Viola d'amore i Sverige idag

Inom den svenska folkmusikrörelsen är det idag relativt populärt med viola d'amore. Ett av de tidigaste instrumenten i den nuvarande trenden byggdes av Allan Nilsson på uppdrag av Anders Rosén 1978. Det instrumentet hade fem spelsträngar (C' G' D' A' E''), istället för 6 eller 7 som var vanligast förr, och den normen är nästan allenarådande idag. Skälet till att man har fem spelsträngar antar jag är för att det är mest praktiskt. Instrumentet blir då en kombination av en fiol och en altfiol kryddat med några resonanssträngar. Resonanssträngarna brukar vara fyra eller möjligen fem till antalet vilket är färre än under instrumentets glansdagar. De instrument man ser på stämmor och festivaler idag skiljer sig även på några andra punkter från 1700-talets viola d'amore. Nuförtiden utgår man vanligen från en altfiolkropp och instrumenten har därför inte gambaform eller platt botten. Ljudhålen brukar vara f-formade och jag har aldrig sett några blixt- eller ormformade ljudhål och heller aldrig några rosetter. De flesta viola d'amore idag har snäckor men det förekommer djurhuvuden såsom drakar och lejon. Framför allt är det ganska vanligt med hardingfeleliknande halsar. Att man väljer altfiolkroppar antar jag är för att det finns många färdiga ritningar på sådana och att det är mer besvärligt att bygga en annan form och även att det är svårare att skära annorlunda ljudhål om man är van att göra f-hål. Frågan är hur många nybyggda svenska viola d'amore som avviker från detta mönster? Är det någon som känner till något?