Stiltje länge nu på grund av bristande inflöde på nyheter. Då får man ta till det som med polistermer betecknas inre spaning, dvs efterforskningar i egna register (i detta fall mitt bildarkiv). Jag har ju byggt en stränghållare (bilder kommer inom kort) som snart ska monteras (eftersom det tar så lång tid att stränga upp alla resonanssträngarna har jag inte velat byta stall och stränghållare eftersom jag riskerar lång tid då fiolen ej är tillgänglig) och idag fick jag syn på en intressant detalj på "tuppens" stränghållare. Det ser ut som om den är limmad av fyra olika ribbor vilket så klart gör det lättare att fixa inläggningarna. Lite fusk och inte lika snyggt men antagligen effektivt. Frågan är om hållfastheten försämras jämfört med en solid stränghållare med inlagda detaljer av horn.
Om någon läsare är i Stockholm på fredag kan ni alltid svänga förbi skeppis. Blå Bergens Borduner med bl.a. Anders Norudde spelar där och jag och min sambo spelar i pausen. Efter detta kommer jag nog försöka stränga om fiolen så jag hinner få den spelbar till Linköpingsfestivalen.
onsdag 23 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det ser ut som den är limmad med fyra större bitar (olika ljusa/mörka!) och att det dessutom är tunna ribbor i ett ljusare träslag mellan dessa! Snyggt tycker jag! Hållfastheten tror jag inte är något problem. En bra limfog är minst lika stark som virket! Jämför med en limträbalk=oerhört starkt! Lycka till på Skeppis!
Tack!;-)
Jomenvisst, lycka till du också, Anders!
ja det är kanske så att det är meningen att det ska vara ljusa ränder mellan bitarna? Jag tog för givet att det var meningen att skarvarna inte skulle synas vilket det inte alls gör lika tydligt på ett annat kort jag tagit utan blixt. Jovisst kan en limfog vara riktigt stark men frågan är om hållfastheten på lång sikt (>200 år) är lika bra som hos rent trä?
Lång sikt (>200 år)?
Den som lever får se!
Skicka en kommentar