lördag 18 december 2021

Artikel: Renovering av två äldre svenska fioler med resonanssträngar

Nedanstående artikel fanns publicerad i Spelmannen, nr 4 -21

Varje år byggs ett antal fioler eller fiolliknande instrument med resonanssträngar i Sverige men det är inte lika vanligt att det hittas äldre svenskbyggda instrument. 2019 dök det upp inte mindre än tre sådana fioler vilket är ganska mycket eftersom det i skrivande stund bara finns 26 bevarade exemplar. En av fiolerna upptäcktes i Jamtlis samlingar, lite anmärkningsvärt då man skulle kunna tycka att någon intresserad person borde ha letat där tidigare. Det finns också en riksinventering över musikinstrument på svenska museer från första halvan av 1900-talet men där är denna fiol inte med. Fiolen på Jamtli har fyra spelsträngar och åtta resonanssträngarna och stämskruvarna är placerade i två rader i skruvlådan med spelsträngsskruvarna i den övre raden och resonanssträngarnas skruvar i en undre rad. Bland bevarade instrument ifrån Sverige är detta är den vanligaste typen av resonanssträngsfiol och tycks ha sitt ursprung bland professionella instrumentmakare i och kring Ängelholm under sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal. Modellen har inget fastslaget namn i några källor men brukar lite informellt kallas för dubbeldäckare eftersom dess mest utmärkande egenhet är de två våningarna i skruvlådan. Dubbeldäckaren på Jamtli är inte signerad men är så lik några andra fioler och gambor byggda av Arwit Rönnegren att den bör ha samma ursprung. Arwit Rönnegren (1680-1737) är en tämligen välkänd och väldokumenterad fiolmakare som var verksam i Kattarp, en liten ort mellan Helsingborg och Ängelholm som annars är mest känd för att det var MC-klubben Bandidos första etableringsplats i Sverige och att tidigare melodifestivalvinnaren Eric Saade är uppväxt där.

De två andra resonanssträngsfioler som dök upp under 2019 har under våren renoverats av Anders Norudde vilket är spännande eftersom historiska resonanssträngsfioler i spelbart skick är mycket ovanligt. De flesta instrument ingår annars i museisamlingar och sådana brukar behållas i befintligt skick. Renoveringar av detta slag är oftast en chansning eftersom det är svårt att bedöma hur bra de kan komma att låta om de är i dåligt och ospelbart skick från början.

Båda de nyrenoverade fiolerna är också dubbeldäckare men har fyra resonanssträngar istället för åtta som instrumentet på Jamtli. Det finns 15 bevarade dubbeldäckare med åtta resonanssträngar och fyra stycken med sex resonanssträngar men före 2019 så fanns det bara ett känt exemplar med fyra resonanssträngar, en osignerad hals som jag hittade vid ett besök på det som då hette Musikmuseet i Stockholm och som förvånande nog inte beskrivits av museets tidigare profiler Tobias Norlind eller Daniel Fryklund som skrivit en del i ämnet. Jag trodde att halsen på Musikmuseet (eller Scenkonstmuseet som det heter numera) var en udda fågel men när det nu dykt upp två liknande instrument så förändrar det bilden av svenska fioler med resonanssträngar lite. Spontant hade det legat nära till hands att gissa att hardingfeleliknande instrument med fyra resonanssträngar och en förlängd skruvlåda i en våning borde varit det vanligaste i Sverige. Det finns dock bara fyra bevarade sådana och tre av dessa är byggda under tidigt 1900-tal, alltså efter den period då resonanssträngar var som populärast och mer att betrakta som moderna rekonstruktioner eller experiment. Det finns också några litteraturreferenser till resonanssträngsfioler med fyra understrängar men i de fall som skruvlådans utformning inte är specificerad går det numera inte att säga om det rör sig om dubbeldäckare eller någon annan instrumenttyp.

En av de nya fiolerna med fyra resonanssträngar auktionerades ut av en firma i Norrköping. Enligt uppgift har fiolen gått i arv i en släkt i Krokek utanför Norrköping sedan slutet av 1800-talet innan den nu såldes. Fiolkroppen ser ut att vara en tysk eller centraleuropeisk fabriksfiol som gissningsvis är drygt 100 år gammal. Mitt på halsen har det skarvats på en lite klumpig skruvlåda utan dekorationer och med ett ytterst stiliserat människohuvud. Det är oklart när denna ”renovering” genomförts och det är tyvärr troligen omöjligt att kartlägga varifrån skruvlådan ursprungligen kommer ifrån men hade den nytillverkats för ändamålet hade gissningsvis hela halsen bytts snarare än att skarva den på mitten. Mer än pusselbit som antyder att det förekom dubbeldäckare med fyra resonanssträngar kanske detta instrument aldrig blir, men fiolen är lättspelad och låter ganska bra och det kan ju räcka ganska långt.

Den sista fiolen hittades i risigt skick på en gård i Långalma i Roslagen under eftersökningarna efter äldre nyckelharpor. Ägaren hade tänkt köra fiolen till tippen men Daniel Hedman, som har ett stort intresse för äldre instrument insåg att detta var något mycket ovanligt. Fullt fokus på nyckelharpor och ett nyvunnet intresse för att spela hardingfela gjorde dock att Daniel valde att sälja vidare denna gamla fiol. Liksom fiolen från Krokek saknade även Långalmafiolen ursprungsmärkning. De hade vissa likheter, framför allt det stiliserade människohuvudet, men form och dekorationer på Långalmafiolens skruvlåda var också mycket lik den fyraundersträngade dubbeldäckaren på Musikmuseet och en annat fiol i samma samling som har åtta resonanssträngar. Tyvärr är även dessa osignerade och hade det bara gått att lista ut ursprunget på ett av instrumenten så hade det givit svar på var de andra två fiolerna kommer ifrån. Det är ovanligt med en historisk resonanssträngsfiol som man kan välja vad man vill göra med och eftersom det fanns möjlighet till ett väldigt givande resultat så beslutade jag mig för att satsa på en dendrokronologisk undersökning där man med hjälp av analys av årsringarna kan avgöra var trädet växt och när det har fällts. Hans Linderson vid geologiska institutionen på Lunds Universitet är duktig på sådana analyser och utför sådana mot en kostnad även till privatpersoner. Covidrekommendationer gjorde det lite svårare att få till en transport av fiolen till en annan del av landet men under den tidiga hösten 2020 gick det ändå att genomföra. Det var lite av en chansning eftersom fiolhalsens infästning i kroppen kunde antyda att kropp och halsen, trots att de var någorlunda lika, inte var byggda vid samma tillfälle. Tyvärr är det inte möjligt att göra en bra dendrokronologisk analys av lönn eller andra lövträd som brukar användas till hals och botten men ett granlock passar utmärkt. Hans Lindersons bästa träff för virket i Långalmafiolens lock var referensträ från en gård strax norr om Massum som fällts tidigast vinterhalvåret 1879/1880. Massum ligger strax innanför Väddö och precis som Långalma i Roslagen i östra Uppland. I samband med en uppdatering av min websida om svenska fioler med resonanssträngar valde jag att en gång till gå igenom allt källmaterial jag hade samlat på mig. I en skrift om folkkultur i Uppland av K.P. Leffler fanns en fotnot om den musikintresserade folkskolläraren Lars Hult (1802-1886) som ska ha tillverkat en fiol med fyra resonanssträngar. Lars Hult bodde i Edebo, någon mil ifrån Massum och även om det inte finns så mycket tid att spela på mellan vintern 1879/1880 och Lars död 1886 så gör den geografiska närheten mellan Massum, Edebo och Långalma och avsaknaden av andra uppgifter om resonanssträngsfioler i denna del av landet att det ligger nära till hands att gissa att detta är fiolen som Lars byggt. K.P. Leffler skriver att Lars ska ha byggt ett instrument, inte flera, och det verkar därför ganska troligt att han har hittat en äldre fiolhals och har valt att montera denna på ett nybyggt instrument, eller möjligen om han bara har tillverkat ett nytt lock. Fiolen var i spillror men Anders Norudde har gjort ett fantastiskt arbete att få ihop den igen. Liksom flera andra dubbeldäckare hade denna en greppbräda som inte är limmad i halsen utan inskjuten i ett fräst spår och därmed löstagbar och efter en hel del pyssel med en extra kil under greppbrädan lyckades Anders få till funktionaliteten men ändå rikta om greppbrädan så att fiolen fick en lämplig stränghöjd. Fiolen är lite mindre och klenare än den från Krokek och mensuren är kortare och som ett experiment valde jag att satsa på ospunna sensträngar. Dessa parametrar gör att ljudet mer liknar äldre instrument och de två renoverade fiolerna är ganska olika vilket är kul då de kompletterar varandra. Nu är det bara hoppas att pandemin ebbar ut så att instrumenten kan luftas på diverse evenemang och verkligen användas.

torsdag 11 mars 2021

Ny dubbeldäckare av Nils Nilsson

Man vet att det är pandemitider när folk kollar 20 år gamla avsnitt av Antikrundan på SVT Play :-). Det var Göran Bergman som uppmärksammade denna fiol som var med i ett avsnitt inspelat i Värnamo 2001. Uppmärksamt och kul med ytterligare en resonanssträngsfiol och bekräftar min bild av att det som dyker upp är just dubbeldäckare. Skulle gärna hitta lite andra resonanssträngsfioler också så håll ögonen öppna!





Då det syns tydliga skarvar efter ilagda bitar kan det konstateras att fiolen är en ombyggd dubbeldäckare. Jag gissar att den haft åtta resonanssträngar men det skulle även kunna ha varit sex stycken. Enligt etiketten är fiolen byggd 1775 av en Nils Nilsson, det är i alla fall en bästa gissning (även om experten säger Näsström). Jag har ännu inte hittat denne Nils Nilsson någonstans. Då halsen är bytt skulle man även kunna tänka sig att kroppen och skruvlådan inte ursprungligen tillhör samma instrument. Stilen är dock relativt lik och det finns inget som direkt talar för att delarna skulle komma från olika fioler. Huvud och skruvlåda är ganska likt Arwit Rönnegrens och Hans Severin Nybergs instrument men manens lugg får mig att associera till Nyberg och "Tuppen". Enligt ägaren har fiolen ärvts av en mor som haft den sedan hon lärde sig spela fiol i Linköping men det är oklart om hon förvärvade den i Östergötland eller någon annanstans. Fler bilder hittar ni här

tisdag 10 november 2020

Långalmafiolens bakgrund

Jag har påbörjat ett projekt för att uppdatera resoneramera.se och i samband med det vill jag gå igenom allt material som jag samlat på mig. I Jan Lings Nyckelharpan hittade jag detta i en not

"Åtminstone i Uppland synes nyckelharpan även ha givit impulser till resonansbesträngning av instrument. >Såsom en egendomlighet, hvilken i sin mån också vittnar om nyckelharpans anseende såsom musikinstrument, förtjänar slutligen nämnas, att en musikintresserad folkskollärare i Edebo, Lars Hult (f: I802, d. 1886) tillverkade en violin, försedd med fyra ljudförstärkande stålsträngar (ljumsträngar), hvilka voro spända under gripbrädan, stallhvalvet och stränghållaren och stämdes i harmoni med spelsträngarna> ( Leffler 1908: 441 )."

Jag är tämligen övertygad om att fiolen som hittades i Långalma är fiolen som Lars Hult har byggt. Den geografiska närheten mellan Långalma, Edebo och Massum (som var bästa träff vid den dendrokronologiska undersökningen av locket) är slående och virkets avverkningsdatum ryms inom Lars Hults levnadstid (även om han måste varit mycket gammal när han byggde fiolen då lockvirket tidigast avverkats 1879). Jag tror fortfarande att halsen är bytt. Sannolikt har Lars Hult fått tag i en äldre hals och sedan byggt en fiolkropp att passa in denna i. Leffler pratar om en fiol, i singular. Det stämmer med hypotesen att halsen är äldre för det finns andra fiolhalsar som bör ha byggts av samma okända person. Om Lars Hult var en intresserad folkskollärare ligger det närmare till hands att han passat in en gammal hals i en egenproducerad fiolkropp, än att han på egen hand och utan kända impulser i samma tidsrymd och geografiska område, ska ha byggt flera resonanssträngsfioler. Det är såklart tråkigt att vi inte vet vem som har byggt fiolhalsen/fiolhalsarna men ändå skoj att kunna räta ut ett frågetecken. Både en fiol och en litteraturreferens kan här ha fått sin förklaring.

torsdag 24 september 2020

Långalmafiolen

Denna fiol hittades i risigt skick på en gård i Långalma, nära Östhammar i Uppland och har enligt tidigare ägare varit där under lång tid. Fiolhalsen liknar Lumiere i sådan utsträckning att det går att anta att de byggts av samma person. Halsens dekorationer och i viss mån stilen liknar även Munken och modellen är samma som den fiol som dök upp hos en auktionsfirma i Norrköping (bild nedan).


En dendrokronologisk analys (alltså jämförelse av årsringsserier) har genomförts och eftersom referensserier framför allt finns på gran så är det locket som har analyserats. Det är tyvärr inte möjligt att analysera en fiolhals av lönn eller liknande lövträd. Analysen visar att virket till locket har avverkats vinterhalvåret 1879/1880 eller senare och trädet matchar bäst referensexemplar från Borntorps gård 5 km norr om Massum i Väddö församling. Detta är 38 km fågelvägen från Långalma där fiolen hittades.

Om det skulle vara så att halsen inte är bytt och samma person har byggt Lumiere och Munken så kan man tala om en stark uppländsk resonanssträngsfiolskultur som någon gång har funnits. Har fiolen från Norrköping ungefär samma ursprung kan man anse att det funnits en speciell uppländsk resonanssträngsfiolmodell (fyra resonanssträngar i två våningar). Detta är de mest vidlyftiga slutsatserna som går att dra av detta.

Om halsen inte ursprungligen har suttit på denna fiolkropp så kan man ändå dra vissa slutsatser. Fiolens skick antyder att halsen då inte monterats på denna kropp nyligen utan sannolikt för minst 100 år sedan i samband med att fiolkroppen byggdes. Någon har i sådana fall bemödat sig att istället för att ta en fabriksfiol att montera halsen på istället låtit bygga en helt ny fiolkropp. Detta tyder på ett stort intresse för fioler med resonanssträngar i slutet av 1800-talet. En renodlad akademisk samlare i Stockholm eller möjligen Uppsala skulle kunna tänkas ha låtit bygga en sådan fiolkropp och beställt virke från närområdet men det korta avståndet mellan fyndplatsen och virkets växtplats är då en väldig slump. Man skulle istället kunna tänka sig att det är en person med hemvist i detta område som byggt fiolkroppen själv eller låtit bygga den för att personen verkligen ville ha en fiol med resonanssträngar att spela på. Jag lutar åt det senare, ett samlarinstrument borde ha hamnat på museum. Lumiere skänktes till exempel till Musikmuseet av en person vid namn Scherdin.

Jag tror att halsen är bytt då en hundraårig fiol borde inte haft en så märklig halsinfästning. En försiktig slutsats är då att det inte är omöjligt att fioler med resonanssträngar har använts i Uppland på 1800-talet. Jag är ganska sugen på att försöka få till en dendrokronologisk analys av Munken, en sådan skulle kunna tillföra mycket värdefull information. 

onsdag 31 juli 2019

Nya bilder på Jamtlifiolen

Fick lite nya bilder på "Jamtlifiolen", tack Bengt Nordqvist för dem! Efter att ha sett bilderna är jag inte lika säker på mitt tidigare uttalande om att Hans Severin Nyberg byggt denna fiol. När man studerar huvud och skruvlåda (inte minst baksidan) ser man att denna fiol måste byggts av samma person som byggt "Bulan". Jag har tidigare gissat att "Bulan" byggts av Arwit Rönnegren eller möjligen Johan Georg Mohte men det är en osäker bedömning som grundar sig i vissa likheter med andra instrument av Rönnegren samt en notering av Smålands museums grundare Gunnar Olof Hyltén Cavallius som antecknat att "Bulan" byggts 1699. Såväl "Bulan" som "Jamtlifiolen" visar vissa likheter med Nybergs instrument så det är inte helt otänkbart att han byggt även dessa två även om det inte finns några stildrag som binder Nyberg till dessa instrument. En detalj som visar likhet är övergången mellan lejonman och skruvlådans baksida som är lik "Elvis". Jag tycker att "Jamtlifiolens" kropp ser gammal ut. Det är inte otänkbart att detta är ett bygge av de tidiga Ängelholmsbyggarna. Någon gång kanske det kommer information som klarlägger detta, den som lever får se.








tisdag 4 juni 2019

Ny Dubbeldäckare på Jamtli

Efter flera års stiltje i nyhetsflödet har det nu dykt upp en för mig helt okänd dubbeldäckare i Jamtlis samlingar. Jag har förvisso inte finkammat alla museer i Sverige men att ett exemplar utan bytt hals finns på ett så pass stort museum som Jamtli utan att informationen sipprat fram förvånar mig. Internet kan vara fantastiskt i sådana här sammanhang, denna gång var det Anders Norudde som var påpasslig och snappade upp några intressanta bilder som dök upp i flödet på sociala medier. Tack också till Mats och Bengt på Jamtli som fotat och lagt upp bilderna så de blev allmänt kända!








Att döma av de bilder jag har nu så visar fiolen stora likheter med de fyra instrument som jag bedömer är byggda av Hans Severin Nyberg i Örkelljunga. Egentligen är det bara två av dem som har dokumentation som pekar mot Nyberg, övriga två uppvisar stora likheter med de dokumenterade fiolerna och med denna "Jamtlifiol" är det samma sak. Lejonhuvudet är likt "Tuppen" och "Göteborgsfiolen" och utsmyckningarna på skruvlådans sidor och topp liknar alla de fyra Nybergsinstrumenten (Se även "Elvis" och "Edvin"). Kroppen på dessa sammanlagt fem instrument har individuella variationer och jag kan inte se några dekorationer på Jamtlifiolen som liknar de som förekommer på tre av de övriga instrumenten. Jag har dock ännu inte sett botten på denna nya fiol, det vore intressant att få en bild på den.

Enligt museets egna anteckningar är fiolen är tillverkad av fiolbyggaren Nils Jonas Ericsson. Han var född 1871 i Sundsjö socken i Jämtland men flyttade i relativt unga år till Stockholm och därifrån emigrerade han senare till USA. Ericsson blev sedemera föreståndare för The Belle Skinner collection of old musical instruments i Holyoke i Massachusetts. Belle Skinners hem är idag ett museum men instrumentsamlingen har sålts till Yale University. Deras samling är sökbar men jag har inte hittat några andra svenska resonanssträngsfioler i samlingen. Frågan är om universitetet kan ha ytterligare information om fiolen på Jamtli eller om denna gått förlorad. Enligt fiolens etikett har Ericsson byggt instrumentet 1920. 1934, efter såväl Ericssons död 1933 som Belle Skinners bortgång har den senares bror sett till så att fiolen skickats tillbaka till Sverige och tack vare Ericssons jämtlandskoppling hamnat på Jamtli. Jag bedömer det som osannolikt att Ericsson byggt fiolen. Det är absolut inte omöjligt, men att han byggt den 1920 och fått till en sådan naturtrogen kopia (med alla dess brister) av 1700-talsinstrumenten byggda av Nyberg utan att det är känt att han haft en förlaga att kopiera är långsökt. Den etikett som finns fiolen och som pekar ut Ericsson härrör nog snarare från en renovering 1920 i Arlington, Virginia. Det går nog inte att helt säkert säga varifrån Ericsson fick fiolen. Det faktum att fiolen skickades till Jamtli efter Ericssons död skulle kunna peka mot att instrumentet inte riktigt ingick i The Belle Skinner collection of old musical instruments. Så kan det vara men det kan ju räcka med att Belle Skinners bror fått för sig att instrumentet byggts av Ericsson för att denne ska ha skickat det till Jamtli. Om Ericsson haft med sig fiolen från Sverige, oklart då om han fått tag i det i Jämtland, i Stockholm eller annorstädes, så verkar det lite märkligt att han själv ska ha märkt det vid en renovering 1920. I sådana fall bedömer jag det som mer troligt att han hittat fiolen i USA, uppenbarligen verkar han ha bott i Arlington ett tag och detta var säkert innan han började jobba för Skinner. Har han haft det med sig från Sverige är det i och för sig inte helt otänkbart att någon annan satt i etiketten med Ericssons namn innan fiolen skickades till Jamtli.

Avslutningsvis är det intressant att se greppbräda och stränghållare som har någon form av variant av det klassiska tulpanmönstret (som finns bl.a. på "Tuppens" stränghållare, vars dekorationslist vid stränginfästningen är ganska lik den på Jamtlifiolen) men där romberna i detta fall inte är spegelvända mot varandra utan placerade symmetriskt. Tulpanmönstret finns även på några andra instrument, mer om det i detta inlägg. Stämmer mina bedömningar är 5 av totalt 19 dubbeldäckare (varav13 med 8 resonanssträngar) byggda av Hans Severin Nyberg i Örkelljunga, det är en ganska anmärkningsvärd siffra.

torsdag 21 november 2013

Greppbräda

Det börjar bli dags att färdigställa fiolen som jag fick spelklar i somras. Det som återstår är inläggningarna i greppbrädan samt en tunga. De flesta historiska dubbeldäckare har lite kortare greppbräda än en modern fiol. Frågan är dock hur mycket man ska kapa?

Mycket som på



Eller ungefär till c-bågen vilket verkar ha varit det vanligaste?

Lutar nog att det blir det sistnämnda