Blev en lite ofrivillig bloggpaus i helgen då internet låg nere där jag bor. Hur som helst, förra veckan var jag och kollade på en intressant gammal hardingfela (alltså av den äldre modellen som t.ex. Jaastadfelan). Det är ett instrument som ägs av Niklas Nåsander i Stockholm. Instrumentet köpte hans far någon gång på 1970-talet av Lewi Pethrus fru, som var en norska från Telemarkskommunen Kragerø. Varför hon hade den i sin ägo är oklart. I hardingfelan finns två etiketter; en tydlig på vilken det står "Hardanger 1770" och en otydlig där det verkar stå ett namn följt av något som kan vara "Hardanger". På raden under står det 1770. Den förstnämnda skulle mycket väl kunna vara monterad senare eftersom den såg modernare ut. Hardingfelan har fyra spelsträngar och tre resonanssträngar. Skruvlådan är som sagt i två plan och det är resonanssträngarna som ligger undertill. Intressant att det just är tre resonanssträngar, det är mig veterligen inte så vanligt. Hardingfelans kropp är större än t.ex. Jaastadfelan men ändå mindre än en modern harding och lock och botten är extremt högvälvda. Hardingen har inget lejonhuvud utan en snäcka som är ganska taffligt snidad. Greppbrädan påminner om en barockfiolsgreppbräda. Jag vet inte om det finns fler hardingfelor med skruvlåda i dubbelplan men jag har aldrig sett det tidigare. Det är väl läge att kontakta någon som har bra koll på vad det finns för bevarade gamla hardingfelor. Notera också att skruvlådans bakkant har en märklig form. Istället för att det är baksidan som är rak som på de svenska dubbeldäckarna är det istället ovansidan som är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar