På nästan alla dubbeldäckare är resonanssträngarna fästa vid små stift intill stränghållarknappen, det är något jag aldrig sett hos hardingfelor utan där är resonanssträngarna fästa i stränghållaren. Om resonanssträngarna fästs vid stränghållarknappen blir resonanssträngar och spelsträngar tämligen frikopplade från varandra vilket jag har upplevt leder till ökad stabilitet i stämning.
I jakten på kandidater som kan ha lärt ut fiolbygge till eller inspirerat Rönnegren och Mothe lånade jag ett praktverk om fiolmakaren Johann Christian Hoffmann i Leipzig på Statens Musikbibliotek. Finns två viola d'amore bevarade efter Hoffmann och båda har resonanssträngarna fästa på ett sätt som liknar det hos dubbeldäckarna. Läser man i Daniel Fryklunds Bidrag till kännedomen om viola d'amore tycks det vara vanligt (vanligast) att resonanssträngarna är fästa i stift vid stränghållarknappen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar