Johan Georg Mothe hävdar vid ankomsten till Sverige att han tjänat Överste Hielm i sex år och givet att det är räknat fram till slaget vid Poltava och inte i fångenskapen (Hielm vistades i Moskva vilket Mothe sannolikt inte gjort eftersom en menig ryttare som Rönnegren knappast placerats där) så måste Mothe rekryterats 1703 när han var 13 år gammal. Vi kanske inte kommer få reda på mer om Mothe i direkta källor för det är inte säkert att några sådana finns men här citeras ett stycke ur Peter Englunds Poltava som är intressant om man vill fundera på hur en tonårig sachsare kan tänkas ha tänkt:
En som höll på att falla offer för kalmuckerna var Johann Christian Schmidt, en 16-årig trossdräng från Tyskland. Bara 14 år gammal hade han, mer eller mindre frivilligt, anslutit till den svenska hären när den stod i Sachsen. Orsaken var inte så mycket äventyrslust som en mindre olycka. Hans föräldrar hade sänt honom att arbeta i en vinstuga i Leipzig. Värden var en mycket barsk och sträng herre, så när Johann Christian en dag råkade förstöra en behållare med vin fann han det för gott att fly fältet. Han gömde sig hos den svenske kaptenen Wilhelm Bennet från Åbo (tillhörande Meijerfelts dragoner), en man han lärt känna som gäst på vinstugan. Det stod tyvärr strax klart att den vredgade värden inte var villig att förlåta Johann Christians fadäs i första taget, utan sökte efter pojken med ljus och lykta. 14-åringen fick klä sig i svenska kläder och när den svenska hären 1707 lämnade Sachsen följde han med som dräng åt kaptenen som gömt honom. Det han fått se under dessa år av sjukdomar, svält, tortyr, umbäranden och massdöd, hade gjort honom allt annat än positivt inställd till livet som krigare. När han för en stund sedan sett hur massor av bagage och förråd slukats av eld önskade han att de sachsiska bönderna, som tvingats ge så digra kontributioner till svenskarna, fått se det ömkliga spektaklet.
Jag är osäker på källan till detta och det är såklart värt att kolla upp. Texten antyder dock att det inte var så frivilligt som denna, och kanske även andra sachsiska pojkar anslöt sig till Karl XII:s här. Jag undrar hur Johann Georg Mothe kände det när han släpptes ur fångenskapen 1722. Han hade levt med svenskar i kanske 19 av sina 32 år på jorden men kände han sig svensk eller tysk? Varför valde han att följa med Rönnegren och inte återvända till Sachsen. Han visste sannolikt ingenting om vad som hänt hans familj och släktingar, om de inte dött redan innan han värvades, men kändes det möjligen mer naturligt att flytta till Sverige med svenskarna än att återvända till ett hemland han inte sett på länge?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar