Gamba av Tielke

Här är en gamba av Tielke som jag plåtade i våras. Han var inte så tokig den gode Jocke alltså. Är det någon som läst boken av honom. Funderar på att köpa (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=3422070788) men det kostar ju en slant

uppdatering lejonhuvud

Börjar bli dags för en uppdatering om bygget. Har fixat lite mer på håret. Ni kan se det i "luggen". Blev lite större ränder än jag först planerat men jag är ganska nöjd. Kör nog samma design över hela manen, tycker att det är en bra kombination av stiliserat och detaljerat. Fler bilder kommer när jag jobbat lite mer.

Nyårskrönika 2011/2012

Ännu ett år har gått och projektet Resoneramera tuffar på i maklig takt. Inläggen på bloggen har under stora delar av året varit plågsamt sporadiska och man kan alltid hoppas på bättring. Däremot tycker jag att det har varit ett händelserikt år trots att inläggen varit så få. Ett antal nya resonanssträngsfioler har dykt upp och dessa har delvis fått mig att omvärdera min bild över bruket av resonanssträngsfioler i Sverige.

• Lumiere
• Hammer
• Bungefiolen
• Toftafiolen
• Violin Tenor (oklart ursprung, inte nödvändigtvis ett svenskt instrument)

Tidigare har jag drivit tesen om den svenska Dubbeldäckaren som en klart definierad fioltyp med 8 resonanssträngar, skruvlåda i dubbelplan och en karaktäristisk form på skruvlådan vid A-strängsskruven. Denna bild har rubbats förut, t.ex. av Spetts som endast har 6 resonanssträngar, Norbergsfiolen med sin fundamentalt annorlunda konstruktion av skruvlådan och den mystiska dubbeldäckaren från Hardanger. Några undantag har jag dock inte sett som något konstigt. Årets upptäckter gör dock bilden mer komplicerad. Lumiere, som är ett systerinstrument till "Munken", har skruvlåda i dubbelplan och liknande design av skruvlådans ovankant som övriga dubbeldäckare men har bara 4 resonanssträngar. Hammer kan ha haft upp till 12 resonanssträngar och rimligen bör det ha varit en dubbeldäckare eftersom det blir ganska otympligt att lägga alla resonanssträngsskruvar i en enplanslåda. Detta är så klart möjligt och har gjorts på en del viola d'Amore men det är inte det mest troliga. Huruvida de gotländska fiolerna med 6 resonanssträngar har haft skruvlåda i dubbelplan är osäkert men kanske har de liknat Spetts. Den jättestora dubbeldäckaren visar också att instrument med tvåplans skruvlåda kanske förekommit i väldigt många fler varianter än en fiol med 8 resonanssträngar. Det verkar som att floran av resonanssträngsinstrument är mer brokig än vad jag tidigare trott och det är inte lika lätt att definiera en viss instrumenttyp. I dagens samhälle tenderar vi nog att gärna klassificera och strukturera olika företeelser men det kanske är en fara att övertolka mönster och företeelser under gångna århundraden. De som köper och bygger resonanssträngsinstrument idag har alla möjliga idéer om vilken typ av instrument de vill ha och det verkar ha varit likadant förr. Varje enskilt instrument är kanske mer unikt än vad man kan tro och även om det helt klart funnits en dubbeldäckartrend i Sverige under framför allt 1700-talet kanske det snarare rör sig om byggare som lånat idéer från varandra än en fastslagen instrumenttyp.

Året som just har börjat är något av ett oskrivet blad när det gäller detta projekt. Ett projekt som seglat upp är att gräva igenom MIMO-databasen vilket möjligen kan ge lite nya uppslag. I övrigt har jag nog vänt på de flesta stenar som jag känner till just nu men fortsätter ni att skicka lika kvalificerade tips som under 2011 är jag mer än nöjd. Det finns fortfarande en hel del att göra när det gäller resoneramera.se, fler foton ska upp och sidan kanske ska omstruktureras lite. Slutligen ska jag självklart se till att få klart halsen som jag hållit på med alldeles för länge.