Jag känner till två böcker som behandlar svenska fiolbyggare genom tiderna och i båda finns Hans Severin Nyberg i Örkelljunga omnämnd. Fioler av Anne Nilsson är en bok från tidigt åttiotal som tar upp fiolens historia, konstruktion, musik samt ett antal svenska fiolbyggare, såväl nu levande som de som verkat under tidigare århundraden. Det finns två korta passager i boken om svenska fioler med resonanssträngar omnämnt men Nilsson verkar inte ha haft så mycket intresse att hon forskat vidare om dessa. Ett av de stycken som nämner åttaundersträngade fioler handlar om Hans Severin Nyberg. Där står det "Hans Severin Nyberg från Örkelljunga, verksam på 1760-talet. Nyberg har byggt en fiol med 8 resonanssträngar och den förvaras på Musikmuseet i Stockholm".
I Bengt Nilssons Svensk fiolbyggarkonst från 1985 står det inte heller särskilt mycket om Nyberg, "Privilegium på 1760-talet. Tillverkade fioler med resonanssträngar. Kan liknas vid en primitiv variant av Hardanger-fiol". Vad menar Nilsson med detta? Möjligen kan jag hålla med om att Hans Severin Nybergs "Elvis" är något primitivt byggd och ingen italiensk mästarfiol och ett mindre fulländat hantverk än moderna hardingfelor byggda av de främsta norska byggarna. Däremot tycker jag inte att det går att säga att dubbelplansfiolerna är ett primitivare instrument än hardingfelan överlag, ännu mindre om man jämför med samtida hardingfelor. De har om något en primitiv kropp och nog måste man anse det mer avancerat med 12 strängar i en skruvlåda med två våningar än en skruvlåda med sex strängar i ett plan? Den nutida hardingfelan har i och för sig avancerad rosning och pärlemorsinläggningar men åtminstone det sistnämnda fanns även på vissa åttaundersträngade fioler.
söndag 22 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar