I mitt tidigare inlägg om hemresan utgick jag från att de som kom hem samma dag och var från samma kompani hade rest ihop och sålunda kom från samma ställe. Det kanske inte riktigt behöver ha varit så. Per Sörenssons ”De karolinska krigsfångarnas hemfärd från Ryssland” ur Karolinska förbundets årsbok 1923 verkar vara den mest genomarbetade genomgången av hemresan från Ryssland efter freden i Nystad 1721. Där antyds att i princip alla fångar reste hem via Petersburg och att de flesta först samlades upp i Moskva. Även om soldaterna reste i sviter från sina fångorter så kan de mycket väl ha omgrupperats inför den slutliga hemfärden. T.ex. finns det väldigt många fångar som kom hem åttonde maj om man kollar i Livregementenas rullor och de har många olika ursprungsorter. Det blir alltså farligt att dra för stora växlar där och det vore bra om man kunde hitta några uppgifter från fångenskapen. Sörensson hänvisar mycket till Thomas Knipercrona d.y:s beskickningshandlingar. Knipercrona var son till sin namne, den före detta Residenten i Moskva och alltså född just i Moskva och i början av 1720-talet hade han blivit ”Kommissionssekreterare”. Högre ämbetsmän och militärer som Rehnskiöld, Creutz och grabbarna hade redan dragit hem så Knipercrona fick en väldigt viktig roll, viktigare än hans rang (som var viktigt på den tiden) egentligen tillät. Jag får väl helt enkelt leta i Knipercronas papper och hoppas finna något matnyttigt där.
I Sörenssons artikel omnämns en mindre grupp som reste från Tobolsk 21 januari men tog en genväg och nådde Petersbrug redan 14:e mars. Jag tror fortfarande inte att Rönnegren och Mothe var så långt bort i Sibirien men exemplet visar att det inte är en omöjlighet. Enligt Sörensson/Knipercrona fanns det bland meniga och övriga 1800 fångar i Petersburg (de verkar ha rest hem redan 1721), 1500 i Moskva med omnejd, 700 i Ural, i Voronesch 200-300, i Reval 200. Bland officerarna var över hälften placerade i Sibirien och nästan ingen väster om Moskva. Detta kan vara ett skäl till att Tobolsk är så omnämnt. Det är mest officerarna som omnämns och de flesta av dem skickades långt österut, troligen för att de bedömdes som mer benägna att hitta på fuffens eftersom de hade bredare kontaktnät och bättre möjligheter att göra något dumt i Tsarens ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar