Nyårskrönika 2023

 Förr skrev jag alltid en nyårskrönika men senaste åren har det varit så få inlägg så det inte har varit någon större poäng. Denna höst har det dock verkligen tagit fart efter att jag hittade Paul Wilstadius artikel om släkten Mothe. Har ju läst tidigare historien om krigsfångenskapen men kanske inte riktigt tagit den på allvar eftersom det varit så vaga och motstridiga uppgifter. När jag sedan hittade Arvid Rönnegren i krigsarkivet i flera rullor så blev det verkligen på allvar. Har ägnat åtskilliga timmar under hösten att läsa allt möjligt om karoliner och Stora nordiska kriget. Finns många intressanta frågeställningar som dyker upp:

• Vilken tillhörighet kände Johan Georg Mothe efter 14 år i krigsfångenskap och ett antal år i den svenska armén? Kände han sig tysk eller svensk? Hur var det att beträda svensk mark efter så många år med svenskar men att aldrig ha varit i Sverige?
• Varför bosatte sig Mothe i Ängelholm? Han följde ju med Rönnegren som skulle inställa sig i Helsingborg och kanske återta sitt soldattorp i Ebbarp men kunde inte Mothe valt Helsingborg? Eller var Ängelholm bättre på något sätt?
• Hur kände Rönnegren och Mothe inför danskarna? Rönnegren föddes i Halmstad bara 35 år efter att Halland blev svenskt. Samtidigt så måste han varit högst medveten om de danska attackerna på hans hembygd både 1700 och 1710 efter att Danmark återinträtt i kriget efter slaget vid Poltava. Kanske upplevde han det nesligt när han gick i förnedringsmarschen genom Moskva , som karolinerna tvingades till efter kapitulationen vid Perevolotjno, och såg det danska sändebudet Just Juel som säkerligen hånlog i triumf och smidde ränker och planer för att på nytt försöka attackera Sverige och återta Skåneland. Hur kände Mothe om detta, han som aldrig varit i Sverige men säkerligen indoktrinerats till att tänka såsom en kugge i det fanatiska svenska krigsmaskineriet?
• Var det inga fler som lärde sig fiolbygge? Jo(ha)n(as) Kringelberg som verkar ha följt Rönnegren (eller kanske snarare tvärtom eftersom Kringelberg var äldre och redan Ryttare när Rönnegren var sketen Trådz dräng) ända sedan 1700, varför finns det inga spår av fiolmakeri efter honom?
• Varför återvände inte Mothe till Tyskland? Var han så svenskifierad att det kändes mer naturligt att flytta till Sverige? Eller hade han indikationer på att det inte fanns kvar något av hans gamla liv i Dresden? Finns det spår efter honom i Dresden?
• Idén till resonanssträngarna kom troligen från norra Tyskland med tanke på infästningen av de samma som Rönnegren och Mothe löst på samma sätt som t.ex. Johann Christian Hoffman i Leipzig. Men varifrån kom idén till den tvåraders skruvlådan? Rönnegren? Mothe? Norra Tyskland?

Finns många frågor att fundera på under 2024? Några spännande uppgifter kommer redan om några dagar, Gott nytt år och håll tillgodo!

Mer om hemresor

 I mitt tidigare inlägg om hemresan utgick jag från att de som kom hem samma dag och var från samma kompani hade rest ihop och sålunda kom från samma ställe. Det kanske inte riktigt behöver ha varit så. Per Sörenssons ”De karolinska krigsfångarnas hemfärd från Ryssland” ur Karolinska förbundets årsbok 1923 verkar vara den mest genomarbetade genomgången av hemresan från Ryssland efter freden i Nystad 1721. Där antyds att i princip alla fångar reste hem via Petersburg och att de flesta först samlades upp i Moskva. Även om soldaterna reste i sviter från sina fångorter så kan de mycket väl ha omgrupperats inför den slutliga hemfärden. T.ex. finns det väldigt många fångar som kom hem åttonde maj om man kollar i Livregementenas rullor och de har många olika ursprungsorter. Det blir alltså farligt att dra för stora växlar där och det vore bra om man kunde hitta några uppgifter från fångenskapen. Sörensson hänvisar mycket till Thomas Knipercrona d.y:s beskickningshandlingar. Knipercrona var son till sin namne, den före detta Residenten i Moskva och alltså född just i Moskva och i början av 1720-talet hade han blivit ”Kommissionssekreterare”. Högre ämbetsmän och militärer som Rehnskiöld, Creutz och grabbarna hade redan dragit hem så Knipercrona fick en väldigt viktig roll, viktigare än hans rang (som var viktigt på den tiden) egentligen tillät. Jag får väl helt enkelt leta i Knipercronas papper och hoppas finna något matnyttigt där.

I Sörenssons artikel omnämns en mindre grupp som reste från Tobolsk 21 januari men tog en genväg och nådde Petersbrug redan 14:e mars. Jag tror fortfarande inte att Rönnegren och Mothe var så långt bort i Sibirien men exemplet visar att det inte är en omöjlighet. Enligt Sörensson/Knipercrona fanns det bland meniga och övriga 1800 fångar i Petersburg (de verkar ha rest hem redan 1721), 1500 i Moskva med omnejd, 700 i Ural, i Voronesch 200-300, i Reval 200. Bland officerarna var över hälften placerade i Sibirien och nästan ingen väster om Moskva. Detta kan vara ett skäl till att Tobolsk är så omnämnt. Det är mest officerarna som omnämns och de flesta av dem skickades långt österut, troligen för att de bedömdes som mer benägna att hitta på fuffens eftersom de hade bredare kontaktnät och bättre möjligheter att göra något dumt i Tsarens ögon.

Blidström och kassakistan

 Det finns en passage i Peter Englunds Poltava som lyder såhär:

"Kassakistan var dock låst med två lås. Hoffmans eget regementschefen Carl Gustaf Ulfsparres- Problemet var att i den stunden låg kroppen efter Carl Gustaf Ulfsparre och ruttnade tolv mil norrut och hans nycklar var borta med honom. Hoffman sände då i största hast iväg regementshautboisten Gustaf Blidström att leta rätt på kaptenen Wibbling. Denne kom strax och bröt upp kistan tillsammans med regementskommissarien och tog sedan hand om de 2000 riksdalrarna. Det var i sista sekunden, för sedan rullades vagnarna iväg."

Kanske inte en fantastiskt historia men ändå lite skoj att Blidström är med. Källäget är ju sådant att referenser till enskilda soldater (om det inte är höga officerare) är mycket ovanligt. Jag gissar att källan är Bensow, Einar (1944). Kungl. Skaraborgs regementes historia. 2, Från Breitenfeld till Fredrikshald : 1631-1718 , ska dubbelkolla att det är så

Sachsiska trossdrängar

 Johan Georg Mothe hävdar vid ankomsten till Sverige att han tjänat Överste Hielm i sex år och givet att det är räknat fram till slaget vid Poltava och inte i fångenskapen (Hielm vistades i Moskva vilket Mothe sannolikt inte gjort eftersom en menig ryttare som Rönnegren knappast placerats där) så måste Mothe rekryterats 1703 när han var 13 år gammal. Vi kanske inte kommer få reda på mer om Mothe i direkta källor för det är inte säkert att några sådana finns men här citeras ett stycke ur Peter Englunds Poltava som är intressant om man vill fundera på hur en tonårig sachsare kan tänkas ha tänkt:

En som höll på att falla offer för kalmuckerna var Johann Christian Schmidt, en 16-årig trossdräng från Tyskland. Bara 14 år gammal hade han, mer eller mindre frivilligt, anslutit till den svenska hären när den stod i Sachsen. Orsaken var inte så mycket äventyrslust som en mindre olycka. Hans föräldrar hade sänt honom att arbeta i en vinstuga i Leipzig. Värden var en mycket barsk och sträng herre, så när Johann Christian en dag råkade förstöra en behållare med vin fann han det för gott att fly fältet. Han gömde sig hos den svenske kaptenen Wilhelm Bennet från Åbo (tillhörande Meijerfelts dragoner), en man han lärt känna som gäst på vinstugan. Det stod tyvärr strax klart att den vredgade värden inte var villig att förlåta Johann Christians fadäs i första taget, utan sökte efter pojken med ljus och lykta. 14-åringen fick klä sig i svenska kläder och när den svenska hären 1707 lämnade Sachsen följde han med som dräng åt kaptenen som gömt honom. Det han fått se under dessa år av sjukdomar, svält, tortyr, umbäranden och massdöd, hade gjort honom allt annat än positivt inställd till livet som krigare. När han för en stund sedan sett hur massor av bagage och förråd slukats av eld önskade han att de sachsiska bönderna, som tvingats ge så digra kontributioner till svenskarna, fått se det ömkliga spektaklet.

Jag är osäker på källan till detta och det är såklart värt att kolla upp. Texten antyder dock att det inte var så frivilligt som denna, och kanske även andra sachsiska pojkar anslöt sig till Karl XII:s här. Jag undrar hur Johann Georg Mothe kände det när han släpptes ur fångenskapen 1722. Han hade levt med svenskar i kanske 19 av sina 32 år på jorden men kände han sig svensk eller tysk? Varför valde han att följa med Rönnegren och inte återvända till Sachsen. Han visste sannolikt ingenting om vad som hänt hans familj och släktingar, om de inte dött redan innan han värvades, men kändes det möjligen mer naturligt att flytta till Sverige med svenskarna än att återvända till ett hemland han inte sett på länge?

Hemresa från fångenskap

 Fångarna i Ryssland släpptes efter freden i Nystad 1721 men trots att jag plöjt rätt mycket litteratur i ämnet vet jag inte i detalj hur hemresan gick till. En källa på Krigsarkivet tror att rullorna över återkomna fångar är sammansatt på Krigskollegium i Stockholm enligt uppgifter som inhämtats hos regementsskrivarkontoret på respektive regemente. Jag har haft någon hypotes om att personer som återvänt samma dag borde ha rest ihop och att man därför borde kunna kolla vistelseorter för folk ur Norra Skånska och Hielms som hemkommit 8:e maj (som Arwit Rönnegren). Blir lite klurigare om det inte är en inskrivning t.ex. i Stockholm utan hemkomst till regementet, var hade ens Hielms dragoner sin hemvist? Regementet fanns ju inte ens kvar efter det stora nordiska kriget.

Har i alla fall tröskat igenom de hemkomna 8:e maj ur Hielms och Norra Skånska i lite olika källor, t.ex. B.A. Ennes Biografiska Minnen af Konung Carl XII:s Krigare och i Christopher von Warnstads skrifter om Norra Skånska Kavalleriregementet ur Släkt och Hävd under 1990-talet. Den enda ur Norra Skånska Kavalleriregementet som jag hittar fångenskapsorter på är prästen Ingel Rabenius (senare präst i Leksand) som vistas i Klinow (som numera heter Kirov) ”hvarest han försörjde sig med förfärdigande av Trä-uhr och Tagel-Peruker”. Annars är det mest Tobolsk bland befälet i Norra Skånska. Finns uppgifter om att vissa fångar som först vistats i Klinow (Philip Johan Strahlenberg) senare rest vidare till Tobolsk. En aspekt som talar mot Tobolsk som fångenskapsort för Rönnegren och Mothe är att just Tobolsk är den ort det skrivits mest om i efterhand. Blidström var där och det finns ganska mycket brev från folk som var i Tobolsk. Om Rönnegren och Mothe byggde fioler där borde de kanske tagits upp i någon källa som senare reproducerats. Carl Piper som var minister i Karl XII:s regering och efter Poltava kom att driva fångkontoret i Moskva har förvisso skrivit i ett brev till sin fru i Sverige att några karoliner t.ex. försörjt sig på att bygga musikinstrument (Karolinerna efter Poltava, Vera Effron s. 54) men det kanske borde funnits mer detaljer eftersom det borde väckt mer intresse.

De ur Hielms dragoner som är återkomstrapporterade 8:e maj 1722 och som har känd vistelseort (enligt BA Ennes) är Nils Hielm själv som ska ha vistats i Moskau (Wirf die gläser an die wand!) samt Capitain Johan Hindrich Levenheim och Capitain Mårten Stellijn som båda ska ha vistats i Galitsch. Endast spekulation här men det verkar inte vara en helt orimlig rutt att man reser från Klinow/Kirow, hämtar några polare i Galitsch, befriar chefen i Moskva och sen drar hem till Sverige. Eller vad tror ni?

Att hitta Rönnegren och Mothes vistelseort är en förutsättning för att kunna gå vidare och leta i brev och annan dokumentation som skulle kunna avslöja något mer. Pipers brev skulle kunna ge något om han nu ger mer några mer detaljer?

Krigsarkivet

Jag har börjat försöka lokalisera mer information om Johan Georg Mothe och Arwit Rönnegren och deras historia inom det militära och ett naturligt ställe att börja är Krigsarkivet. Målet är såklart att hitta information om vem som kan ha lärt dom fiolbygge under tiden i krigsfångenskap i Sibirien. En försvårande omständighet är arméns hierarki, inte bara organisatoriskt utan även informationmässigt. Det finns helt enkelt mycket mer information om personer ju högre upp i hierarkin de var, vanliga soldater nämndes inte alltid i rullor och därtill fanns det en stor mängd civil personal som är ännu mer styvmoderligt behandlad när det kommer till dokumentation.

Enligt Wilstadius uppger Johan Georg Mothe för kämnärsrätten i Ängelholm att han under 6 år tjänat överste Erik Hielm. Överste är en väldigt hög grad och betecknar en regementeschef. Någon Överste Erik Hielm hittar inte jag i Karl XII:s armé men däremot en Nils Hielm, som blev befordrad till överste 11:e juni 1706 då han fick ta över Magnus Stenbocks dragonregemente när Stenbock blev utsedd till Guvernör i Skåne. Regementet bytte då namn till Hielms dragonregemente. Dragonregementena med namn efter sin officer (Meijerfelts, d’Albedyhls, Taubes, Schlippenbachs etc) var i hög grad rekryterade utanför Sverige och efter freden i Altranstädt 1706 skedde en hel del rekrytering i Sachsen där såväl Altranstädt som Mothes födelseort Dresden ligger. Det bör vara hyfsat sannolikt att Johan Georg Mothe ingick i Hielms dragonregemente men jag har ännu inte kunnat hitta honom i några rullor eller liknande, det är mycket möjligt att han var någon form av civil tjänare i regementet. Att hitta regementet är väldigt viktigt för vidare efterforskningar så jag håller på att försöka få originalprotokollet från kämnärsrätten i Ängelholm för att se om inte Paul Wilstadius uppfattat överste Hielms förnamn fel.

Arwit Rönnegren då? Jo han stod ju angiven som ryttare i ovan nämnda rättsprotokoll och eftersom ryttare är en menig kavallerist låg det närmast till hands att söka i norra skånska kavalleriregementets rullor. Här är han från ett protokoll med hemkomna krigsfångar.

1722 Maii 8, Norra skånska cavalleriet, Ryttaren Arvid Runnegren av majorens comp (kompani/skvadron) nr 72, 44 år, 19 tjänsteår, född i Halmstad, Går till regementet (d.v.s får ej avsked, utan fortsätter sin tjänst vid regementet)

Arwit Rönnegren kommer alltså hem/släpps/skrivs in i Stockholm eller vid hemregementet den 8:e maj 1722. Intressant nog verkar han resa med Jon Klingelberg/Kringelberg 50 år från Halland som enligt Anne Nilsson är ett av vittnena som Johan Georg Mothe använder sig av då han ansöker om att få gifta sig. Enligt Wilstadius heter vittnet vid burskapsansökan vid kämnärsrätten i Ängelholm Johan Engelberg och han ska ha varit 58 år från Hov och Ysby socken i Halland. Eftersom Wilstadius kan ha läst fel på Överste Hielms förnamn kan det även tänkas att Engelberg är en felläsning av Kringelberg och 58 egentligen ska vara 50.

Det är inte så väldigt långsökt att gissa att Johan Georg Mothe var med på samma resa som Rönnegren och Klingelberg eftersom det kan ha varit ett skäl till att Mothe hamnade i just Ängelholm. Jag har dock ännu inte hittat Mothe i rullorna, t.ex. för Hielms dragoner. För övrigt är även Överste Nils Hielms återkomstdatum 8:e maj 1722 vilket gör att man blir ännu mer sugen på att koppla Mothe till Hielms dragoner. Mothe uppger att han tjänat Överste Hielm i sex år men inte på vilket sätt. Hade han varit kavallerist/soldat själv borde han nog angett det så jag skulle gissa att han snarare är trossdräng eller någon annan form av civilanställd.

Bröderna(?) Rönnegren som Trådz drängiar

Arwit Rönnegren hittar man för övrigt som en av trossdrängarna (Trådz drängiar) i rullorna över Norra Skånska Kavalleriregementet under deras postering i Pommern 1701 och 1702 dit regementet kommenderades 1701. Intressant nog finns det en Nils Rönnegren bland trossdrängarna, inte helt omöjligt att det är Arvids bror, men Nils finns inte med bland de hemkomna så det verkar troligt att han inte har överlevt kriget och fångenskapen. Om Arwit Rönnegren värvades 1701 stämmer det också hyfsat med de vid återkomsten lämnade uppgifterna om 19 tjänsteår även om det är 21 år mellan 1701 och 1722. Rönnegren måste ha avancerat till kavallerist mellan 1702 och 1709 eftersom han står listad som Ryttare (menig kavallerist) i hemkomstprotokollet, kanske räknas endast åren som ryttare som tjänsteår och inte de som trossdräng. Intressant är att Rönnegren tycks återgå i militär tjänst efter återkomsten vilket gör att han kanske inte drog igång fiolmakarverksamheten direkt. Det är inte omöjligt att han finns i några rullor efter 1722 men sådana är inte digitaliserade så det blir märkbart jobbigare att leta. I krigsarkivet står Rönnegren listad som född i Halmstad, Wilstadius och andra källor har angivet Ebbarp i Kattarps socken. Kanske var det där han hamnade och att man antagit att han återvänt hem men egentligen kanske han bara bosatte sig i närheten av regementet (Helsingborg) när han väl slutade i Norra Skånska Kavalleriregementet? Finns inga födelseprotokoll från Kattarp 1680 men däremot kanske från Halmstad, kan vara värt att kolla!

Resonanssträngarnas infästning

 På nästan alla dubbeldäckare är resonanssträngarna fästa vid små stift intill stränghållarknappen, det är något jag aldrig sett hos hardingfelor utan där är resonanssträngarna fästa i stränghållaren. Om resonanssträngarna fästs vid stränghållarknappen blir resonanssträngar och spelsträngar tämligen frikopplade från varandra vilket jag har upplevt leder till ökad stabilitet i stämning.

I jakten på kandidater som kan ha lärt ut fiolbygge till eller inspirerat Rönnegren och Mothe lånade jag ett praktverk om fiolmakaren Johann Christian Hoffmann i Leipzig på Statens Musikbibliotek. Finns två viola d'amore bevarade efter Hoffmann och båda har resonanssträngarna fästa på ett sätt som liknar det hos dubbeldäckarna. Läser man i Daniel Fryklunds Bidrag till kännedomen om viola d'amore tycks det vara vanligt (vanligast) att resonanssträngarna är fästa i stift vid stränghållarknappen.

Örkelljunga

Som jag skrev i ett tidigare inlägg om artikeln av Paul Wilstadius har jag ända sedan jag läste artikeln första gången funderat på om den hos Jöran Mothe (1751-1754) endast till förnamnet kände lärlingen Hans egentligen är Hans Severin Nyberg i Örkelljunga som byggt tre kända dubbeldäckare, Tuppen, Göteborgsfiolen och Elvis. Hade hoppats hitta något mer i Ängelholms kyrkoböcker men det är inte lätt att tyda marginaltexten om lärlingarna hos Jöran Mothe. Ola är en annan endast med förnamnet nämnd lärling men det finns också två kända namn, Carl Johan Broberg (lärling 1759-1765) och Jakob Hellman. Hellman gifter sig senare med Johan Georg Mothes dotter Anna Greta medan Carl Johan Broberg blir en känd violinmakare i Göteborg som återfinns i den mesta litteraturen i ämnet.

2 baspunkters avdrag på räntekostnaderna för alla som kan tyda denna text från Rya sockens kyrkoböcker

Efter att ha konstaterat att Örkelljungas och Ryas (Hans Severin Nyberg har ibland kopplats till Eket utanför Örkelljunga som ligger i Rya socken) kyrkböcker är otroligt svårlästa letade jag runt lite efter alternativ information om släktforskning i Örkelljungatrakten. Hittade en aktiv förening i Norra Åsbo härad som transkriberat massor av kyrkboksinfo till wordfiler och excellistor (hurra!). Hittade att Nyborg (inte Nyberg som det ofta står annars men det är väl som med Rönnegren, Rungren etc) ”Fredagen d. 29 October wigdes Wiolinmakaren Mäster Hans Sewerin Nÿborg från LandzCrona wid Klåckaren Hörnings dotter Jungfru Elizabet Hörning från Örkeliunga. Liusningen Begÿntes d. 4 Juli 1756.” Intressant info, Nyborg kopplas till Landskrona och det kan vara en förklaring till att det inte går att hitta några födelseuppgifter kring honom från Örkelljunga. Intressant också att han står titulerad som violinmakare, även om Bengt Nilsson anger att han haft privilegier är mitt intryck av de flesta källor att han bedöms som närapå amatör och med en ganska nersnackad produktion (Nilsson nämner ”en primitiv form av hardingfela” om Nyborgs instrument vilket jag tycker är lite orättvist). 30 december 1759 föds Nyborgs dotter Ingeborg Maria och som ett av vittnena vid dopet dagen efter står "gesellen Johan Saxe ifrån Landscrona". Givet Nyborgs historia från Landskrona är det inte otänkbart att Saxe är gesäll hos just Nyborg även om inte det står specat.

Sökte även igenom lite kring klockarsläkten Hörning och till min förvåning hittar jag att ”21 October 1769 börjas lÿsningen för wiollmakaren Call Johan Broberg från Giötteborg samt Jungfrun Ullrika Magdalena Hörning i Örkeliunga. Wigdes d: 23 Now.”. Såväl Elisabet som Ulrika Magdalena Hörnings föräldrar heter Anders Hörning och Elisabet Lindberg och de är alltså systrar. Det skiljer alltså några år mellan att lärlingen Hans lämnat Jöran Mothes verkstad och att Broberg kommer dit men det känns ytterst sannolikt att denna lärling Hans är just Hans Severin Nyborg. Broberg är född i Munka-Ljungby, det vet man sedan tidigare men han står här antecknad som boende i Göteborg vid giftermålet. Det verkar inte osannolikt att det finns en kontakt mellan konstellationen Mothe/Hellman/Broberg och Nyborg och att det är denna kontakt som fungerar som äktenskapsförmedling mellan Broberg och Ulrika Magdalena Hörning. Att två syrror dejtar varsin fiolmakare från olika delar av landet som inte känner varandra känns helt enkelt långsökt. Broberg får en son 16 januari 1770 men som tyvärr avlider 20 mars året därpå, efter det hittar jag inga mer spår av Broberg i Örkelljunga så man får kanske anta att han flyttar tillbaka till Göteborg då.

Det ser alltså ut som att det finns ett kluster av violinmakare som är länkade till varandra och som enligt nuvarande fyndbild byggt de första och flesta svenska resonanssträngsfioler. Rönnegren och Mothe kommer tillbaka från krigsfångenskap i Sibirien där de lärt sig violinmakarkonsten och Mothes son och sonson tar vid, därtill tar man in lärlingar i form av Jakob Hellman, Carl Johan Broberg och Hans Severin Nyborg. Detta är alltså helt nytt, ingen har tidigare vetat någonting om Nyborg och förmodligen har vi heller inte på bra länge (cirka ett par århundraden) kunnat koppla ihop såväl hur väl Rönnegren och Mothe kände varandra och hur central dubbeldäckarproduktionen tycks ha varit för dem.  

Om jag räknar lite översiktligt kommer jag fram till två gambor, en fiol och två dubbeldäckare bevarade efter Rönnegren, fyra gambor, en fiol och fyra dubbeldäckare bevarade efter Johan Georg Mothe, inga instrument bevarade Jöran eller Önnert Mothe, en cello efter Jakob Hellman samt en fiol och två altfioler efter Broberg men han ska enligt ”Götheborgs Stads Fabriquers Tillstånd och tillverkning för åren 1771-1793” ha tillverkat 121 fioler, 31 celli 2 kontrabasar, 36 cittror, 12 humlar och 30 barnfioler. Därtill finns tre bevarade dubbeldäckare efter Nyborg. En snabb gissning från min sida är att det inte bara var Johan Georg och Nyborg som byggde dubbeldäckare, den senare var ju lärling hos Jöran Mothe förvisso under Johan Georgs verksamma tid men det känns osannolikt att Johan Georg överfört kunskaper direkt till Nyborg utan att Jöran Mothe ens testat att bygga en dubbeldäckare. Man kan också vidare gissa om Carl Johan Broberg haft något att göra med de två dubbeldäckare som återfunnits i Göteborg (Angeredsfiolen och den Nyborgfiol som finns på Göteborgs stadsmuseum). Man kan bara spekulera om den totala mängden dubbeldäckare som detta kluster producerat men jag gissar i alla fall att det är betydligt fler än vad som befarats, och en rätt hyfsad andel av mängden stråkinstrument som de byggt totalt (9 av 21 bevarade instrument är dubbeldäckare).

Hans Severin Nyborg avlider i Eket, Rya socken 1774-02-14

Johan Georg Mothes födelseår

 Det förekommer motstridiga uppgifter om när Johan Georg Mothe föddes. Vid inskrivningen vid kämnärsrätten i Ängelholm 1723 uppger Mothe att han var 28 år gammal men vid sin död 1765 uppges han vara 75 år gammal. Paul Wilstadius har antagit att hans egna uppgifter från inskrivningen har varit de korrekta och i sådana fall var han född 1695. Karl XIIs armé gick in i Kurfurstendömet Sachsen den 27e augusti 1706 och inrättade där ett högkvarter till dess att man gav sig iväg på det ryska fälttåget den 22 augusti 1707. Man skulle kunna gissa att Mothe rekryterats till svensk tjänst under tiden som Karl XIIs armé var stationerad i Sachsen. Är han född 1690 var han i sådana fall 16-17 år gammal vilket verkar mer troligt än att han skulle varit 11-12 år, men vad vet jag om medelålder på rekryter i utländska arméer stationerade i det tysk-romerska riket, det kanske är helt normalt. Arwidh Jon Kringelberg som är ett av Mothes bröllopsvittnen bedyrar att han känt Johan Georg sedan han var 15 år gammal. Om Mothe rekryterades i Sachsen så stämmer inte det men kanske har Kringelberg skarvat något år. I Peter Englunds debutbok Poltava finns en passus om Johann Sebastian Bachs brorsa som rekryteras som hautboist till den svenska armén och det sker redan 1704 så helt orimligt är det ju inte att Mothe ansluter medan Karl XII kutar runt mellan olika slagfält i Polen. Med 2000-talsreferensram är det ju samma land eftersom August den Starke både är kung i Polen och kurfurste av Sachsen. Hur Johan Georg Mothe förhöll sig till begrepp som hemland, folk och nation förtäljer inte historien. Överlag verkar det som en apart idé att låta sig rekryteras till en främmande armé som besegrat ens kung/kurfurste men folk som lever efter nationalstatstänkets uppkomst på 1800-talet tänker nog inte riktigt som de som levde innan. Just nu är det ju populärt att fråga om hur mycket andra människor tänker på romarriket. Jag gör det nån gång ibland, men inte tillnärmelsevis så ofta som jag tänker på romarrikets arvtagare - det tysk-romerska riket, denna märkliga statsbildning som man som modern människa inte fattar någonting om hur det funkade. Hur förhöll sig en tysktalande Sachsare till en tysktalande Schwab(are?) kontra till en mycket mer närboende men språkmässigt mer avlägsen sorb eller tjeck? Det här är ju rätt kul ändå, vilka andra ämnen än svenska fioler med resonanssträngar kombinerar så många av mina favvointressen såsom svensk folkmusik, träinstrument, svensk stormaktstid och det heliga romerska riket av Tysk nation? Ett sista argument för att Johan Georg Mothe var född 1690 och inte 1695; 1690 heter kurfursten av Sachsen Johan Georg III men han dör redan 1691 i pesten under sin tid som överbefälhavare för den kejserliga armén i det Pfalziska tronföljdskriget och hans efterträdare och son Johan Georg IV hinner också dö i smittkoppor innan 1695 då August den Starke istället blivit kurfurste. Skulle ni döpa er son efter nuvarande furste/kung eller efter förra och förrförra som båda dött i vidriga sjukdomar?

