Nyårskrönika 2023

 Förr skrev jag alltid en nyårskrönika men senaste åren har det varit så få inlägg så det inte har varit någon större poäng. Denna höst har det dock verkligen tagit fart efter att jag hittade Paul Wilstadius artikel om släkten Mothe. Har ju läst tidigare historien om krigsfångenskapen men kanske inte riktigt tagit den på allvar eftersom det varit så vaga och motstridiga uppgifter. När jag sedan hittade Arvid Rönnegren i krigsarkivet i flera rullor så blev det verkligen på allvar. Har ägnat åtskilliga timmar under hösten att läsa allt möjligt om karoliner och Stora nordiska kriget. Finns många intressanta frågeställningar som dyker upp:

• Vilken tillhörighet kände Johan Georg Mothe efter 14 år i krigsfångenskap och ett antal år i den svenska armén? Kände han sig tysk eller svensk? Hur var det att beträda svensk mark efter så många år med svenskar men att aldrig ha varit i Sverige?
• Varför bosatte sig Mothe i Ängelholm? Han följde ju med Rönnegren som skulle inställa sig i Helsingborg och kanske återta sitt soldattorp i Ebbarp men kunde inte Mothe valt Helsingborg? Eller var Ängelholm bättre på något sätt?
• Hur kände Rönnegren och Mothe inför danskarna? Rönnegren föddes i Halmstad bara 35 år efter att Halland blev svenskt. Samtidigt så måste han varit högst medveten om de danska attackerna på hans hembygd både 1700 och 1710 efter att Danmark återinträtt i kriget efter slaget vid Poltava. Kanske upplevde han det nesligt när han gick i förnedringsmarschen genom Moskva , som karolinerna tvingades till efter kapitulationen vid Perevolotjno, och såg det danska sändebudet Just Juel som säkerligen hånlog i triumf och smidde ränker och planer för att på nytt försöka attackera Sverige och återta Skåneland. Hur kände Mothe om detta, han som aldrig varit i Sverige men säkerligen indoktrinerats till att tänka såsom en kugge i det fanatiska svenska krigsmaskineriet?
• Var det inga fler som lärde sig fiolbygge? Jo(ha)n(as) Kringelberg som verkar ha följt Rönnegren (eller kanske snarare tvärtom eftersom Kringelberg var äldre och redan Ryttare när Rönnegren var sketen Trådz dräng) ända sedan 1700, varför finns det inga spår av fiolmakeri efter honom?
• Varför återvände inte Mothe till Tyskland? Var han så svenskifierad att det kändes mer naturligt att flytta till Sverige? Eller hade han indikationer på att det inte fanns kvar något av hans gamla liv i Dresden? Finns det spår efter honom i Dresden?
• Idén till resonanssträngarna kom troligen från norra Tyskland med tanke på infästningen av de samma som Rönnegren och Mothe löst på samma sätt som t.ex. Johann Christian Hoffman i Leipzig. Men varifrån kom idén till den tvåraders skruvlådan? Rönnegren? Mothe? Norra Tyskland?

Finns många frågor att fundera på under 2024? Några spännande uppgifter kommer redan om några dagar, Gott nytt år och håll tillgodo!

Mer om hemresor

 I mitt tidigare inlägg om hemresan utgick jag från att de som kom hem samma dag och var från samma kompani hade rest ihop och sålunda kom från samma ställe. Det kanske inte riktigt behöver ha varit så. Per Sörenssons ”De karolinska krigsfångarnas hemfärd från Ryssland” ur Karolinska förbundets årsbok 1923 verkar vara den mest genomarbetade genomgången av hemresan från Ryssland efter freden i Nystad 1721. Där antyds att i princip alla fångar reste hem via Petersburg och att de flesta först samlades upp i Moskva. Även om soldaterna reste i sviter från sina fångorter så kan de mycket väl ha omgrupperats inför den slutliga hemfärden. T.ex. finns det väldigt många fångar som kom hem åttonde maj om man kollar i Livregementenas rullor och de har många olika ursprungsorter. Det blir alltså farligt att dra för stora växlar där och det vore bra om man kunde hitta några uppgifter från fångenskapen. Sörensson hänvisar mycket till Thomas Knipercrona d.y:s beskickningshandlingar. Knipercrona var son till sin namne, den före detta Residenten i Moskva och alltså född just i Moskva och i början av 1720-talet hade han blivit ”Kommissionssekreterare”. Högre ämbetsmän och militärer som Rehnskiöld, Creutz och grabbarna hade redan dragit hem så Knipercrona fick en väldigt viktig roll, viktigare än hans rang (som var viktigt på den tiden) egentligen tillät. Jag får väl helt enkelt leta i Knipercronas papper och hoppas finna något matnyttigt där.

I Sörenssons artikel omnämns en mindre grupp som reste från Tobolsk 21 januari men tog en genväg och nådde Petersbrug redan 14:e mars. Jag tror fortfarande inte att Rönnegren och Mothe var så långt bort i Sibirien men exemplet visar att det inte är en omöjlighet. Enligt Sörensson/Knipercrona fanns det bland meniga och övriga 1800 fångar i Petersburg (de verkar ha rest hem redan 1721), 1500 i Moskva med omnejd, 700 i Ural, i Voronesch 200-300, i Reval 200. Bland officerarna var över hälften placerade i Sibirien och nästan ingen väster om Moskva. Detta kan vara ett skäl till att Tobolsk är så omnämnt. Det är mest officerarna som omnämns och de flesta av dem skickades långt österut, troligen för att de bedömdes som mer benägna att hitta på fuffens eftersom de hade bredare kontaktnät och bättre möjligheter att göra något dumt i Tsarens ögon.

Blidström och kassakistan

 Det finns en passage i Peter Englunds Poltava som lyder såhär:

"Kassakistan var dock låst med två lås. Hoffmans eget regementschefen Carl Gustaf Ulfsparres- Problemet var att i den stunden låg kroppen efter Carl Gustaf Ulfsparre och ruttnade tolv mil norrut och hans nycklar var borta med honom. Hoffman sände då i största hast iväg regementshautboisten Gustaf Blidström att leta rätt på kaptenen Wibbling. Denne kom strax och bröt upp kistan tillsammans med regementskommissarien och tog sedan hand om de 2000 riksdalrarna. Det var i sista sekunden, för sedan rullades vagnarna iväg."

Kanske inte en fantastiskt historia men ändå lite skoj att Blidström är med. Källäget är ju sådant att referenser till enskilda soldater (om det inte är höga officerare) är mycket ovanligt. Jag gissar att källan är Bensow, Einar (1944). Kungl. Skaraborgs regementes historia. 2, Från Breitenfeld till Fredrikshald : 1631-1718 , ska dubbelkolla att det är så

Sachsiska trossdrängar

 Johan Georg Mothe hävdar vid ankomsten till Sverige att han tjänat Överste Hielm i sex år och givet att det är räknat fram till slaget vid Poltava och inte i fångenskapen (Hielm vistades i Moskva vilket Mothe sannolikt inte gjort eftersom en menig ryttare som Rönnegren knappast placerats där) så måste Mothe rekryterats 1703 när han var 13 år gammal. Vi kanske inte kommer få reda på mer om Mothe i direkta källor för det är inte säkert att några sådana finns men här citeras ett stycke ur Peter Englunds Poltava som är intressant om man vill fundera på hur en tonårig sachsare kan tänkas ha tänkt:

En som höll på att falla offer för kalmuckerna var Johann Christian Schmidt, en 16-årig trossdräng från Tyskland. Bara 14 år gammal hade han, mer eller mindre frivilligt, anslutit till den svenska hären när den stod i Sachsen. Orsaken var inte så mycket äventyrslust som en mindre olycka. Hans föräldrar hade sänt honom att arbeta i en vinstuga i Leipzig. Värden var en mycket barsk och sträng herre, så när Johann Christian en dag råkade förstöra en behållare med vin fann han det för gott att fly fältet. Han gömde sig hos den svenske kaptenen Wilhelm Bennet från Åbo (tillhörande Meijerfelts dragoner), en man han lärt känna som gäst på vinstugan. Det stod tyvärr strax klart att den vredgade värden inte var villig att förlåta Johann Christians fadäs i första taget, utan sökte efter pojken med ljus och lykta. 14-åringen fick klä sig i svenska kläder och när den svenska hären 1707 lämnade Sachsen följde han med som dräng åt kaptenen som gömt honom. Det han fått se under dessa år av sjukdomar, svält, tortyr, umbäranden och massdöd, hade gjort honom allt annat än positivt inställd till livet som krigare. När han för en stund sedan sett hur massor av bagage och förråd slukats av eld önskade han att de sachsiska bönderna, som tvingats ge så digra kontributioner till svenskarna, fått se det ömkliga spektaklet.

Jag är osäker på källan till detta och det är såklart värt att kolla upp. Texten antyder dock att det inte var så frivilligt som denna, och kanske även andra sachsiska pojkar anslöt sig till Karl XII:s här. Jag undrar hur Johann Georg Mothe kände det när han släpptes ur fångenskapen 1722. Han hade levt med svenskar i kanske 19 av sina 32 år på jorden men kände han sig svensk eller tysk? Varför valde han att följa med Rönnegren och inte återvända till Sachsen. Han visste sannolikt ingenting om vad som hänt hans familj och släktingar, om de inte dött redan innan han värvades, men kändes det möjligen mer naturligt att flytta till Sverige med svenskarna än att återvända till ett hemland han inte sett på länge?