Julpyssel

Det har gått lite trögt med byggandet i höst och jag har inte varit så pepp men innan jul fick jag ett ryck och började lägga in lite intarsia i kanten. Minst sagt pyssligt och det kommer ta en bra stund att göra klart lock och botten men snyggt blir det.

Petter Jönsson

Var förbi biblioteket i Uppsala idag för att lämna lite böcker och kom då på att de har lånedatorer med en hel del släktforskningsdatabaser. Tänkte att jag skulle kolla lite om det finns någon information om de resonanssträngsfiolbyggare som vi vet minst om, nämligen Petter Jönsson (som byggt "Karlshamnsfiolen") och Hans Ekborg (som byggt "Göteborgsfiolen" och kanske även "Tuppen"). Har länge tänkt att jag ska göra detta och har då funderat på att börja med kyrkoböcker där det står uppgifter om födelsedatum. Problemet då är att hitta rätt personer eftersom det enda jag känner till är ett årtal då dessa herrar byggt en fiol. Fick veta att husförhörslängderna är bättre att börja med eftersom husförhören genomförts så gott som årligen och då kan man börja med t.ex. 1846 för Petter Jönssons del. Petter ska enligt Karlshamnsfiolen ha bott i Färmanstorp i Nättraby församling i Blekinge och jag bläddrade fram de sidor som visade husförhören för Färmanstorp. Det var sex, sju sidor och det närmaste jag kom var följande:

Jag tycker att det står Peter Johnsson och det är inte otänkbart att det är samma person. Stavning av namn var vad jag förstått inte lika fixt som nuförtiden och jag skulle kunna tänka mig att Peter Johnsson kallade sig Petter Jönsson till vardags. Födelsedatumet stämmer bra, 1803 skulle innebära att han var 43 år när "Karlshamnsfiolen" byggdes. Tyvärr hittade jag här inga extra anteckningar om yrke etc. vilket kan finnas ibland men med tanke på att Petter/Peter fått fem barn på 1840-talet kanske han har försökt dryga ut sina inkomster med lite fiolbygge (om han inte försörjer sig på detta helt men då borde han väl finnas dokumenterad i källor om fiolmakare). Det finns säkert fler källor att gräva i om det nu är denna person som verkligen är byggaren. Vore kul att få reda på vad Petter hade för yrke, om han var amatörbyggare eller möjligen proffs.

När det gäller Hans Ekborg gick det lite sämre. Det verkar inte finnas husförhörslängder från 1760-talet (eller om det nu är 1708 som "Göteborgsfiolen byggts) i Örkelljunga. Det som fanns var födelseuppgifter och giftermålsuppgifter men dessa var väldigt svårlästa så jag gav mig inte in på det nu. Ska försöka ta hjälp på lite släktforskningsforum på nätet och se om jag kan få fram fler uppgifter. Kanske kan sätta någon pensionär med mycket tid i arbete...

Mer fiolfotografering

Har testat lite mer för att hitta en bra fotograferingsuppställning och det är inte lätt. Tänkte att jag skulle konstruera någon form av ljuslåda efter lite tips på internet. Jag vill ju ha något som är enkelt att bygga, transportera och förvara. Hittade ett soffbord i källaren av ungefär rätt storlek och skaffade några blanka vita kartongskivor att ha som underlag och bakgrund. Finns även lite material till sidor. Egentligen kanske man borde ha ett tak för ökad reflektion men det har jag inte nu utan fick nöja mig med det vita lägenhetstaket. Jag körde med två skrivbordslampor som jag tyckte borde vara bra men det fungerar inte så bra. Tror att lampor som man använder som direktbelysning måste vara väldigt stora för att inte ge skuggor och då vill det nog till att köpa någon form av speciallampor.

Testade också med speglar som sidoväggar för jag tänkte att man skulle kunna få massor av studsande ljus som lyste upp överallt men det fungerade inte heller så bra. Visst lättade de upp lite men ljuset blev inte så jämnt som jag önskade.

Det som fungerade bäst var att använda blixt (har en ställbar blixt som monteras på kameran). Blixten kan man sedan rikta upp i taket, mot objektet eller mot en skärm av kartong eller liknande. Dessutom kan man låta blixtljuset gå igenom något material som t.ex. ett papper som hålls framför blixten.

Den bästa idé jag har nu är att fortsätta prova med olika blixt och kamerainställningar med den vita bakgrunden och kartongbotten men skippa fasta ljuskällor direkt riktade mot instrumentet. Det kanske går att hitta ett bra sätt att reflektera blixten ner på fiolen. Någon som har några andra idéer?

Fler märkliga resonanssträngsinstrument

Ni fortsätter att skicka länkar till olika resonanssträngsinstrument. Det verkar vara ganska populärt att experimentera. Själv föredrar jag nog de mer traditionella skandinaviska modellerna men lite underhållande är det ju alltid! Det senare kanske är mer ett mystiskt kombinationsinstrument men det funkar säkert som resonans också.

Fiol från Hardanger

Denna fiol från Hardanger är ganska intressant. Den finns på Hardanger Folkemuseums facebooksida och ni som har facebook kan kolla lite fler bilder, vill dock inte publicera mer än denna lilla detalj från bilden eftersom den inte är min. Fiolen är byggd av Trond Isakson Flatabø 1764 och påminde mig om en artikel av Olav Sæta som jag läste för några månader sedan. Olav diskuterar hardingfelans historia och argumenterar att dess spridning sker i stort sett samtidigt som och går till på samma sätt som för barockfiolen. Detta menar han är ett starkt argument för att hardingfelan inte alls, som många andra hävdar, är ett norskt instrument baserat på äldre (medeltida) norska instrument. Istället menar Sæta att hardingfelan utvecklats från fiolen som försetts med resonanssträngar under samma tid som viola d'amoren var trendig i Europa. Fiolen på bilden har haft tre stycken resonanssträngar och det kan man på denna bild se eftersom det finns två "sadlar" på skruvlådans baksida över vilka strängarna legat för att kunna ledas upp till skruvarna som sitter på toppen av snäckan. Att en av de första kända hardingfelemakarna även byggde en fiol med resonanssträngar tycker jag indikerar att det är en lite flytande gräns mellan fiolen och hardingfelan i Norge precis som det har varit i Sverige.

Skrev ihop en lite längre text om de två teorierna om hardingfelans ursprung här. Jag kan säkert utveckla texten ännu mer senare

Fiolfotografering

Jag har ju tjatat lite om att jag tänkte besöka musikmuseet för att ta nya bilder etc. Tyvärr är deras personal ganska upptagen just nu men i slutet av månaden eller i december ska det nog gå att få till ett besök. För att det ska vara någon poäng vill det ju till att jag lyckas ta lite bättre bilder än förra gången. Fiolfotografering är inte lätt tycker jag och jag har surfat lite efter bra tips och testat lite hemma. Några enkla kriterier gäller för bra foton:

1. Helst inga skuggor vilket är svårt eftersom fiolen har så många skrymslen där skuggor kan uppstå
2. Inte för mycket reflexer (vid produktfoto används ibland reflexer som effekt men jag dokumenterar ju bara fioler och då vill man helst inte ha något sådant).
3. Det ska inte krävas för otymplig utrustning eftersom jag måste släpa med det till museet. Helst inte heller så mycket efterbehandling i photoshop för det tar ganska mycket tid vilket man aldrig har för mycket över.

Förhållandena i museer brukar vara ganska svåra. Det bästa är ju om det är ett ganska starkt ljus som är lika över hela lokalen men det är jag lite osäker på om det är i musikmuseets magasin. Hur som helst tänkte jag ju åka runt till andra ställen också och det kan vara svårt att hitta bra ställen att vara på. Utomhus i bra dagsljus är såklart bäst men jag tvivlar på att man får ta ut fiolerna och nu är det ju dessutom den mörkaste och kallaste årstiden så då är det nog ännu svårare.

Jag försökte simulera de svåra förhållandena i museer genom att ta några bilder när det var ganska mörkt men med ljus från sidan i form av en lampa en bit bort från fotograferingsstället. Jag ställde upp två skrivbordslampor som jag riktade mot fiolen som låg på ett lakan (man kan dock stryka lakanet för bättre bilder :-) ). Här är resultatet:

Utan blixt - alldeles för mycket skuggor

Med blixt - lite bättre men ändå skuggor

Nedsläckt i lokalen och med 30 sekunders slutartid, fortfarande lite skuggor från en avlägsen svag ljuskälla.

I en guide om produktfotografering hittade jag följande uppställning med en skiva av något laminatmaterial som ska reflektera ljus väldigt bra och på så vis göra att skuggorna inte blir så tydliga när man lyser med lampa. Skivan ska tydligen finnas i bygghandlar men jag har inte hittat när jag ringt/åkt runt och letat. Någon som vet något om detta?

Ett annat alternativ är någon form av ljustält där man lägger fiolen i ett tält av vitt tyg som sprider ljuset från lampor som lyser på tältet. Kanske funkar men då måste man köpa ett tält vilket är dyrt eller konstruera ett själv. Någon som har några tips?

Skruvar igen

Det går lite trögt med byggandet. Stränghållaren är nästan klar, jag började med den för jag tänkte att när det är lackat och klart vill man snarast möjligt kunna stränga upp och provspela. Halsen har jag dock inte påbörjat alls utan den är fortfarande i ritningsstadiet. Funderade ju lite på skruvar för ett tag sedan och nu har jag införskaffat några testskruvar. Eftersom jag gör ritningen skalenligt i datorn kan man testa att alla skruvar och strängar får plats redan där.

Till vänster ser ni skruvar i "vuxenstorlek". Blå/grön visar respektive sida och genom att vrida på skruvarna ser man att det är omöjligt att ha standardskruvar med en bredd på 22 mm. Till vänster har jag bytt resonanssträngsskruvarna till storlek 1/4 (18mm) och spelsträngsskruvarna till halvfiolsskruvar (20 mm). Då fungerar det nästan. Om jag bara ändrar lite i formen på skruvlådans baksida kan jag flytta skruvarna i nedervåningen någon millimeter så att det kommer att fungera. Det är planen just nu. Snart är det dags att bestämma sig så att jag kan komma igång med byggandet på allvar!

Coolt mätinstrument

Har ni sett en sån här?

Det är alltså en tjockleksmätare som kan mäta plattornas tjocklek på en fiol utan att locket behöver plockas bort. Jag testade en härom dagen och det verkar fungera bra. De är löjligt dyra (247 euro här) och kanske inget man bara köper rakt av. Hoppas dock kunna få med en sådan till Musikmuseet. Då kan jag ta lite ungefärliga mått på de tre dubbeldäckarna.

Intressanta instrument på Musikmuseet

Nu känner jag att det börjar bli dags att planera ett besök på musikmuseet i Stockholm. Det primära målet är att fota och mäta de tre dubbeldäckarna som finns där, alltså "Tuppen", "Munken" & "Elvis". Men det finns även lite andra instrument som jag gärna vill kolla på. Jag gick igenom lite litteratur, Bengt Nilssons "Svensk fiolbyggarkonst", Anne Nilssons "Fioler", en skrift av Tobias Norlind samt Daniel Fryklunds "Bidrag till kännedomen om viola d'amore" för att sammanställa en lista. Den senare är ganska omfattande och jag ska nog gå igenom den lite nogrannare för att även få fram lite annat intressant, det var nog nästan två år sedan jag läste skriften och en del har hänt sedan dess. Nu börjar mina anteckningar bli så omfattande att man kan hitta intressanta saker i dem om man gräver lite, det finns säkert massor av detaljer som jag har glömt och inte följt upp. Hur som helst, här är listan i någon form av prioriteringsordning:

• Violino d'amore ombyggd till violin (enligt Fryklund nr 224 i museets förteckningar)
• Violino d'amore med 2 resonanssträngar (Fryklund - nr 132)
• Diskantgamba av Arwit Rönnegren
• Fiol av Johan Spetts (enligt Bengt Nilsson) - samma byggare som denna
• Gamba av Johann Georg Mohte
• Viola d'amore med 6+6 strängar (Fryklund - nr 77)
• Viola d'amore med 7+7 strängar (Fryklund - nr 537)
• Englissche violet av Jacob Rauch, Mannheim (Fryklund - nr 548)
• Tenorviola med resonanssträngar (Fryklund)
• Viola d'amore av Francesco Ruger
• Viola d'amore av Antoni Zacher (enligt Fryklund på Nordiska museet men jag har för mig att alla sådana instrument förts över till Musikmuseet)
• Viola d'amore av Carl Bachmann (enligt Fryklund i egen ägo, har för mig att hela hans samling hamnade på Musikmuseet)
• Viola d'amore av Franziscus Celionatis Taurini (också i Fryklunds samling)

Det blev ju en diger lista, kanske inte hinner fota och mäta allt men det är bra att ha med sig mycket information. Jag har inte hittat någon viola d'amore på musikmuseets hemsida och blir lite osäker vad de har. Vet dock att jag sett några i förbifarten senast jag var där. Har jag glömt något viktigt instrument?

Skojigt instrument på Blocket

Spana in det här instrumentet! Finns på blocket. Jag har kontaktat säljaren för att försöka få mer info om ursprung.

Greppbrädans rundning

Oj vad länge sedan det var jag bloggade. Har haft lite att göra och har inte heller kommit igång med byggandet men jag ska ta tag i det snart.

Har funderat lite på hur rundade greppbrädorna på dubbeldäckarna var. Var de platta som på hardingfelan eller liknade de mer fiolernas greppbrädor? Det avgör ju lite vilken spelstil som använts, bordunspel eller enkelsträngsspel. Tyvärr har jag lite dåligt med bilder som visar just denna detalj. Det är ofta mycket man inte tänker på vid fotograferingstillfället. Håller på att göra en checklista för att jag inte ska glömma att ta relevanta foton och mått när jag undersöker museiinstrument. Jag laddar upp den snart så får ni vara med och tycka till.

Här är två bilder på "Tuppen" där man kan ana greppbrädans rundning och även stallet. Stallet behöver inte vara original men det ger ju en fingervisning om hur greppbrädans form är eftersom stallet är utformat efter den. Jag tycker att det ser ut som att greppbräda och stall är plattare än på en fiol men rundare än på en harding. Någon form av mellanting alltså. Stall och greppbräda på min fiol är också någon form av mellanting mellan harding och vanlig fiol men jag funderar på att göra ett ännu plattare stall och en plattare greppbräda denna gång. Tanken är att instrumentet ska bli mer hardinglikt. Intressant på bilden ovan är att greppbrädan ser extremt tunn ut. Borde bidra till en låg vikt på instrumentet.

Stämskruvar

På den fiol som jag har byggt fick jag fila ner huvudet på stämskruvarna för att få plats. Dessutom filade jag ner skruvarna även vid hålet i vilket strängen dras, detta för att minska utväxlingen. På nästa fiol funderar jag på att använda mindre stämskruvar för det borde lösa båda dessa problem. Är det någon som har erfarenhet av skruvar till barnfioler? Hur små skruvar kan man använda (Det finns ju 3/4, 1/2, 1/4, 1/8 & 1/16 att välja på)? Bör man ha normalstora spelsträngsskruvar och mindre resonanssträngsskruvar eller går det med små rakt igenom? Vad är det för dimensioner på hål och själva skruven? Vilken konicitet ska det vara? Behöver man en speciell brotsch och pennvässare för varje enskild storlek (i denna verktygskatalog finns det bara två storlekar att välja på)?

Lite mer tulpanintarsia

Medan jag kommer ihåg det. Bläddrade igenom lite gamla bilder och såg ytterligare ett exempel "tulpanmönstret" som är den intarsia som förekommer i greppbräda och stränghållare på dubbeldäckare. Här i en gamba av Johann Georg Mohte där det också förekommer lite ytterligare intarsia som inte hittats på någon dubbeldäckare.

Sammanfattningsvis finns alltså tulpanmönstret på följande instrument:

• "Tuppens" stränghållare (länk)
• "Karlshamnsfiolens" greppbräda (länk)
• Spele-Jockes fiol (länk)
• Fiol på målning av Pehr Hörberg (länk)
• Gamba av Johan Georg Mohte (i detta inlägg)

Har jag glömt något?

En låt i moll

Idag är det begravning av Per-Olof Moll, som gick bort på tok för tidigt. Tyvärr hann jag aldrig lära känna honom bra men han var en av de första som hittade denna blogg. Det slumpade sig nämligen så att jag började blogga precis när Molle var klar med sin dubbeldäckare, för övrigt ett otroligt vackert instrument. Per-Olof var också den viktigaste personen för bevarandet av spelmanstraditionen från Särna. Jag kan verkligen rekommendera CD:n Jaggu lekar (se även denna infosida) där Per-Olof Moll och Per Hardestam spelar 33 kärva låtar från nordvästra Dalarna och Elgå och Engerdal i Norge. Musiken är kanske inte den enklaste om man inte är van vid folkmusik men otroligt häftig just för att den är så kärv. Läs också texten i CD-konvolutet som jag tycker är väldigt fin. Pers och Per-Olofs spelträffar beskrivs som otroligt gemytliga, precis som bilden av hur spelmansgemenskap ska vara. Nu är det upp till oss andra att bevara Särnalåtarna och speltraditionen därifrån så jag uppmanar alla läsare att lära sig en Särnalåt redan idag!

Utkast till ny ritning

Tänkte att min nya fiol ska ha en annan design på lejonhuvudet än mitt förra bygge. Alla banker med självaktning i Kina har stora lejonskulpturer utanför porten och jag fotade några. Här har jag försökt kombinera lejonet utanför Shenzhen Development Bank i Dalian med "Bulan" för att få till något lämpligt som kan kröna en fiol. Lite arbete återstår men kommentarer mottages tacksamt.

Hardingfela med högt stall

Kolla på den här bilden! Det är en hardingfela som finns på museum i Bergen. Stallet ser extremt högt ut. Kanske har Karlshamnsfiolen sett ut på liknande sätt. Det ser i alla fall ut som det måste gjort det på bilderna i detta inlägg.

bilder på den dubbeldäckade hardingfelan

Upptäckte att jag glömt lägga upp bilder på den dubbeldäckade hardingfelan som jag skrev om för något år sedan. Såg detta i samband med att jag skrivit lite om hardingfelor här på bloggen. Jag var i kontakt med Bjørn Aksdal om instrumentet och skickade över några bilder men jag tror inte detta ha lett till något mer. Instrumentet borde vara intressant för hardingfeleforskare eftersom det avviker kraftigt från andra instrument byggda i samma område under samma tid. Nu finns bilderna på resoneramera.se men tyvärr är de inte jättebra på grund av besvärliga ljusförhållanden.

Boktips

Är det någon som läst denna bok om hardingfelor av Björn Aksdal? Jag är lite sugen och tänkte höra om någon vet om den är bra.

Greppbräda och halsvinkel

Jag har analyserat ritningen över "Bulan" för att utreda vad jag egentligen gjorde för förändringar när jag byggde min första fiol. Den stora skillnaden är nog att det tillkommer en greppbräda (finns ingen bevarad för "Bulan") och vid mina tester i datorn räknade jag med en standardgreppbräda. I verkligheten gjorde jag en greppbräda som är tunnare för jag ville inte få för stor höjd där man håller fiolen. Greppbrädan har en kanthöjd på 3 mm istället för 5 mm. Vid inpassningen av halsen måste jag ha måttat ut en stallhöjd som jag bedömde var för låg och därför ökade jag halsvinkeln. Nu måste jag alltså bestämma mig för vilken typ av greppbräda jag ska ha. Det är svårt att bedöma hur tjock "Bulans" greppbräda kan ha varit och hur hög stallhöjd denna gett. Det man kan säga definitivt utifrån ritningen är att "Bulans" halsvinkel gör att halsens överkant vid översadeln hamnar 4,5 mm över linjen som går längs lockets undersida jämfört med 1 mm för min fiol. Riktar jag upp den nya fiolen 3,5 mm och behåller samma greppbräda så visar mina datorsimuleringar att stallhöjden bör bli cirka 30,5 mm. Är detta för lågt? Någon som har några erfarenheter?

Jag har en känsla av att det börjar bli dags att byta ämne om jag inte ska trötta ut alla läsare. Snart kan jag nog presentera en liten förhandstitt på en ny lejonhuvudsdesign som jag tänkte försöka mig på. Kika in igen om några dagar...

Historiska halsvinklar

Jag har gått igenom min bildsamling för att se om jag kunde hitta några foton på de gamla dubbeldäckarna där jag kunde mäta/räkna ut halsvinklar. Som vanligt när jag intresserar mig för en detalj upptäckte jag att jag nästan saknar foton som visar detta helt och jag blir alltid lika arg på mig själv för att jag inte tänkte på detta när jag plåtade. Finns några profilbilder (till råga på allt så är det inte jag som tagit dem) men då saknas det istället pålitliga mått. Har jag minst ett mått och en bra profilbild hade jag kunnat räkna ut de andra måtten i datorn. Nu går tyvärr inte det.

"Karlshamnsfiolen" har en hals som höjer sig extremt mycket över locket. Dessutom ser översadeln ut att ligga mellan en halv och en centimeter över sargens övre kant. Om man drar en linje i förlängningen av greppbrädan ser det dock ut som att stallet blir väldigt högt så instrumentet ser inte ut att ha en onormalt liten strängvinkel.

"Hjelmen" liknar i "Karlshamnsfiolen" i detta. Halsen ligger högt över locket men vinkeln ser ändå inte så låg ut.
Det sista instrumentet som jag har en användbar bild på är "Tuppen". Här ligger halsens ovansida närmare locket och det känns som att stallet är lägre.
Överlag ger dessa bilder inte så mycket vägledning. Jag får helt enkelt analysera ritningar och foton på "Bulan" och se vad jag egentligen förändrade när jag passade in halsen vid mitt förra bygge. Jag hade gjort originalvinkeln men förändrade detta under byggets gång av någon anledning. Ska försöka rekapitulera vad som egentligen skedde.

Mer stalltryck

Jag blev lite fundersam över att sambanden för stalltrycket verkade linjära eftersom det finns en kvadratterm med i formeln. Om man drar ut diagrammet lite ser man att sambanden så klart inte är linjära. Åtminstone inte när man förändrar mensuren. Inte heller stallhöjdens påverkan på trycket är linjärt men i det område som är aktuellt för fiolbygge är det näst intill linjärt.

Om man analyserar hur stalltrycket förändras med ändrad mensur och stallhöjd kan man konstatera att en förändring av mensuren med X% alltid kommer att påverka trycket mer än motsvarande förändring av stallhöjden. Däremot påverkar det så klart mer att ändra stallhöjden en millimeter än mensuren en millimeter eftersom det blir en större procentuell förändring.

Jag tänkte köra samma mensur som på min tidigare fiol (cirka 309 mm) eftersom jag tycker att det är trevligt att spela när avstånden för vänsterhanden är lite kortare. Stalltrycket för min fiol är cirka 89% av normalfiolens. Vill jag minska detta med ytterligare 10 procentenheter måste jag minska avståndet i höjdled mellan stallets topp och översadeln med fem millimeter. Frågan är hur stor påverkan detta kommer att göra. Jag kommer att göra en rakare hals men det kanske inte kommer göra lika stor inverkan som jag trodde. Vi får se.

Förresten korrigerade jag en länk i föregående inlägg om stalltrycket. Den gick visst till fel källa som i och för sig är en intressant artikel för oss som håller på med barockinstrument.

Viola d'amore av Allan Nilsson

Vi tar en kort paus från de matematiska formlerna och bryter av med lite bilder som Kalle Kallin skickat. De föreställer en viola d'amore som Allan Nilsson byggt 1985. Allan ska enligt uppgift ha gjort det kanske första försöket att återuppliva viola d'amoren genom att bygga ett sådant instrument till Anders Rosén 1978.

Återkommer inom några dagar med fler analyser om stalltrycket. Eva i Urshult hade lite problem med sin senaste dubbeldäckare. Den har (hade) löstagbar greppbräda och standardmensur och detta ledde till att halsen gav vika för strängtrycket och drogs uppåt. Nu har jag i och för sig inte läst hållfasthetslära men det vore intressant om man kunde räkna på vilka halsdimensioner som krävs för olika tryck. Löstagbar greppbräda kräver säkert större dimensioner men frågan är om man kan få exakta värden för detta. Ska fundera över frågan.

Halsvinkel och stalltryck

När jag byggde min dubbeldäckare var tanken att halsvinkeln skulle bli ungefär som på de historiska instrumenten och särskilt då "Bulan" som jag kopierade. Av olika skäl blev det dock så att när jag passade in halsen var jag tvungen att montera den i en vinkel som mer liknar en modern fiol. Soundet i min dubbeldäckare är ganska fiollikt och jag tror att det har att göra med halsvinkeln. Inget fel med det i och för sig men nu när jag ska bygga en till tänkte jag återigen försöka återskapa barockhalsvinkeln och kanske få till ett annat sound som kompletterar det instrument jag redan har.

Jag har börjat filosofera lite vad halsvinkeln egentligen är. Sarnell & Dagnell definierar den som den vinkel halsen måste monteras för att en linje som förlängs i greppbrädans riktning ska bli 28 mm vid stallet. I byggbeskrivningar för en vanlig fiol är halsens höjd över locket konstant och strängarnas höjd över greppbrädan likaså. För resonanssträngade fioler är normerna inte lika fasta och det går att variera flera parametrar. Till exempel kan halsen sticka upp längre än 5 mm över locket, stallet behöver inte göras med samma höjd som en vanlig fiol och vinklarna kan ändras efter eget tycke. Jag har därför funderat på vad det egentligen är som avgör trycket som strängarna utövar på stallet. Googling visade att det inte bara är jag som har funderat över dettta utan många har ställt upp ekvationer för de statiska krafter som verkar på en uppsträngad fiol. Om ni inte gillar matte och fysik får ni ha överseende med att det är ganska mycket sådant i detta inlägg. Hoppas kunna dra lite fler slutsatser och presentera dem i text om ett tag.

I denna vy som visar en fiol från sidan har jag ritat ut krafterna som strängdraget bidrar med. Den del av strängdraget som verkar på stallet erhålls genom F * cosinus (vinkeln mellan stallet och strängarna). Stalltrycket är summan av krafterna i riktning mot översadeln och krafterna i riktning mot nedersadeln.

Om man ritar ut två trianglar mellan stallet, den plana linje som går längs sargens ovansida (denna är i och för sig inte alltid vinkelrät mot stallet eftersom sargen ibland görs lägre i framkant men vi approximerar här att den är rät) och nedersadeln/översadeln kan vi med genom några enkla mått räkna fram strängvinklarna. För den främre triangeln är stallhöjden (s), lockets välvningshöjd (l), översadelns avtånd upp till den plana linje som löper längs sargen ovansida (ö) samt mensuren (m) intressanta. För den bakre triangeln är det stallhöjden, välvningshöjden och halva corpuslängden (c) som vi kan använda. Krafterna på stallet blir då:

Det finns också formler för att beräkna frekvensen (f) för en sträng utifrån strängens densitet (d), längd (mensuren m) och hur spänd den är (S). Den ser ut så här:

Om vi bollar med ekvationen för att få fram strängspänningen S blir den

Om vi bestämmer oss för att inte variera vilken typ av sträng vi använder och stämmer fiolen normalt kan vi skriva om ekvationen för att få fram strängspänningen med en konstant som ersätter densiteten och frekvensen. Hur stor den är spelar inte så stor roll om vi ska jämföra olika stalltryck där dessa storheter är lika.

Om vi ersätter F i ekvationen ovan med S enligt denna formel får vi stalltrycket T som

s,v,ö,c och m är ganska enkla mått att ta och vi kan därför räkna ut stalltrycket och jämföra detta med en standardfiol. Jag har räknat med följande värden för en standardfiol:

s = 34

v = 15,5

ö = 0

c = 195

m = 325

Om vi jobbar med fioler som har en normalstor corpuslängd kan vi enkelt fixa ett diagram som visar stalltrycket som funktion av avståndet mellan översadel och stallets topp i höjdled samt mensurlängden. Det ser då ut så här (z-axeln är stalltryck i % av en normalfiols, x-axeln är mensurlängd och y-axeln är stallhöjden kompenserat för översadelns position i förhållande till sargen).

Jag tycker att sambanden ser ganska linjära ut men det kanske är en synvilla. Ska analysera detta lite mer framöver. Joseph Curtin (och inte Damian Dlugolecki som jag felaktigt länkade till förut) hävdar dock att stalltrycket inte spelar så stor roll (vid figur 4) så detta kanske bara är slöseri med tid. Har ni några erfarenheter? Vad har ni för halsvinklar, stallhöjder och mensurlängder på era fioler? Har jag räknat fel någonstans? Jag ska så klart försöka mäta/approximera dessa värden för några av de historiska instrumenten innan jag bestämmer mig för vilka mått jag ska använda.

Nytt dubbeldäckarprojekt

En trött resenär på flygplatsen i Singapore

Vad har han i påsen?

Jaha, en fiol. Men den ser inte helt färdig ut. Undrar vad tullen tänkte om detta? Tror inte att

det är så många som fraktat halvfärdiga fioler genom fyra länder. Köpte alltså denna på fiolfabriken i Kina och nu är planen att göra en hals och lacka. Om man räknar med samma bygghastighet som mitt förra projekt så sparar jag 515 timmar på att köpa halvfabrikat! Här kommer några detaljbilder. Jag tycker att det ser mycket bra ut och det blir spännande att höra hur det kommer att låta.

Snart hemma igen

Nu är det bara två dagar kvar på vår Asienvistelse (just nu i Singapore) och sedan bär det av hemåt. Dagen efter att vi landar i Sverige åker jag till Bingsjö och efter det är tanken att jag ska återuppta bloggandet och fiolbyggandet med full fart.

Ny fiol av Eva Johansson i Urshult

Detta fina instrument som jag såg utkastet till i somras har legat på resoneramera.se en tid men jag har inte tipsat om det i bloggen. Jag hoppas att få provspela i sommar. Fler bilder på resoneramera.se

Iranskt instrument med resonanssträngar

Kom på att jag har glömt att lägga upp en bild på det resonanssträngsinstrument som jag såg i Irans paviljong på EXPO i Shanghai. Vet tyvärr inte vad instrumentet heter. Det kunde den stackars vilsna kinesiska volontär klädd i slöja, som var värdinna i paviljongen, inte svara på. Jag tycker dock att det liknar en Träskofiol d'amore. Iran ligger ju mellan Indien (med många resonanssträngsinstrument) och Europa. Kanske finns det en naturlig spridningsväg för resonanssträngarna via mellanöstern ändå. Alternativet är att de kom till Europa med britterna som stött på fenomenet i Indien.

Jon i fiolfabriken

När de flesta av er åkte till Ransäter (gissar jag) fick jag trösta mig med att åka till ett annat roligt ställe. Ett av mina mål i Kina var att besöka en fiolfabrik. Jag hittade tidigt ett företag i Nanjing som verkade ha produktion av fioler men var lite orolig att de inte skulle låta mig komma dit. Funderade länge på hur jag skulle göra och tänkte att jag skulle behöva hjälp av en kines för att kommunicera med dem. Tre månader går fort och helt plötsligt började det bli bråttom att få till besöket. Det visade sig dock att företagets VD pratade perfekt engelska och det var inga problem att följa med till fabriken om de ändå hade ärende dit. Eftersom det bara var en vecka kvar jobbade jag lite parallellt med en annan kontakt. Bollnäsbygdens spelmanslag var här i Maj och spelade på EXPO och de fick en ordnad tur till en fiolfabrik. I tisdags svarade företaget i Nanjing att de skulle till fabriken på torsdag, dvs igår.

Det visade sig att målet var samma stad (eller village som min kontakt uttryckte det, by innebär i detta fall och med kinesiska mått 20000 invånare) som Bollnäsgänget var i. Byn har 30-40 fiolfabriker av varierande storlek och dessutom otaliga gitarrfabriker, fodralfabriker etc. Vi var i en mindre fiolfabrik samt i den största (1000 anställda och 300000 producerade fioler per år!) samt i två fodralfabriker och en gitarrfabrik. Kineserna var kanonschyssta och jag hade en person som guidade mig runt hela dagen, hon gjorde nästan inget annat. Det kostade ingenting och dessutom bjöd de på lunch.

Fabrikerna var väldigt manuella, särskilt den mindre. Det var mer som att det var många som jobbade på ett hantverksmässigt sätt och gjorde ett moment var än en automatiserad fabrik. Funktionell verkstad skulle man kalla det med produktionsplaneringsspråk. I den större fabriken (som tillverkade fioler av lite sämre kvalité, student violins och middle grade violins) var vissa moment dock automatiserade. Lock och botten grovfrästes i CNC-maskin och f-hålen brändes ut. Det senare var rätt coolt att se, 10 sekunder tog ett f-hål. Det gick otroligt fort för folk att genomföra sina moment och man kan fundera lite på vilken omsorg som läggs ner. De bättre kvalitéerna är dock väldigt snyggt utförda (det man ser men också insidan) men jag vet inte riktigt hur noga man är med plattornas tjocklekar. Dessutom sattes alla fioler ihop innan plattornas utformning var färdig. De var ganska grovt utformade på utsidan och putsades i efterhand. Det indikerar att man kanske inte är så noga med avstämning etc. En annan detalj som kineserna inte är så duktiga på är uppställningen. Jag tror inte att arbetarna spelar fiol och då förstår man nog inte hur viktig stränghöjden är för spelbarheten och stallens inpassning är inte heller perfekta.

Vad det gäller arbetsmiljön så kändes den ok, förutom en stor stress (provision per fiol) och för de som jobbade med lackning. Jag var inne i lackningsrummet i fem minuter och fick ont i huvudet. Det var spraylack som gällde och kineserna jobbade helt utan munskydd etc. Lacken låg som en dimma i hela rummet. Knappast så bra.
Det coolaste var nästan travarna med fioler. De låg i staplar som vi lägger ved. För mig kändes det också konstig att kineserna behandlade fiolerna så ovarsamt men hanterar man 25000 i månaden kanske man blir lite avtrubbad.
Det fanns gott om material i lager. Tydligen är materialfrågan ett problem för den kinesiska regeringen gillar inte att man tar mycket träd. Framför allt när det gäller basar blir det problem eftersom de kräver väldigt stora träd som har stort skyddsvärde. Ofta försöker man laminera basarnas baksidor istället för att ta hela träbitar. Träet kommer från norra Kina eller från sydvästra kina (Sichuan kanske) eller så importerar man. Vissa kunder vill ha europeiskt trä.
Jag kanske skriver mer om fabriken senare, nu är det lite stressigt eftersom vi åker från Kina på måndag och mycket ska fixas innan det. Tog en del videoklipp som jag ska sätta ihop. Vågar nog inte publicera på YouTube utan tillstånd men jag kanske kan lägga upp det i en lösenordsskyddad del på resoneramera.se eller liknande. Här finns dock en film från CCTV