Långalmafiolens bakgrund

Jag har påbörjat ett projekt för att uppdatera resoneramera.se och i samband med det vill jag gå igenom allt material som jag samlat på mig. I Jan Lings Nyckelharpan hittade jag detta i en not

"Åtminstone i Uppland synes nyckelharpan även ha givit impulser till resonansbesträngning av instrument. >Såsom en egendomlighet, hvilken i sin mån också vittnar om nyckelharpans anseende såsom musikinstrument, förtjänar slutligen nämnas, att en musikintresserad folkskollärare i Edebo, Lars Hult (f: I802, d. 1886) tillverkade en violin, försedd med fyra ljudförstärkande stålsträngar (ljumsträngar), hvilka voro spända under gripbrädan, stallhvalvet och stränghållaren och stämdes i harmoni med spelsträngarna> ( Leffler 1908: 441 )."

Jag är tämligen övertygad om att fiolen som hittades i Långalma är fiolen som Lars Hult har byggt. Den geografiska närheten mellan Långalma, Edebo och Massum (som var bästa träff vid den dendrokronologiska undersökningen av locket) är slående och virkets avverkningsdatum ryms inom Lars Hults levnadstid (även om han måste varit mycket gammal när han byggde fiolen då lockvirket tidigast avverkats 1879). Jag tror fortfarande att halsen är bytt. Sannolikt har Lars Hult fått tag i en äldre hals och sedan byggt en fiolkropp att passa in denna i. Leffler pratar om en fiol, i singular. Det stämmer med hypotesen att halsen är äldre för det finns andra fiolhalsar som bör ha byggts av samma okända person. Om Lars Hult var en intresserad folkskollärare ligger det närmare till hands att han passat in en gammal hals i en egenproducerad fiolkropp, än att han på egen hand och utan kända impulser i samma tidsrymd och geografiska område, ska ha byggt flera resonanssträngsfioler. Det är såklart tråkigt att vi inte vet vem som har byggt fiolhalsen/fiolhalsarna men ändå skoj att kunna räta ut ett frågetecken. Både en fiol och en litteraturreferens kan här ha fått sin förklaring.

Långalmafiolen

Denna fiol hittades i risigt skick på en gård i Långalma, nära Östhammar i Uppland och har enligt tidigare ägare varit där under lång tid. Fiolhalsen liknar Lumiere i sådan utsträckning att det går att anta att de byggts av samma person. Halsens dekorationer och i viss mån stilen liknar även Munken och modellen är samma som den fiol som dök upp hos en auktionsfirma i Norrköping (bild nedan).

En dendrokronologisk analys (alltså jämförelse av årsringsserier) har genomförts och eftersom referensserier framför allt finns på gran så är det locket som har analyserats. Det är tyvärr inte möjligt att analysera en fiolhals av lönn eller liknande lövträd. Analysen visar att virket till locket har avverkats vinterhalvåret 1879/1880 eller senare och trädet matchar bäst referensexemplar från Borntorps gård 5 km norr om Massum i Väddö församling. Detta är 38 km fågelvägen från Långalma där fiolen hittades.

Om det skulle vara så att halsen inte är bytt och samma person har byggt Lumiere och Munken så kan man tala om en stark uppländsk resonanssträngsfiolskultur som någon gång har funnits. Har fiolen från Norrköping ungefär samma ursprung kan man anse att det funnits en speciell uppländsk resonanssträngsfiolmodell (fyra resonanssträngar i två våningar). Detta är de mest vidlyftiga slutsatserna som går att dra av detta.

Om halsen inte ursprungligen har suttit på denna fiolkropp så kan man ändå dra vissa slutsatser. Fiolens skick antyder att halsen då inte monterats på denna kropp nyligen utan sannolikt för minst 100 år sedan i samband med att fiolkroppen byggdes. Någon har i sådana fall bemödat sig att istället för att ta en fabriksfiol att montera halsen på istället låtit bygga en helt ny fiolkropp. Detta tyder på ett stort intresse för fioler med resonanssträngar i slutet av 1800-talet. En renodlad akademisk samlare i Stockholm eller möjligen Uppsala skulle kunna tänkas ha låtit bygga en sådan fiolkropp och beställt virke från närområdet men det korta avståndet mellan fyndplatsen och virkets växtplats är då en väldig slump. Man skulle istället kunna tänka sig att det är en person med hemvist i detta område som byggt fiolkroppen själv eller låtit bygga den för att personen verkligen ville ha en fiol med resonanssträngar att spela på. Jag lutar åt det senare, ett samlarinstrument borde ha hamnat på museum. Lumiere skänktes till exempel till Musikmuseet av en person vid namn Scherdin.

Jag tror att halsen är bytt då en hundraårig fiol borde inte haft en så märklig halsinfästning. En försiktig slutsats är då att det inte är omöjligt att fioler med resonanssträngar har använts i Uppland på 1800-talet. Jag är ganska sugen på att försöka få till en dendrokronologisk analys av Munken, en sådan skulle kunna tillföra mycket värdefull information.