mer om stämningar

Apropå stämningar: Är det någon som känner till spelmanslagsledarnas favoritstämning?

(jul)stämning

Att stämma om fiolen är ju kul. Jag spelar i perioder en hel del med A-bas eller AEAE, någon enstaka låt med AEAC#. Södling skriver en del om förstämningar och tar upp 12 exempel som han har observerat svenska folkmusiker använda.

Så här skriver han: Evad vidkommer folkspelets "förstämning", t.ex. n:ris 2,3,5,8,9,10 och 12, så kunna de anses såsom minnen från den tid, då på fiolen endast speltes pentatoniskt, hellst flera springedanser finnas på samma form. Den gaf ock mera klang åt melodien, i förening med ett fylligare ackompanjemang åt ensam fiol; ehuru allmännast fanns en fiol hvarpå speltes "sekund" ackompanjerande harmoni. - ännu spelas någon gång pentatoniskt.

2,4 & 11 är inte helt ovanliga men övriga är väl inte så vanliga idag. Problemet med ovanligare omstämningar är att det känns som man behöver ett gäng låtar på varje stämning för att det ska kännas lönt och stämma om. Är det någon som kan ett dussin låtar med HEAD?

Mer ur Södling

Hittade en lite rolig passage ur Den svenska folkmusikens historia, det är inledningstexten till kapitlet om fioler. Detta kapitel är det sista av ett antal som handlar om olika folkmusikinstrument:

Efter att sålunda hafva genomvandrat hela utvecklingsserien, som på ofvan anförda sätt försiggått i vårt land, ankomma vi nu slutligen till den ädle fiolen, rätteligen benämnd musikinstrumentens Konung.

CE Södling

Jag blev lovad en inscannad bild ur CE Södlings Den svenska folkmusikens historia men den verkar dröja. Under tiden får ni nöja er med en avfotograferad variant. Här är ett utdrag ur boken:

Men en sak fortfor oafbrutet inom de fioler som hos oss användes af folkspelemännen: de metalliska ljudsträngarne, som vi funnit tillstädes under hela utvecklingsserien. Från barndomen ägde jag endast ett dunkelt minne härom, men ingen visshet. Slunda skref jag 1877 uti mitt närvarande arbete: "jag måste öfverlemna åt framtiden att bevisa tillvaron af dessa ljudsträngar, äfven å senare tidens folkspelsfioler; ty ehuru fullt förvissad om deras tillvaro, saknar jag lika väl bevis därpå, trots ifrigt efterforskande." Just under innevarande år (1881) stod mig lyckan bi, uti att inom Slaka s:n nära Linköping, finna en dylik fiol, hvars afbildning ses uti pl.n:o 58. l. 24 t., 2:ne bredder 6 1/4 - 8 3/4 t.; djup vid kanten 1 3/8 - vid ljudpinnen 3 t. Den är tydligen en stockfiolens efterbildning, och kan anses förfärdigad under 14:de årh.

Med ljudsträngar menas här resonanssträngar och stockfiol betyder nyckelharpa. Jag antar att det är den som kan anses förfärdigad under 1300-talet. Intressant att han har bifogat lite mått. Enligt wikipedia användes det så kallade decimalsystemet i Sverige mellan 1855 och 1889 och en tum motsvarade då 29,7 mm. Detta skulle innebära att totallängden på Södlings fiol var cirka 713 mm. Min fiol har en totallängd på 610 mm. 713 känns alltså inte rimligt utan mer troligt är att det är verktum som Södling anger. Längden blir då 594 mm vilket låter rimligt då många av dubbeldäckarna har mindre kroppar. Bredderna som Södling anger blir 154,6 mm respektive 216,5 vilket konstigt nog är mer är på min fiol som har en maximal bredd på 210 mm. Djup vid kanten är enligt Södling 34 mm vilket då borde inkludera lock och bottens kanttjocklek (troligen cirka 4 mm). Sarghöjden blir då 26 mm.

Södling antyder här att resonanssträngsfiolerna har använts av folkmusiker, inte av högreståndsmusiker. Tyvärr anger han inte i vilket sammanhang han hittat dubbelplansfiolen och inte om han köpt den eller bara låtit fotografera av den. Man kan ju undra om den finns kvar nu efter 127 år. Den har uppenbarligen överlevt perioden då man moderniserade många gamla fioler (bytte hals) men frågan är om den klarat alla andra prövningar.

Anders Noruddes dubbeldäckare klar!

Här kommer lite bilder. Se och njut!

Mer om den dubbeldäckade hardingfelan

Förra veckan pratade jag med Bjørn Aksdal, som var den som under många år ledde ett ambitiöst projekt för att kartlägga hardingfelans historia, om Niklas Nåsanders instrument från Hardanger. Bjørn meddelade att han aldrig sett (och då har han sett många för att inte säga nästan alla kända hardingfelor av den äldre typen) en gammelharding med skruvlåda i dubbelplan. Jag skickade över några bilder och ett antal andra saker skiljer den mot övriga hardingfelor:

• F-hålen är annorlunda


• Halsfoten på gamla hardingfelor är ofta förlängd till en lång bjälke som går längs hela bottnen ner till stränghållarknappen vilket inte var fallet på denna


• Dekorationer på kroppen och på greppbrädan saknas helt

Jag antar att just denna hardingfela är intressant att undersöka vidare eftersom den avviker så mycket från andra instrument. Det verkar som skruvlådans utformning är en avart och frågan om varifrån den idén kom är inte klart. Utifrån den information som finns just nu är det inget som pekar på att de svenska fiolerna med skruvlåda i dubbelplan skulle ha inspirerats från norska instrument. Samtidigt finns det inget som hindrar att just denna hardingfela är inspirerad av de svenska instrumenten men idén är kanske inte så unik och kan väl uppkomma på många platser.

Det vore ju kul om denna speciella fela från Hardanger kunde vara till nytta i det norska hardingfeleprojektet. Bjørn Aksdal håller på med en ny bok i ämnet som kommer nästa år. Jag tror att den kommer att vara mycket genomarbetad och lär bli spännande.

Anders Norudde

Anders Norudde håller på med en dubbeldäckare av en lite egen modell som ser ut att bli riktigt snygg. Huvudet är ett änglahuvud med ögonbindel och den har en del dekorationer lånade från diverse viola d'amore. Anders har skickat lite bilder och här har ni chansen att få en förhandstitt. Självklart blir det spännande att se hur resultatet blir.

Indiska dubbeldäckaren kapitel 3

Fick några bilder av Indradeep. Skruvlådan på hans fiol är lite annorlunda jämfört med de svenska i och med att snäckan inte sitter i nivå med den nedre våningen utan med den övre. Liknar faktiskt dubbelplanshardingen.

Foto: Indradeep Ghosh

Statens musikbibliotek

Några av Fryklunds anteckningar om Munken, tyvärr utan ledtrådar om ort, byggare och datum. Eller är jag för dålig på handskrift/franska för att se något viktigt?

Igår besökte jag Statens musikbibliotek för att gräva lite i Daniel Fryklunds anteckningar om sin instrumentsamling. Förhoppningen var att hitta någon mer information om "Munken". Det jag framför allt upptäckte var dock att det krävs MYCKET tid för att gräva i detta, inte två timmar efter jobbet. Fryklunds samling var minst sagt diger och det tar lång tid bara att ögna igenom allt. Ett annat problem som jag snabbt kom på var att jag är rätt kass på att läsa skrivstil. Både att läsa handskrift och skriva för hand är saker jag nästan helt lagt av med sedan jag tog examen från universitetet för tre år sedan. Dessutom var en del av Fryklunds manuskript på franska och det gjorde inte saken lättare. Får nog göra ett nytt besök någon gång, gärna en heldag och gärna tillsammans med några extra ögon som kan hjälpa mig att leta igenom Fryklunds instrumentförteckningar. Daniel har antecknat ett antal listor över sina samlingar och det finns också en förteckning över alla inköp under åtminstone en trettioårsperiod. Han har antecknat lite fakta om instrumenten, var och när han köpt dem och till vilket pris. Helt klart är att det inte var lika dyrt med gamla instrument för 50-100 år sedan. Även om penningvärdet sjunkit var nog inte 10 kronor för en fiol eller trumpet så mycket skulle jag tro.

Utöver Fryklunds samlingar kollade jag lite i Carl-Erik Södlings Den svenska folkmusikens historia. Där fanns lite intressant information (se t.ex. här) men jag väntar på lite inscannade bilder. Återkommer med det.

Tysk dubbeldäckare

En intressant nyhet som döljer sig i kommentarerna till en tidigare bloggpost är denna tyska violino d'amore med tvåvånings skruvlåda som Per-Olof Moll har hittat. Bilden är ganska krattig och det finns inte så mycket information, åtminstone inte om man ej är inloggad. Ska kolla upp lite mer vad det är för typ av databas för att se om det är värt att betala 10$ för en single session login. Hur som helst har det nu dykt upp tre stycken utomsvenska dubbeldäckare på bara ett par veckor. Jag har länge misstänkt att det finns men inte funnit några sådana belägg. Av dessa fynd så är det väl denna tyska violino d'amore som är den som mest liknar de svenska. Frågan är hur vanligt det var. Om det finns många fynd är det konstigt att det inte finns omnämnt i den litteratur jag plöjt igenom eftersom jag tror att jag fått tag i många av de viktigaste böckerna i ämnet. Det verkar i alla fall som det gäller att hålla ögonen öppna och metodiskt gå igenom violino och viola d'amore från hela Europa.

Hardingfela med skruvlåda i dubbelplan

Blev en lite ofrivillig bloggpaus i helgen då internet låg nere där jag bor. Hur som helst, förra veckan var jag och kollade på en intressant gammal hardingfela (alltså av den äldre modellen som t.ex. Jaastadfelan). Det är ett instrument som ägs av Niklas Nåsander i Stockholm. Instrumentet köpte hans far någon gång på 1970-talet av Lewi Pethrus fru, som var en norska från Telemarkskommunen Kragerø. Varför hon hade den i sin ägo är oklart. I hardingfelan finns två etiketter; en tydlig på vilken det står "Hardanger 1770" och en otydlig där det verkar stå ett namn följt av något som kan vara "Hardanger". På raden under står det 1770. Den förstnämnda skulle mycket väl kunna vara monterad senare eftersom den såg modernare ut. Hardingfelan har fyra spelsträngar och tre resonanssträngar. Skruvlådan är som sagt i två plan och det är resonanssträngarna som ligger undertill. Intressant att det just är tre resonanssträngar, det är mig veterligen inte så vanligt. Hardingfelans kropp är större än t.ex. Jaastadfelan men ändå mindre än en modern harding och lock och botten är extremt högvälvda. Hardingen har inget lejonhuvud utan en snäcka som är ganska taffligt snidad. Greppbrädan påminner om en barockfiolsgreppbräda. Jag vet inte om det finns fler hardingfelor med skruvlåda i dubbelplan men jag har aldrig sett det tidigare. Det är väl läge att kontakta någon som har bra koll på vad det finns för bevarade gamla hardingfelor. Notera också att skruvlådans bakkant har en märklig form. Istället för att det är baksidan som är rak som på de svenska dubbeldäckarna är det istället ovansidan som är det.