Mer om den indiska dubbeldäckaren

Nu har jag fått svar av Indradeep och enligt honom så är det den indiska byggarens idé att göra skruvlådan i två våningar. Det är ju en smart lösning och det finns närmare en miljard indier så att någon kommer på detta är väl inte helt otroligt :-). I mitten av 1700-talet fanns knappa två miljoner svenskar, en väldigt liten del av den europeiska befolkningen. Om det inte finns några historiska dubbeldäckare utanför Sverige ställer man frågan varför ingen annan kommit på detta vid samma tid.

Indisk dubbeldäckare

Ni som läser kommentarerna på denna blogg har kanske redan sett denna fiol tillhörande den indiske violinisten Indradeep Ghosh. Jag hörde av mig till Indradeep och han bekräftade att det rör sig om en dubbeldäckad viola d'amore med 5 spelsträngar och 8 resonanssträngar. Fiolbyggaren bor i Kolkata (Calcutta) och Indradeep nämnde något om att instrumentet är en kopia av en Stradivariusfiol. Jag antar att han menar att kroppen är det för inte kan väl den gode Antoni ha byggt dubbeldäckare utan att detta var känt? Hur som helst har jag skickat några kompletterande frågor. Här kan du lyssna på Indradeep.

Ännu en dubbelplansfiol

Pelle Björnlert är den nutida spelman som antagligen har spelat mest på dubbeldäckare och hans fiol är en kopia av ett instrument som finns på Göteborgs Stadsmuseum. Det är så klart intressant att ha koll på var detta instrument finns och nu har jag äntligen fått svar från museet. Informationen är än så länge knapphändig och jag har ingen bild. Fiolen ska enligt uppgift från en databas vara signerad Ö, 1708 och ha förvärvats till museet 1899 från någon vid namn Pinchus Mally. Jag har ingen aning om vem detta är men det kan man säkert gräva i. Enligt Pelle är fiolen byggd i Skåne men jag kommer tyvärr inte ihåg exakt vilken ort han sade. Jag jobbar väl vidare med att ta fram fler uppgifter och bilder men nu får ni hålla tillgodo med några bilder jag tagit av Pelles kopia.

Andra svenska fioler med resonanssträngar

Hittills har denna blogg mest handlat om svenska åttaundersträngade fioler. Självklart beror detta mycket på att det är just en sådan som jag har rekonstruerat men även eftersom det är den modell som det är lättast att få fram information om. Nu har jag dock märkt att det blivit svårare att få fram nyheter om dubbelplansfiolerna och då kan det vara läge att bredda perspektiven lite. I många skrifter som behandlar resonanssträngade fioler nämns det att fioler med fyra resonanssträngar är vanliga och är påträffade över hela landet. Så vanliga tycker jag dock inte att dessa verkar vara. Antalet instrument som jag känner till är få även om det finns ett antal referenser och berättelser om fyraundersträngade fioler från ett stort geografiskt område. Dessa referenser är dock lite lösa i kanten. Det vore kul att undersöka det hela närmare och få en klarare bild över hur vanligt detta egentligen var. Sunt förnuft säger att det borde vara vanligare med instrument med fyra resonanssträngar än fioler med åtta. Här är en fiol med fyra spelsträngar och fyra resonanssträngar som finns på Musikmuseet i Stockholm. Tyvärr är det inte känt var fiolen är byggd men den ska vara gjord av en Adolf Larsson år 1724. Tyvärr har jag inte hittat någon fiolbyggare med det namnet verksam då så jag har ingen mer info. Enligt musikmuseets web är det en resonanssträngad viola. Det är svårt att utifrån bilderna säga om det stämmer. Den har fyra spelsträngar men kan mycket väl ha en C-sträng. En mycket märklig viola d'amore i sådana fall. De flesta sådana brukade ju ha minst fem men ofta sex eller sju spelsträngar. Fiolen/Violan ska ha tillhört cykelakrobaten och varietéledaren Fritiof Malmsten (1875-1952) och eftersom den är förvärvad av Musikmuseet just 1952 kan man anta att det är Fritiof som testamenterat den till museet. Googling ger inga indikationer på att Fritiof ska ha spelat fiol själv men kanske var det så att instrumentet användes av någon i hans varietégrupp.

Likheter mellan Hjelmen och Munken

Foto: Per Hardestam

Vid närmare eftertanke finns en hel del likheter mellan "Munken" och "Hjelmen". Båda har människohuvud istället för lejonhuvud, skruvlådans kanter är ganska tjocka och formen över a-strängen är ganska lika. Dessutom är de byggda i någorlunda samma tid, "Hjelmen" 1776 och "Munken" någon gång mellan 1770 och 1790. Något som skiljer dock är stiftens placering vid stränghållarknappen samt att "Munken" har en ebenholzbit på skruvlådans kant vid översadeln. Byggaren är kanske inte samma men det är inte omöjligt att den ena byggaren haft tillgång till den andres fiol.

Foto Per Hardestam

Rosett

Foto: Per Hardestam

"Hjelmen" är intressant ur en annan synvinkel. Det är nämligen den enda dubbeldäckare som jag känner till som har en s.k. rosett. Alltså en rund dekoration eller ett runt extra ljudhål som ofta finns på viola d'amore, englisch violet och andra europeiska instrument (se nedan).Varför har ett sådant bränts in på "Hjelmen". Det verkar ju troligt att det är en koppling till utländska instrument men det kan ju tyckas underligt att det är just "Hjelmen" som har rosetten. "Hjelmen" är ju betydligt yngre än de åttaundersträngade fiolerna av Mohte, Rönnegren och Hans Severin Nyberg. Kan det möjligen ha varit en proffsbyggare i Stockholm som inspirerats av eller fått en beställning på en fiol liknande de sydsvenska med understrängar. Byggaren kan ha fått förklarat för sig hur skruvlådan skulle konstrueras och sedan har han kompletterat med egenskaper från viola d'amoren som han kände igen, rosett samt ett människohuvud istället för lejonhuvud. Om detta skulle vara sant uppstår dock frågan varför byggaren har gjort samma utformning av skruvlådan vid a-strängen som övriga dubbeldäckare.

Hjelmen

Foto: Per Hardestam

Eftersom det går lite trögt med att hitta nyheter har jag fått gå igenom lite gammalt material. Det är inte så dumt faktiskt. Fakta man tidigare sorterat bort kan komma i nytt ljus och ibland kan man komma på att man helt glömt något viktigt. På Kärleksfiol (samt här och här) spelar Anders Rosén på en fiol som då fanns hos Hjelms violinateljé i Stockholm. Hjelms violinateljé finns inte längre men jag hoppas kunna spåra upp fiolen men det är en av sakerna som jag väntar på. Kan dock skriva lite om fiolen så länge.

Enligt konvolutet till Kärleksfiol så är "Hjelmen" byggd 1776 i Stockholm. Tyvärr verkar det inte vara känt vem som är byggaren vilket så klart är synd. Stockholm avviker ganska kraftigt från övriga byggorter som alla ligger i södra Sverige. Däremot finns likheter mellan miljön i Stockholm och den i Ängelholm med omnejd i det att det vid aktuell tidpunkt fanns en hel del professionella fiolbyggare. Enligt Eva Helenius-Öbergs skrift Svenskt instrumentmakeri 1720-1800, en preliminär översikt nämns följande personer med privilegier i fiolbyggnadskonsten som var verksamma vid tidpunkten 1776: Elias Carlander, Petter Lennström, Anna Lennström, Johan Öberg d.ä, Eric Sandberg & Petter Alexander Hellstedt.

Foto: Per Hardestam

På skruvlådans sida står initialerna H M inristat på "Hjelmen" vilket inte stämmer in på någon av byggarna ovan. Enligt Helenius-Öberg så fanns det utöver de med privilegier även ett otal byggare som byggde "sämre" instrument för fattigare folk som extraknäck. Initialerna ovan kan ju också betyda något annat, det kan ju t.ex. vara beställarens initialer. Det är ju inte brukligt att sätta signaturen på utsidan av instrumentet utan på insidan. En annan och kanske vildare teori är att det betyder något annat i stil med Giuseppe Guarneris vana att komplettera sina etiketter med IHS, en grekisk förkortning för Jesus, varpå Giuseppe ofta brukar skrivas med tillnamnet del Gesu.

Jag är väldigt intresserad av frågan om i vilka miljöer dubbeldäckarna har använts. Proffsbyggena från Ängelholm och då eventuellt Stockholm samt det faktum att viola d'amoren användes i konstmusiken skulle kunna tala för att fiolerna användes i högreståndssammanhang. Petter Jönsson i Nättraby (som jag gissar är av enklare börd och inte professionell fiolbyggare) och lite anteckningar av Södling (mer om dessa senare) samt det faktum att hardingfelan i Norge är ett folkligt instrument skulle kunna tala för att även dubbeldäckarna har trakterats av folkmusiker. Eller så finns det ingen motsättning mellan de båda miljöerna. Avståndet mellan högreståndsmusik och folkmusik var mycket mindre under 1700-talet och det var väl till och med så att begreppen inte existerade över huvud taget.