- Om Jaastadfelan är byggd 1651 så är den äldre än alla kända fynd av exempelvis viola d'amore (första beläggen finns från 1689), violino d'amore samt de svenska fiolerna med resonanssträngar. Torleiv Haanas hävdar i en skrift från 1916 utifrån denna datering att hardingfelan är ett instrument som utvecklades i Norge utan influenser från övriga Europa. Haanas hävdar vidare att resonanssträngarna är en norsk uppfinning. Vissa författare argumenterar för att det möjligen funnits inspiration från indiska instrument som sitar och surbahar. Haanas menar, liksom de flesta forskare faktiskt gör utifrån de tidigar hardingfelornas form, att Hardingfelan inte är nära släkt med fiolen utan att det först är senare som instrumentet kommit att likna fiolen.
- Om Jaastadfelan är byggd 1751 så är den samtida med resonanssträngsinstrumenten i Europas guldålder. Viola d'amoren var vanlig, det fanns resonanssträngade instrument i Sverige och på de brittiska öarna fanns instrument som the English Violet. Sydvästra Norge har alltid haft god kontakt med England och Skottland vilket inte minst de många rilarna i Agder samt giguear och andra anglosaxiska danser i norska notböcker från 1600- och 1700-talet såsom t.ex. Jacob Mestmachers från Bergen visar. Det verkar alltså inte långsökt att inspirationen till Jaastadfelan kommer från instrument som funnits på de brittiska öarna. Reidar Sevåg är en annan författare som skrivit mycket om hardingfelan och utesluter inte denna hypotes. Ett argument han för fram är att Jaastadsfelans ålderdomliga utseende inte måste vara ett tecken på hög ålder utan att det också kan bero på amatörism...
Hardingfelans historia är definitivt värd att forska vidare i eftersom dess ursprung säkerligen kan ge en hel del ledtrådar om hur och varifrån idéerna till de svenska fiolerna med resonanssträngar kom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar