Nyårskrönika

Tänkte att jag skulle sammanfatta 2009, det andra året i denna bloggs historia. Året har väl präglats av att det har varit svårare att gräva fram material. Det finns fortfarande en hel del saker att undersöka men många av de lättaste projekten som har gått att få fram via internet eller telefon klarade jag av redan 2008. Ska jag komma längre i framtiden är det nog dags att börja röra på sig och fysiskt besöka lite museer etc. Hur som helst, några nyheter blev det i alla fall under året:

• I januari mailade Göran i Norberg några bilder på den dubbeldäckare (och här) som han hittat på auktion i Västmanland. Ett lite annorlunda instrument med andra lösningar än övriga fioler i kategorin. Instrumentet har snäcka, som till skillnad från övriga fioler var fäst i skruvlådans övre våning och fiolen har dessutom en intressant "lucka" på skruvlådans baksida.
• I februari sjösattes resoneramera.se med syftet att vara en samlingsplats för bilder och info om resonanssträngsfioler. Det finns mycket som kan göras för att förbättra sidan och det kommer förhoppningsvis senare. Ska försöka förbättra strukturen och fixa lite bättre texter. Detta arbete har redan påbörjats men all info har inte laddats upp ännu.
• Via Pelle Björlert fick jag bilder på "Göteborgsfiolen" och kunde genom dessa konstatera även vem som byggt "Tuppen", nämligen Hans Ekborg i Örkelljunga. Pelle skickade också bilder på en 6-strängad dubbeldäckare från Östergötland byggt av Johan Spetts.
• I juni samlades ett gäng bloggläsare och resonanssträngsentusiaster på Ransätersstämman. Skoj att se instrument i verkligheten som jag endast beskådat på bilder. Vi kunde dock snabbt konstatera att det var en ganska dålig idé att ha resonanssträngsfiolträff utomhus på tidernas kallaste Ransätersstämma. På fredagen satt jag, min sambo och några kompisar i tältet och drack glögg samt eldade stormkök i värmesyfte, burr.
• Ett lite mer misslyckat projekt under året var att kartlägga förekomsten av resonanssträngsfioler på tavlor. Jag gick igenom Statens musikbiblioteks bildarkiv så gott det gick men hittade inget jättespännande. Dessutom var jag i Härlövs kyrka för att titta på några Pehr Hörberg-målningar och även om de inte visade standardfioler rörde det sig inte heller om några resonerare. Enligt Magnus Gustafsson ska det finnas en bild på en 12-strängad fiol målad av Hörberg men jag har inte lyckats leta rätt på den. Däremot finns ju denna bild av just Hörberg som visar ett instrument med samma intarsia i greppbräda och stränghållare som vissa dubbeldäckare har.

Nu ska jag gå på fest men jag återkommer imorgon med en spaning om det nya året!

Julklappstips

Får önska er alla en riktigt God Jul! Här kommer ett sista minuten-julklappstips till från Eva Johansson och Kalle Kallin som kan vara bra att slänga upp på önskelistan. Det rör sig om tandläkarborrar som är bra vid fiolbygge, särskilt vid montering av tänder . Jag är inte hundra på att jag ser var borren är på den övre bilden men det kanske Kalle kan förklara i kommentarerna. Om inte annat är det ju en fin bild på en verkstad! Även på den nedre bilden är det lite svårt att se detaljerna, hur stort är egentligen borrhuvudet? Får det plats i ett lejongap?

Wäringen

Eva Johansson fortsätter med sin höga produktionstakt och är nu klar med ännu en dubbeldäckare, den första med 8 resonanssträngar om jag minns rätt. Detta är en kopia av "Bulan". Såg utkasten till halsen i somras och nu är det alltså klart. Ser fram emot att prova. Eva, hur har du monterat tänderna? Och vad är tungan gjord av?

Mer om spelmannenartikeln

Tyvärr verkar det som att fel version av artikeln har publicerats i tidningen. Hade tydligen kommit ihåg att skicka med en bild på resonanssträngspiggarna och en bättre bild på "Tuppen". Vet ej ännu om texten blev rätt men har för mig att jag inte ändrade så mycket till sista versionen. Hur som helst kan ni ladda ner artikeln som pdf från http://www.resoneramera.se/ (Den finns som länk i högerkolumnen på alla sidor).

Spelade förresten på en Johan Öberg-fiol från 1763 i söndags. Det var kul att se den och den lät ganska bra. Inropad för några hundra på en auktion för några decennier sedan. Undrar vad den kan vara värd idag?

Spelmannenartikeln

Några av er kanske har sett artikeln i spelmannen som kom i veckan. För er som inte har tidningen ska jag lägga upp artikeln i pdf-format på resoneramera.se . Gör det imorgon. Förhoppningsvis kan artikeln leda till några heta tips om fler resonanssträngsfioler som folk i stugorna känner till. Tyvärr glömde jag skicka med en bild på piggarna runt stränghållarknappen som jag uppmanar folk att hålla utkik efter. Får lägga in en sådan på startsidan på resoneramera.se

Rosen

Här kommer lite bilder på Anders Noruddes senaste alster. En viola d'Amore med en ros istället för snäcka/huvud. Det är nog inte något som jag sett tidigare.

Hardingfela av Gunnar Helland

I kommentarer på förra inlägget efterfrågades bilder på en Hardingfela av Gunnar Helland som ägts av Magnus Olsson i Arvika. Här kommer de och vi kan tacka Anders Norudde för dem.

Harding med bengreppbräda

Här kommer bilden på den i förra inlägget nämnda hardingfelan med bengreppbräda. Såg också en intressant detalj på Göra-felan i förra inlägget. Den ser ut att ha en rosett strax nedanför greppbrädan. Detta borde väl indikera influenser från Viola d'Amore snarare än hardingfelan. Jag kan i alla fall inte erinra mig någon hardingfela med rosett. Göteborgsfiolen har en målad rosett men annars har jag inte sett några andra svenska resonanssträngade fioler med sådan.

Foto: Ulf Karlsson

Göran Andersson

Anders Norudde skickade en del bilder på en resonanssträngad fiol som byggts av den värmländske fiolbyggaren Göran Andersson från Visnum (1868-1939). Fiolen har fyra resonanssträngar och tydligen experimenterade Göra en hel del med resonanssträngar. Frågan är var han fick inspiration ifrån, var det från Hardingfelor eller från äldre svenska instrument? Han verkade ju i en period då det finns få andra belägg för resonanssträngsfioler har byggts, efter 1700-talsvågen men långt före 70-talsvågen. På denna fiol har han gjort halsen som är ditsatt på en befintlig fiolkropp. Intressant är att notera huvudet, som inte liknar någonting annat jag sett. Vad är det för djur? Resonanssträngarnas översadel verkar ha varit gjord av en mässingstråd som nu är bortklippt. Resterna kan dock beskådas på sidan. Älgbensgreppbrädan är tuff. Anders Norudde har gjort en sådan till en Hardingfela. Den var extremt lätt, mycket tack vare den tunna bengreppbrädan.

St Lars

I samband med Linköpingsfestivalen förra helgen så var jag i St Larskyrkan och studerade några målningar av Pehr Hörberg. Ni kommer väl ihåg dem i Härlövs kyrka? De var lite av en besvikelse eftersom inga fioler hade fler än fyra skruvar och bilderna i St Lars visade inga fioler över huvud taget. En eller två gambor eller liknande kan man se på bilderna. Mest spännande var nog mannen med säckpipan.



Ska försöka ta tag i riksinventeringen snart. Hoppas kunna hitta något bra datum att besöka musikmuseet under hösten.

Omsträngat!

Nu har jag strängat upp min fiol med en ny stränghållare och nytt stall. Det blev bra och det var mycket lättare att få rätt placering på resonanssträngarna när jag hade ett gammalt stall att utgå ifrån. Stränghållaren blev också bra och det är gott om plats för resonanssträngarna. Aningen för kort avstånd mellan finstämmarna och stallet. Kom inte på förrän i efterhand att jag skulle gjort en ännu kortare stränghållare. Ville inte förkorta denna i efterhand då jag skulle behöva fila bort intarsian. Ja, ja, det får gå.

Jag filade spår i resonanssträngsskruvarna för att få mindre diameter och därmed lägre "utväxling" vid stämning. Det blev nog bra men är lite svårt att säga än. Använde denna gång gitarrsträngar vilket var både bra och billigare. I och med att de lägsta resonanssträngarna är lite tjockare så är spänningen lite högre och strängarna sitter lite hårdare i skruvlådan vilket borde göra att de inte stämmer om sig lika lätt. Jag upplevde tidigare att det var de lägsta resonanssträngarna som stämde om sig.

Nu återstår att fixa finstämmarna vilket jag tänkte göra ikväll så att fiolen är spelbar till Linköpingsfestivalen i helgen. Sedan tror jag att jag ska göra ett hakstöd eftersom de jag har inte passar eller täcker för mycket av stränghållarens intarsian. Eventuellt gör jag en tunga till lejonhuvudet och om jag orkar kan jag tänka mig att lägga in tulpanintarsia även i greppbrädan. Det sistnämnda är det dock osäkert om jag ger mig på.

Algerisk dubbeldäckare

I en kommentar på detta inlägg så fick jag ett tips om att den algeriske musikern Akim El Sikameya verkar spela på en viola d'amore med skruvlåda i två plan. Jag har spanat in några videofilmer med Akim och där ser man att fiolen har fem spelsträngar och sex resonanssträngar. Kommer ni ihåg Indradeeps instrument? Akims variant ser ut att vara ganska lik Indradeeps. Jag ska försöka få tag i Akim och kolla var instrumentet kommer ifrån, kan det vara samma byggare? Intressant är att Akim håller instrumentet som en gamba eller cello och alltså inte under hakan.

Stränghållare

Här kommer några bilder på min stränghållare, några ser lite muppiga ut eftersom jag försökte göra bakgrunden blekare vilket resulterade i att några skuggor blev skarpare och intarsian ser gulare ut. Hoppas att designen kommer att funka. Tyvärr är det väl lite svårt att veta innan jag strängat upp. Testerna har dock så här långt varit lovande, eller är det någon som har tips? De silvriga finstämmarna ska bytas ut mot svarta alternativt färgas.

Stränghållare och spelning

Stiltje länge nu på grund av bristande inflöde på nyheter. Då får man ta till det som med polistermer betecknas inre spaning, dvs efterforskningar i egna register (i detta fall mitt bildarkiv). Jag har ju byggt en stränghållare (bilder kommer inom kort) som snart ska monteras (eftersom det tar så lång tid att stränga upp alla resonanssträngarna har jag inte velat byta stall och stränghållare eftersom jag riskerar lång tid då fiolen ej är tillgänglig) och idag fick jag syn på en intressant detalj på "tuppens" stränghållare. Det ser ut som om den är limmad av fyra olika ribbor vilket så klart gör det lättare att fixa inläggningarna. Lite fusk och inte lika snyggt men antagligen effektivt. Frågan är om hållfastheten försämras jämfört med en solid stränghållare med inlagda detaljer av horn.

Om någon läsare är i Stockholm på fredag kan ni alltid svänga förbi skeppis. Blå Bergens Borduner med bl.a. Anders Norudde spelar där och jag och min sambo spelar i pausen. Efter detta kommer jag nog försöka stränga om fiolen så jag hinner få den spelbar till Linköpingsfestivalen.

Spelmannenartikeln

Artikeln jag skrivit verkar inte komma med i nästa Spelmannen utan i årets sista nummer som kommer i december. Får se om jag fått fram någon ny info till dess som jag kan få med.

Ekor Anders

Det har varit lite stiltje här på bloggen ett tag. Har skrivit ihop en artikel som kommer med i nästa nummer av spelmannen. Inte så mycket nytt för trogna läsare av bloggen men artikeln innehåller en uppmaning om att hålla utkik efter fioler med resonanssträngar eller fioler som ser ut att kunna ha haft resonanssträngar. Får väl se om det ger något.

Jag såg svenska dialektmysterier igår kväll. Det var del fyra som handlar om Dalarna och Limamål. I programmet får man se ett klipp med Ekor Anders. Det ser ut som Anders spelar på en Hardingfela. Varför gör han det kan man då undra? Och var kommer klippet ifrån? Någon som vet?

Uppdatering:
Om man googlar "Ekor Anders" + Hardingfela får man bl.a. träff på en en pdf som Anders Rosén skrivit ihop. Där står det att Ekor Anders fick en hardingfela av Simon Simonsson och att han gillade att spela på den eftersom den påminde honom om hur fiolerna lät förr i tiden.

Rosning

I samband med att Pelle Björnlert skickade bilder på Göteborgsfiolen i maj så skrev jag lite om det instrumentets målade utsmyckningar, det som på Hardingfelor kallas rosing (vilket bör bli rosning på svenska). Göteborgsfiolen har ganska omfattande rosning, mer än på någon annan svensk resonanssträngad fiol som jag sett. Letade upp lite bilder på den andra fiolen som Hans Ekborg byggt, den som jag kallat för "Tuppen". Här kan man se att rosningen är ganska lik på båda dessa fioler, förutom då de stora målningarna på locket. Var inspirationen till detta kommer ifrån är oklart, kanske från Norge, kanske någon annanstans ifrån. Egentligen borde man undersöka centraleuropeiska resonanssträngsinstrument för att se hur vanligt det varit där. Ingen av de Tielke-instrument som jag har på bild har denna typ av utsmyckningar.

Mer riksinventering

Materialet ska tydligen finnas i form av ett kartotek på Musikmuseet i Stockholm. Får försöka hitta en tid och pallra mig dit och leta. Erfarenheter från kartotekletande på Statens Musikbibliotek samt letandet i Fryklunds samlingar säger att man behöver ganska lång tid på sig. Riksinventeringen ska enligt artikeln innehålla ett tusental instrument och jag vill gärna hinna gå igenom alla

Riksinventeringen av äldre svenska musikinstrument

Fick tips om denna artikel (i pdf-format). Den handlar om en inventering som gjordes av alla instrument på länsmuseer, andra museer samt en del hembygdsgårdar i slutet av 70-talet. Materialet verkar minst sagt intressant och jag håller på att kolla upp hur man kan ta del av det. Kanske kan det dyka upp lite fler fioler som är intressanta! Vi håller tummarna.

Tunga på Karlshamnsfiolen?

Har Karlshamnsfiolen haft tunga? Kolla och bedöm själva!