Paul Wilstadius

Jag har hittat en av mig förbisedd artikel nämligen "Violinmakarsläkten Mothe från Ängelholm" av Paul Wilstadius ur Släkt och Hävd, nr 3 1962. Jag hittade referensen i Bengt Nilssons "Svensk fiolbyggarkonst" och artikeln är en ganska gedigen genomgång av alla kyrk- och domboksreferenser till familjen Mothe och dess lärlingar.

Jag är mest intresserad av stamfadern "Johan (Hans) Georg Mothe" som byggt minst fyra bevarade Dubbeldäckare. Man kan bli lite lurad av viss literatur, t.ex Anne Nilssons "Fioler" som skriver följande om Mothe: "Släktens härstamning är okänd. I sina instrument skriver Johan Georg Mohte (omkring 1690-1765) sitt namn än på tyska, än på franska. Efternamnet varierar mellan Mohte, Mothe, Mote, Motte och Måthe. Är han invandrare så har han i varje fall kommit till Sverige före 15 års ålder. När han skall gifta sig lämnar nämligen ryttaren Arwidh Jon Kringelbergh ett intyg om att han har känt 'Hans Georg Mote sedan han var 15 åhr gammal och haar han aldrigh warett gift thet wij med Eed bekräfta wille om Påfordras uthan altidh lefwat skicekligen och wäl'. Giftermålet med pigan Ingar Pålsdotter skedde i november 1723, då Ingar var 20 år."

Vad Anne Nilsson missar men både Bengt Nilsson och framför allt Paul Wilstadius tar upp är att "År 1723 den 30 september inställde sig vid kämnärsrätten i Ängelholm, en f.d. 'herretjänare' Hans Georg Mothe med två vittnen: ryttarna Arvid Runnegren, 42 år och född i Ebbarp, Kattarps socken, samt Johan Engelberg, 58 år från Hov och Ysby socken i Halland. Alla tre hade hemkommit från fångenskapen i Ryssland och Mothe ville nu, att de båda ryttarna skulle beediga hans identited och ogifta stånd, då han 'tänkte nu efter Herrans försyn sig gifta och i stillhet bliva', nedsätta sig i staden och bruka sin profession violmakare hantverket , som han lärt i fångenskapen. Han uppgav sig vara 28 år och född i Dresden samt varit i fångenskap i Ryssland i 14 år. Vidare uppgav han sig ha tjänat överste Erik Hielm i 6 år. Efter fredsslutet hade han följt med sina båda vittnen till Sverige och då dessa av rätten voro kända som trovärdiga män, fann rätten ingen anledning att betvivla de lämnade uppgifterna."

Klart är alltså att Johan Georg Mothe och Arvid Rönnegren kände varandra och att de båda tjänstgjort i svenska armén i samband med fälttåget mot Ryssland 1709 (bl.a. slaget vid Poltava). I Wikipediaartikeln om slaget vid Poltava står att "I augusti 1707 lämnade Karl XII Sachsen med en till stor del nyvärvad och välutrustad armé på omkring 33 000 soldater". Det verkar alltså inte otroligt att Mothe värvats ungefär då eftersom Dresden ligger just i Sachsen. Rönnegren i sin tur var född 1680 och alltså 29 år då han hamnade i fångenskap i Ryssland. Man skulle kunna gissa att han liksom Mothe lärde sig fiolbyggandet där men helt säkert är det såklart inte. Hur som helst verkar det mycket intressant att forska vidare om dessa kamraters öden i Ryssland, kan det månne finnas något i krigsarkivet? Där kan det kanske finnas soldatrullor med namn över alla som deltog i Karl XII:s ryska fälttåg.

En annan intressant sak att forska vidare i är om Hans, lärling hos Jöran Mohte (Johan Georgs son) 1751-1754 och endast omnämnd med förnamn, möjligen skulle kunna vara Hans Severin Nyberg i Örkelljunga. Efter Nyberg finns det några bevarade Dubbeldäckare från 1760-talet och kan man koppla honom till släkten Mothe förklarar det ett och annat.