Röde greven

Röde grevens namne (Carl Piper) var någon form av statsminister i Carl XII:s regering men hamnade i krigsfångenskap i Moskva efter Poltava/Perevolotjno (osäker på om han blev fångad i själva slaget) och eftersom Röd är en färg som man förknippar med Moskva så kanske Röde greven inte är en helt felaktig beskrivning även för den äldre Carl Piper. Piper skrev en rätt omfattande dagbok och det finns också mycket bevarad korrespondens mellan honom och administrationen hemma i Sverige och med olika lokala fånggrupper. Jag letade upp Carl Pipers och Carl Gustaf Rehnschiölds koncept till utgående skrifvelser under deras fångenskap i Ryssland 1709-1715 (utgiven av Pär Sörensson som man känner igen från karolinska förbundets årsboks artikel om hemresan från Ryssland) som fanns som referensexemplar på Carolina Rediviva och i den hittade jag följande i ett brev från Piper till hustrun Christina:

Det är mer än 14 månader förflutne, sedan vij af kongl. statz-contoiret undfinge dhe sidste 10,000 rdr. och hvad deraf som straxt blef uthdehlt, förslog vijda när intet så mycket, att de dermed kunde betahla, hvad dhe hade bårgat till theras lifsuppehälle, än till den tijden; deraf kan man lätt aftaga, huru tillståndet nu må vara.

Jag har orsak att berömma större dehlen af offierarne, dhe giöra alt, hvad i theras förmågo står, till at underhållan lifvet, dhe bärga om hösten böndernes säd och höö som dhe hafva slagit och skurit förut, dhe bära sallt, hugga veed hos bårgerskapet, dhe giöra spinetter, violer, kort och annat scharpiperijen, dhe agera fächtmästarem dantzmästare och praeceptorer, men kunna med möda med alt sådant förtiena 2 copeker om dagen, det ringa förslår till födan, men altz intet spisar till beklädningen, och är större dehlen, som med sådant intet kunna förskaffa sig födan, i det de antingen äro svaga till hällsan eller och intet äro så handslögde som andre; jag beder min kiäraste Stina , hon ville häraf inlefverera en copia uti kontl. senaten, på det deras exellentier deraf må kunna see fångarnes äledige tillstånd, som uti protocollet må infört och copian ad acta förvarad blifva. Slutel. vill jag hafva min kiäraste Stina med hehla vår omvårdnad troligen befallat under Gudz mäcktiga beskydd, och försäkrar jag henne, att jag in till min död lährer förblifva etc.

C. Piper.

Jag har läst om att Piper ska ha skrivit att det förekom fioltillverkning bland karolinerna men jag hade hoppats att det fanns lite mer information om man gick till källan än vad som faktiskt fanns. Försökte kolla lite i Pipers dagbok om han möjligen skrev någon mer information där men det är lite tidsödande och som sagt bara refererensex så hann inte riktigt läsa igenom hela på en lunchrast. Åter till brevet, lite information kan man ändå få fram. Piper säger sig skriva om officerarnas sysselsättning och det skulle indikera att det inte handlar om Rönnegren och Mothe. Det kan dock vara fel, medvetet eller omedvetet. Kanske antar han att det var officerare som ägnade sig åt så avancerade arbeten som viol- och spinettillverkning för sådant kan väl inte nedrigare ståndspersoner, simpla gemene eller en sketen herretjänare göra. Eller så gick det inte att skriva hem till frugan om sådant slödder? Han nämner tyvärr ingen plats, antal eller några namn. Det finns inga uppgifter om att Mothe eller Rönnegren byggt klaverinstrument i Sverige men kanske är det värt att kolla. Scenkonstmuseet har en diger samling klaverinstrument vet jag men dom har jag aldrig tagit mig an. Det är också möjligt att det är andra personer som byggt spinetterna och finns såklart möjlighet att fler än Rönnegren och Mothe har byggt stråkinstrument också. Finns också möjlighet att tillverkningen skett på olika orter. Vet att (spel)kort(s)tillverkning nämns i flera böcker om krigsfångarna och vill minnas att den som nämndes skedde i Tobolsk så kanske är Pipers brevtext ett kondensat av uppgifter från hela Ryssland. Eller så tillverkades spelkort även i Moskvatrakten.