Mer om hardingfelan

Jag har nu plöjt igenom Og fela ho lét av Arne Björndal, en bok som bara handlar om hardingfelor. Svenska resonanssträngade fioler nämns inte alls men boken är intressant ändå. Hardingfelan är så klart ett fascinerande instrument och dess historia kan berätta mycket om parallella instrument i Sverige och resten av Europa. Som jag tagit upp tidigare är Jaastadfelan en nyckel till hardingfelans historia och de flesta som forskat i ämnet har lagt mycket kraft på den gåtfulla fela som har etiketten Ole Jonsen Jaastad, 1651. Björndals uppfattning i boken är att hardingfelan måste vara en del av en europeisk trend men han vill för den delen inte underkänna Jaastadsfelans datering. Han hävdar att hela etiketten, såväl namn som årtal, är skriven vid samma tillfälle och att det är samma lim som använts till att limma ihop botten och sargen som det lim som etiketten limmats med. Björndal var en av två personer som öppnade Jaastadfelan på 30-talet men jag har svårt att bedöma trovärdigheten i hans limanalyser då det inte framgår hur denna gått till.

Under senare år har en annan norrman, Björn Aksdal, lett ett projekt som syftar till att kasta med ljus över hardingfelans historia. Man har kallat samman ett team med ett antal byggare, antropologer, dendrokronologer, folkmusikbyråkrater etc. för att utröna hur det egentligen ligger till med det norska nationalinstrumentets tidigaste historia. Man har och har haft för avsikt att kombinera både humanistiska och naturvetenskapliga metoder för att avgöra huruvida hardingfelan är en efterkommande släkting till viola d'amoren eller om det är en norsk uppfinning som föregår övriga europeiska instrument med resonanssträngar. Projektet avser att titta närmare på så många gamla hardingfelor som möjligt och man är särskilt intresserad av Trond Isaksen Flateboes och Isak Nielsen Botnen felor samt förstås Jaastadfelan. Det kanske mest intressanta i detta projekt är de C14 och dendrokronologiska dateringsförsök som gjorts. När det gäller Jaastadfela har det inneburit problem för trovärdigheten för testerna att man inte velat ta så stora träbitar för analyserna som egentligen är brukligt. Däremot pekar analyser med denna metod på att ett feleskrin från Voss mycket väl kan vara så gammalt som den inskription med årtalet 1512 antyder. Det intressanta med feleskrinet är att den tidiga hardingfeletypen som Jaastadfelan tillhör passar perfekt i lådan.

Jag ska försöka få tag i några av källor i ämnet som endast finns i pappersform och lovar att återkomma. Björn Aksdal har enligt en uppgift en stor bok om hardingfelor på gång men denna verkar vara försenad.