torsdag 1 februari 2024

Drängar på slagfältet

 När jag hittade Mothe som dräng hos Nils Hielm i rullan i Knipercronas beskickningshandlingar så fick jag av en händelse se en intressant grej i anslutning till det.

Som dräng till Hindrich (eller Henrik som vi som är lite mindre germanofila än Knipercrona skulle säga) Johan Rehbinder, överstelöjtnant vid Närke/Värmlands infanteriregemente står en Nils Nilsson. Kommer ni ihåg Antikrundanfiolen? Den var byggd av en Nils Nilsson och helt otänkbart är det inte att fler fiolbyggare var med i samma gäng som lärde sig hantverket i Ryssland. Antikrundanfiolen byggdes i och för sig 1775 och det är väl sannolikt lite för sent om det skulle varit en Nils Nilsson som varit med i Karl XII:s ryska fälttåg. Senare än 1690 kan man nog knappast vara född om man skulle varit med där och då är man 85 år 1775 och det känns osannolikt. Det finns uppgifter om en Bengt Nilsson som hade privilegier på 1780-talet och jag har haft funderingar om det kanske har varit en son till han som byggde Antikrundanfiolen. Det råder viss osäkerhet om den geografiska hemvisten för denne Bengt Nilsson. Det står Hulta, Nedre Ullerud, Nyeds socken i Svensk fiolbyggarkonst och Nedre Ullerud ligger i Deje och Nyeds kyrka i Molkom, båda norr om Karlstad. Eva Helenius-Öberg anger det dock som Hulta, Nyeds socken i Småland, någon Nyeds socken finns inte i Småland men däremot en Nye socken strax sydost om Vetlanda och detta har gjort att jag funderat lite om det kan finnas en koppling till Antikrundanfiolen som hittades i Värnamo men också varit en sväng i Linköping. Värmland känns dock mer troligt vilket är lite intressant eftersom Rehbinders dräng Nils Nilsson är född just i Karlstad. Men som sagt, troligen fel person p.g.a. tidsmässiga skäl.

En kanske mer intressant aspekt med detta är att läsa var de olika personerna i Knipercronas rulla anges vara tillfångatagna. Mothe och Hielm fångades vid Nipern (eller Niperstranden alltså floden Dneprs strand, d.v.s. kapitulerade vid Perevolotjna ett par dagar efter slaget vid Poltava). Jag har alltid tänkt att Mothe och övriga drängar hängde med trossen och jag är tämligen säker på att svenskarna lyckades få med hela trossen till Perevolotjna. Nils Nilsson står liksom Rehbinder som fången vid Poltava och det skulle väl då innebära att Nilsson måste ha varit med på slagfältet. Jag är lite osäker på om Rehbinders kompani (Överstelöjtnantens kompani) var med Roos bataljon som förirrade sig vid redutterna och inte var med i huvudslaget men vid snabb omläsning av ett stycke i Peter Englunds Poltava så hittade jag att Rehbinder åtminstone ledde stormningen av en av redutterna och det var ju i samband med det som de tappade bort huvudarmén. Så om inte Rehbinders kompani avbröt stormningen och fortsatte framåt så bör han ha varit med Roos och inte med huvudarmén. Det spelar kanske inte så stor roll, Nilsson måste nästan ha varit med på slagfältet oavsett. Det innebär också att Johan Georg Mothe kan ha varit med på slagfältet. Tydligen gick det åt väldigt mycket hästar under ett slag och har läst något om att högre officerare ofta hade med flera extrahästar. Kanske var det Mothes jobb att vara stand by med en extrahäst om ordinarie skulle försättas ur stridbart skick? En följdfråga då är om Mothe i sådana fall var med den mindre styrka under ledning av Hielm som strax före huvudanfallet fick i uppgift att försöka få tag i Roos försvunna bataljoner (lite motstridiga uppgifter här mellan Wikipedia och Englund). Undrar hur många som funderat mycket över drängarnas situation i armén och under slagen tidigare? Jag har läst väldigt lite om det under min litteraturgenomgång och det finns en möjlighet att det är väldigt få.


fredag 26 januari 2024

Hans Jürgen i Saxen

Nej nej nej,  inte Jörgen, Jürgen! Jürgen Hingsen på huvudkontoret i Bremen. Eller jag menar såklart Hans Jürgen född i Saxen. Detta måste vara ytterligare en inkarnation av Johann/Johan/Johannes/Hans Georg/Jöran/Jörgen/Jürgen Mothe som återfinns i en rulla i Thomas Knipercronas beskickningshandlingar.

Jag har inte kunnat läsa hela texten i rullans början men det står förmodligen ungefär Specifikation uppå de Swänska Regementz Öfver och underofficerare som … för hwilka i administration .. (ska få lite ersättning). Jag hittar ingen datering men med största sannolikhet är rullan från Moskva. Nils Hielm sägs ju ha tillbringat sin fångenskap i Moskva och här står alltså Hans Jürgen som dräng hos Hielm och det kan knappast vara någon annan än Mothe. I Wilstadius artikel om släkten Mothe står det att (Jo)Han(s) Georg varit herretjänare åt Erik Hielm i sex år. Eftersom Wilstadius uppenbarligen tagit fel på Hielms förnamn kanske även antalet år är fel. Eller så är rullan äldre än 1713 om vi antar att Mothe rekryterades 1707 (Karl XII kom till Sachsen på hösten 1706 då freden i Altranstädt slöts men lämnade sedan 1707 och övervintrade sedan i Polen 1707/1708). Det uppstår en hel del frågor. Jobbade Mothe för Hielm även i fångenskapen? Förmodligen gjorde han det i några år åtminstone eftersom annars hade det knappast blivit mer än 2-3 år i tjänst för Hielm. Varför slutade han? När började han med fiolbygge? Parallelljobbade han med fiolbygge och som dräng åt Hielm? Var Mothe kopplad till Hielm även vid frigivningen? Kan det ha varit en faktor som gjorde att han inte återvände till Tyskland?

Rönnegren är inte med i rullan om inte nedan namn är Arfved Rönngren men det tror inte jag

Rullan sägs ju vara över- och underofficerare så det vore inte så konstigt om Rönnegren saknas. Däremot kan man tycka att det är lite lustigt att man bemödat sig att ta med drängarnas namn. Det står kanske inte helt klart att Mothe och Rönnegren vistades i Moskva men jag blir alltmer övertygad om det.


fredag 12 januari 2024

Röde greven


Röde grevens namne (Carl Piper) var någon form av statsminister i Carl XII:s regering men hamnade i krigsfångenskap i Moskva efter Poltava/Perevolotjno (osäker på om han blev fångad i själva slaget) och eftersom Röd är en färg som man förknippar med Moskva så kanske Röde greven inte är en helt felaktig beskrivning även för den äldre Carl Piper. Piper skrev en rätt omfattande dagbok och det finns också mycket bevarad korrespondens mellan honom och administrationen hemma i Sverige och med olika lokala fånggrupper. Jag letade upp Carl Pipers och Carl Gustaf Rehnschiölds koncept till utgående skrifvelser under deras fångenskap i Ryssland 1709-1715 (utgiven av Pär Sörensson som man känner igen från karolinska förbundets årsboks artikel om hemresan från Ryssland) som fanns som referensexemplar på Carolina Rediviva och i den hittade jag följande i ett brev från Piper till hustrun Christina:

Det är mer än 14 månader förflutne, sedan vij af kongl. statz-contoiret undfinge dhe sidste 10,000 rdr. och hvad deraf som straxt blef uthdehlt, förslog vijda när intet så mycket, att de dermed kunde betahla, hvad dhe hade bårgat till theras lifsuppehälle, än till den tijden; deraf kan man lätt aftaga, huru tillståndet nu må vara.

Jag har orsak att berömma större dehlen af offierarne, dhe giöra alt, hvad i theras förmågo står, till at underhållan lifvet, dhe bärga om hösten böndernes säd och höö som dhe hafva slagit och skurit förut, dhe bära sallt, hugga veed hos bårgerskapet, dhe giöra spinetter, violer, kort och annat scharpiperijen, dhe agera fächtmästarem dantzmästare och praeceptorer, men kunna med möda med alt sådant förtiena 2 copeker om dagen, det ringa förslår till födan, men altz intet spisar till beklädningen, och är större dehlen, som med sådant intet kunna förskaffa sig födan, i det de antingen äro svaga till hällsan eller och intet äro så handslögde som andre; jag beder min kiäraste Stina , hon ville häraf inlefverera en copia uti kontl. senaten, på det deras exellentier deraf må kunna see fångarnes äledige tillstånd, som uti protocollet må infört och copian ad acta förvarad blifva. Slutel. vill jag hafva min kiäraste Stina med hehla vår omvårdnad troligen befallat under Gudz mäcktiga beskydd, och försäkrar jag henne, att jag in till min död lährer förblifva etc.

C. Piper.

Jag har läst om att Piper ska ha skrivit att det förekom fioltillverkning bland karolinerna men jag hade hoppats att det fanns lite mer information om man gick till källan än vad som faktiskt fanns. Försökte kolla lite i Pipers dagbok om han möjligen skrev någon mer information där men det är lite tidsödande och som sagt bara refererensex så hann inte riktigt läsa igenom hela på en lunchrast. Åter till brevet, lite information kan man ändå få fram. Piper säger sig skriva om officerarnas sysselsättning och det skulle indikera att det inte handlar om Rönnegren och Mothe. Det kan dock vara fel, medvetet eller omedvetet. Kanske antar han att det var officerare som ägnade sig åt så avancerade arbeten som viol- och spinettillverkning för sådant kan väl inte nedrigare ståndspersoner, simpla gemene eller en sketen herretjänare göra. Eller så gick det inte att skriva hem till frugan om sådant slödder? Han nämner tyvärr ingen plats, antal eller några namn. Det finns inga uppgifter om att Mothe eller Rönnegren byggt klaverinstrument i Sverige men kanske är det värt att kolla. Scenkonstmuseet har en diger samling klaverinstrument vet jag men dom har jag aldrig tagit mig an. Det är också möjligt att det är andra personer som byggt spinetterna och finns såklart möjlighet att fler än Rönnegren och Mothe har byggt stråkinstrument också. Finns också möjlighet att tillverkningen skett på olika orter. Vet att (spel)kort(s)tillverkning nämns i flera böcker om krigsfångarna och vill minnas att den som nämndes skedde i Tobolsk så kanske är Pipers brevtext ett kondensat av uppgifter från hela Ryssland. Eller så tillverkades spelkort även i Moskvatrakten.

torsdag 11 januari 2024

Moskau Moskau, liebe schmeckt wie Caviar

Ett stort problem med den militära administrationen under karolinernas tid är att den är extremt hierarkisk. En officerstitel betyder allt och officerarna var de enda som avlönades av hemlandet i fångenskapen vilket gör att de gjorde ett helt annat avtryck i räkenskaperna. Officerarna sändes i allmänhet mycket längre bort i Sibirien eftersom de bedömdes kunna ställa till med mer trubbel om de förvarades nära Sverige och detta är en viktig anledning till att det skrivna materialet, både gammalt och nytt är väldigt Tobolskcentrerat. Ett undantag är de allra högsta officerarna som placerades i Moskva. Rönnegren benämns som gemen (menig soldat) vilket idag ter sig som en grov förolämpning men ändå är han mycket mer värd än civil personal. Det förklarar att Ryttaren Rönnegren förekommer mycket oftare än Herretjänaren Mothe. Även militärmusiker verkar ha stått ganska lågt i kurs, har t.ex. inte hittat Gustaf Blidström i någon rulla trots att jag kollat en del. Men hierarkierna går igen i allt, i rullorna kommer Artilleriet före Kavalleriet och sen Infanteriet sist, ordinarie Kavalleri (som Norra Skånska) kommer före värvade dragoner (t.ex. Hielms Dragonregemente) etc.

I en rulla med en "Specifikation uppå dhe så högre som nedrigre Stånds-personer, hwilka vid denna tid hava gått hoos mig till Herrans nattvard" undertecknad Mosco d 27 junii 1718 J.O. Siöman kan man under Norra Skånska hitta fyra namn varav ett är Arwe Rundgreen (med hustru). Nån sida senare kommer Betienter aff åtskillige Reg och Personer och där finner man Hans Georg Mothe (Reg betyder såklart regementen). Detta styrker Mothes egna uppgifter om att hans funktion varit som Herretjänare åt överste Hielm.

I tidigare inlägg avfärdade jag helt möjligheten att Rönnegren och Mothe tillbringat sin fångenskap i Moskva men där får man nu tänka om. Det var en del meniga i Moskva och framför allt i småstäder däromkring. Intressant med detta nattvardsprotokoll är att det öppnar upp för nya frågeställningar. Det är ju bara fyra gubbs från Norra Skånska i rullan, i andra rullor där Rönnegren förekommer är alltid Jon/Johan/Jonas Kringelberg med, från Pommern 1700 till kämnärsrätten i Ängelholm 1723 men här saknas han. Kan detta vara förklaringen till att Kringelberg inte lärt sig fiolbygge? Han har helt enkelt vistats någon annanstans men återförenats med sin gamle vapendragare Rönnegren inför hemfärden? Finns duon Mothe och Rönnegrens lärare i rullan? Hittade inga uppenbara namn men tål att forskas i mer. Om nu Moskva varit vistelseort öppnar det för en lärare som inte nödvändigtvis varit med i den svenska armén. Tyskar verkar ha rört sig över hela Europa vid denna tid och i litteraturen står det om tyskar som varit bosatta långt bort i Sibirien. Kanske har Peter den Store bjudit någon hyfsat kompetent instrumentmakare från Tyskland till Moskva för att hotta upp kulturlivet?

Har också kollat en del i Knipercronas beskickningshandlingar och hittat Rönnegren i två rullor från Moskva, den ena från januari 1722 och åtminstone den andra verkar vara en uppsamlingsrulla inför hemfärden och i dessa rullor finns även Kringelberg med vilket indikerar att han kan ha anslutit från någon annan ort. Rönnegren står angiven med en hustru (i en sifferkolumn samt en namnlös marginalanteckning om just en hustru) och eftersom jag inte hittat Rönnegren i någon vigselbok från Kattarp kan man gissa att han gift sig i fångenskapen. Hustrun vet vi var 22 år äldre och kanske hittade de varandra där i Moskva, den blässerade men unge Rönnegren och den äldre men kanske mer kurante Anna Gabrielsdotter. Vi som kan våran schlagerhistoria vet ju alla att i Moskva är kärleken lika fantastisk som en välsmakande kaviar (Googla! Extrapoäng till den som hittar kopplingen till klockarna Styrlander i Häradshammar). Enligt litteraturen ska det förts noggranna protokoll angående giftermål och var dom i Moskva borde församlingen där ha haft en fungerande administration. Något att forska vidare i.

måndag 1 januari 2024

Rönnegren i Rullorna

 I rullan över hemkomna krigsfångar som jag skriver om här står det att Arvid Rönnegren "går till regementet" efter hemkomsten, vilket innebär att han återvänder till sin tjänst som regementessoldat och troligen flyttar in i ett soldattorp igen. Jag har letat i senare rullor och hittat Arvid omnämnd i inte mindre än ytterligare fyra rullor för Norra Skånska kavalleriregementet, från 1722 till 1737 (har fått fin hjälp av krigsarkivet med tolkningen). Nedan är alltså helt nya uppgifter som troligen ingen brytt sig om sedan de skrevs:

  • 1722 - Gunnar Anderssons (=rusthållaren) tjänare 72. Oluf Lindh för Ebbarp (26 år 5 års tjänst, Skåning). Hästen ett bärbrunt sto vänster vit bakfot 7 år gammal. Hästen Casseras och den antagna håller målet (=måttet) på länden eljest god. Förra ryttaren Arfved Runnegren som är Hallänning 45 år g[ammal] gift är från Ryska fångenskapen hemkommen uti juni månad 1722 och har Krigskollegii order att här tillträda sitt förra Nr igen. Hatt rock stövlar och betselremtyg (=Annotation över bekomna munderingar). 
  • 1724 - 72. Gunnar Anderss[on]. Svent[jänare]: för kronorusthållet Ebbarp Arfwed Runnegren 47 års ålder 24 tjänsteår hallänning (Rusthållsräntan preciseras till 72:4 [Daler Silvermynt?] fördelat på Stommen 56 och Augment 16:4). Hästen ett bärbrunt sto vänster vit bakfot 9 år gammal.
  • 1732 - 71 Rusthållaren Gunnar Anderssons sventjänare Arfwed Runnegren för Ebbarp.(Rusthållet räntar till Stom och Augment 61 och 31). Ryttaren 55 år gammal Hallänning tjänat i 32 år varit fången i Ryssland och är Blesserad. Hästen ett bärbrunt sto 17 år gammal. Karlen gammal, varit fången i Ryssland, illa blesserad, tjänt i 32 år, begär och får avsked med underhåll. 
  • 1737 - 71 Rusthållaren Nills Falck som rustar och rider själv för Ebbarp. Ryttaren Falck är antagen d. 4 decemb: 1732 i stället för Arfwed Runnegren, som vid sista generalmönstringen kasserades, 34 år gammal. Bärbrunt sto 22 år gammal. Karlen gammal, varit fången i Ryssland, illa blesserad, tjänt i 32 år, begär och får avsked med underhåll. (Detta står i kolumnen för vad som sades vid förra generalmönstringen). Karlen god och gillas (Gäller den nya ryttaren Nils Falck). Stoet gammalt, styft, casseras.
Från det att vi knappt vetat någonting om Rönnegren kan vi här följa hans livsöde från 1700 då han är Trådz dräng (trossdräng) i Pommern till 1737 då han haft avsked med underhåll i fem år och sedan avlider. Några betraktelser från mig:

