Ett ämne som jag inte behandlat över huvud taget men som självklart är intressant när man tittar på svenska understrängade fioler är det mest kända svenska folkmusikinstrumentet med resonanssträngar, nämligen nyckelharpan. Varifrån kommer resonanssträngarna på nyckelharpan? Är de tidigare än resonanssträngar på fioler i Sverige eller är det tvärtom? Jan Lings bok Nyckelharpan från slutet av 1960-talet är standardverket i ämnet.
Nyckelharpan är enligt Ling ett väldigt tidigt instrument och belägg finns redan från medeltidens Tyskland. Nyckelharpans historia i Sverige är också lång och det styrks väl av den s.k. Moraharpan som är daterad till 1526. De tidiga nyckelharporna, inklusive Moraharpan, saknar dock resonanssträngar. Ling skriver ett stycke om just dessa och då använder han sig i stort sett av samma källor som jag använt när jag försökt undersöka resonanssträngarnas ursprung. Ling har inget svar på när, var och nyckelharporna försågs med resonanssträngar men han är helt inne på att det sker efter och under influens av Viola d'amore-trenden i Europa. Inget nytt under solen här alltså. Alla forskare, utom några enstaka norrmän kanske, verkar rörande överens om att resonanssträngarna kom till norden från andra delar av Europa i slutet av 1600-talet. Om influenserna är så tydliga tycker jag dock att det är befogat att ställa frågan var idén till dubbeldäckarna kom. Var det en svensk byggare som kom på att det var smart att placera åtta resonanssträngar i en skruvlåda med två våningar för att förkorta instrumentets totallängd eller kom även denna idé utifrån. Det senare verkar ju troligt men varför finns det inga dubbeldäckarfynd utomlands? Eller finns sådana?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar