Andra svenska fioler med resonanssträngar

Hittills har denna blogg mest handlat om svenska åttaundersträngade fioler. Självklart beror detta mycket på att det är just en sådan som jag har rekonstruerat men även eftersom det är den modell som det är lättast att få fram information om. Nu har jag dock märkt att det blivit svårare att få fram nyheter om dubbelplansfiolerna och då kan det vara läge att bredda perspektiven lite. I många skrifter som behandlar resonanssträngade fioler nämns det att fioler med fyra resonanssträngar är vanliga och är påträffade över hela landet. Så vanliga tycker jag dock inte att dessa verkar vara. Antalet instrument som jag känner till är få även om det finns ett antal referenser och berättelser om fyraundersträngade fioler från ett stort geografiskt område. Dessa referenser är dock lite lösa i kanten. Det vore kul att undersöka det hela närmare och få en klarare bild över hur vanligt detta egentligen var. Sunt förnuft säger att det borde vara vanligare med instrument med fyra resonanssträngar än fioler med åtta. Här är en fiol med fyra spelsträngar och fyra resonanssträngar som finns på Musikmuseet i Stockholm. Tyvärr är det inte känt var fiolen är byggd men den ska vara gjord av en Adolf Larsson år 1724. Tyvärr har jag inte hittat någon fiolbyggare med det namnet verksam då så jag har ingen mer info. Enligt musikmuseets web är det en resonanssträngad viola. Det är svårt att utifrån bilderna säga om det stämmer. Den har fyra spelsträngar men kan mycket väl ha en C-sträng. En mycket märklig viola d'amore i sådana fall. De flesta sådana brukade ju ha minst fem men ofta sex eller sju spelsträngar. Fiolen/Violan ska ha tillhört cykelakrobaten och varietéledaren Fritiof Malmsten (1875-1952) och eftersom den är förvärvad av Musikmuseet just 1952 kan man anta att det är Fritiof som testamenterat den till museet. Googling ger inga indikationer på att Fritiof ska ha spelat fiol själv men kanske var det så att instrumentet användes av någon i hans varietégrupp.