Daniel Fryklund

Böckerna från Statens musikbibliotek gav faktiskt förvånansvärt mycket matnyttig information. Båda böckerna nämnde de svenska fiolerna med åtta resonanssträngar och ingenstans nämns det att de skulle påträffats utanför Sverige. I Eva Küllmers bok togs ämnet upp i ett kapitel om Hardingfelor vilket knappast är förvånande. Släktskapet med hardingfelor är dock inte så uppenbart som det först verkar. Uppkomsten är ungefär samtidig men de områden där hardingfelor och dubbelplansfelor uppkom är rejält avgränsade geografiskt. Troligen är båda instrumenttyperna resultatet av ett europesikt mode med resonanssträngar på många instrument. I Sverige finns också nyckelharpor och man menar att de hade resonanssträngar lika tidigt som hardingfelorna.

Båda böckerna refererar till skrifter av Daniel Fryklund och en snabb googling visar på att han verkar ha varit en mycket spännande typ. Fryklund (1879 - 1965) var passionerad instrumentsamlare från Helsingborg som lade större delen av sitt liv på forskning och insamling av musikinstrument. Han hade enligt uppgift örnkoll på sina samlingar och har nedtecknat mycket information om alla instrument i sina samlingar och data om alla förvärv. Ja, du minns rätt från förra bloggposten, Fryklund var den som donerade F351 (alias Munken) till musikmuseet. Mer info om den fiolen bör alltså finnas att gräva fram i Fryklunds dokumentation. Den mest intressanta skriften av Fryklund verkar vara en artikel om viola d'amoren, publicerad i Svensk tidskrift för musikforskning, som båda böckerna refererar till. Fryklund verkar ha haft ett internationellt anseende och är flitigt citerad. Nämnda artikel är också den som man refererar till angående dubbelplansfelorna. Det känns som att jag bör försöka få tag i den!