklart regementen). Detta styrker Mothes egna uppgifter om att hans funktion varit som Herretjänare åt överste Hielm.

I tidigare inlägg avfärdade jag helt möjligheten att Rönnegren och Mothe tillbringat sin fångenskap i Moskva men där får man nu tänka om. Det var en del meniga i Moskva och framför allt i småstäder däromkring. Intressant med detta nattvardsprotokoll är att det öppnar upp för nya frågeställningar. Det är ju bara fyra gubbs från Norra Skånska i rullan, i andra rullor där Rönnegren förekommer är alltid Jon/Johan/Jonas Kringelberg med, från Pommern 1700 till kämnärsrätten i Ängelholm 1723 men här saknas han. Kan detta vara förklaringen till att Kringelberg inte lärt sig fiolbygge? Han har helt enkelt vistats någon annanstans men återförenats med sin gamle vapendragare Rönnegren inför hemfärden? Finns duon Mothe och Rönnegrens lärare i rullan? Hittade inga uppenbara namn men tål att forskas i mer. Om nu Moskva varit vistelseort öppnar det för en lärare som inte nödvändigtvis varit med i den svenska armén. Tyskar verkar ha rört sig över hela Europa vid denna tid och i litteraturen står det om tyskar som varit bosatta långt bort i Sibirien. Kanske har Peter den Store bjudit någon hyfsat kompetent instrumentmakare från Tyskland till Moskva för att hotta upp kulturlivet?

Har också kollat en del i Knipercronas beskickningshandlingar och hittat Rönnegren i två rullor från Moskva, den ena från januari 1722 och åtminstone den andra verkar vara en uppsamlingsrulla inför hemfärden och i dessa rullor finns även Kringelberg med vilket indikerar att han kan ha anslutit från någon annan ort. Rönnegren står angiven med en hustru (i en sifferkolumn samt en namnlös marginalanteckning om just en hustru) och eftersom jag inte hittat Rönnegren i någon vigselbok från Kattarp kan man gissa att han gift sig i fångenskapen. Hustrun vet vi var 22 år äldre och kanske hittade de varandra där i Moskva, den blässerade men unge Rönnegren och den äldre men kanske mer kurante Anna Gabrielsdotter. Vi som kan våran schlagerhistoria vet ju alla att i Moskva är kärleken lika fantastisk som en välsmakande kaviar (Googla! Extrapoäng till den som hittar kopplingen till klockarna Styrlander i Häradshammar). Enligt litteraturen ska det förts noggranna protokoll angående giftermål och var dom i Moskva borde församlingen där ha haft en fungerande administration. Något att forska vidare i.