  • I princip under hela sin instrumentmakargärning har Rönnegren anställning som soldat. Hur var det att återgå till regementet? Troligen var det väl ganska lugnt efter freden i Nystad men om man suttit 14 år som fånge i Ryssland kanske man ändå inte är jättesugen på mer krig? Soldattorpet gav säkert en viss trygghet och instrumentmakandet en välbehövlig extrainkomst men kanske lite jobbigt att leva med risken att gå ut i krig igen? Det skulle ju räcka med att dansken attackerade en fyrtioelfte gång.
  • Rönnegren petade bort en annan snubbe från soldattorpet Ebbarp, hur kändes det för båda parter? Vart tog Oluf Lindh vägen? Var han glad över omväxling eller sur för att han fick lämna Ebbarp?
  • Rönnegren är definitivt född i Halmstad, inte Ebbarp som tidigare noterats.
  • Rönnegren tycks vara gift vid återkomsten. Jag har inte hittat honom i vigselprotokoll varken före 1700 eller efter 1722, kan han ha gift sig i fångenskapen? Står en del om sånt i böckerna om krigsfångar. Följde ju med många kvinnor med trossen och de var nog eftertraktade att gifta sig med för soldaterna som hamnade i fångenskap.
  • Rönnegren uppges skadad från 1732, var det en skada från Poltava eller senare? Från fångenskapen? Efter hemkomsten? Innan Poltava? Poltava känns mest troligt men varför noteras det inte 1722 eller 1724? Hur jobbade man vidare som soldat vid en skada? Varför inte bara få avsked och försörja sig som instrumentmakare? Till skillnad från de flesta andra kunde han ju ett helt annat yrke.
  • Var flyttar Rönnegren efter avskedet 1732? Det finns väl uppgifter om att han bor i Ebbarp då han dör men isf måste han hittat en annan bostad där.
  • Vad f-n är bärbrunt? Jo om det upplyser SAOB: om häst: mörkt rödbrun, kastanjebrun. Kanske oväsentligt men mycket av rullorna ägnas åt uppgifter som kanske inte är de mest intressanta idag? Vad han hade för strängar på sina gambor hade iaf jag varit mer intresserad av.

söndag 31 december 2023

Nyårskrönika 2023

 Förr skrev jag alltid en nyårskrönika men senaste åren har det varit så få inlägg så det inte har varit någon större poäng. Denna höst har det dock verkligen tagit fart efter att jag hittade Paul Wilstadius artikel om släkten Mothe. Har ju läst tidigare historien om krigsfångenskapen men kanske inte riktigt tagit den på allvar eftersom det varit så vaga och motstridiga uppgifter. När jag sedan hittade Arvid Rönnegren i krigsarkivet i flera rullor så blev det verkligen på allvar. Har ägnat åtskilliga timmar under hösten att läsa allt möjligt om karoliner och Stora nordiska kriget. Finns många intressanta frågeställningar som dyker upp:

  • Vilken tillhörighet kände Johan Georg Mothe efter 14 år i krigsfångenskap och ett antal år i den svenska armén? Kände han sig tysk eller svensk? Hur var det att beträda svensk mark efter så många år med svenskar men att aldrig ha varit i Sverige?
  • Varför bosatte sig Mothe i Ängelholm? Han följde ju med Rönnegren som skulle inställa sig i Helsingborg och kanske återta sitt soldattorp i Ebbarp men kunde inte Mothe valt Helsingborg? Eller var Ängelholm bättre på något sätt?
  • Hur kände Rönnegren och Mothe inför danskarna? Rönnegren föddes i Halmstad bara 35 år efter att Halland blev svenskt. Samtidigt så måste han varit högst medveten om de danska attackerna på hans hembygd både 1700 och 1710 efter att Danmark återinträtt i kriget efter slaget vid Poltava. Kanske upplevde han det nesligt när han gick i förnedringsmarschen genom Moskva , som karolinerna tvingades till efter kapitulationen vid Perevolotjno, och såg det danska sändebudet Just Juel som säkerligen hånlog i triumf och smidde ränker och planer för att på nytt försöka attackera Sverige och återta Skåneland. Hur kände Mothe om detta, han som aldrig varit i Sverige men säkerligen indoktrinerats till att tänka såsom en kugge i det fanatiska svenska krigsmaskineriet?
  • Var det inga fler som lärde sig fiolbygge? Jo(ha)n(as) Kringelberg som verkar ha följt Rönnegren (eller kanske snarare tvärtom eftersom Kringelberg var äldre och redan Ryttare när Rönnegren var sketen Trådz dräng) ända sedan 1700, varför finns det inga spår av fiolmakeri efter honom?
  • Varför återvände inte Mothe till Tyskland? Var han så svenskifierad att det kändes mer naturligt att flytta till Sverige? Eller hade han indikationer på att det inte fanns kvar något av hans gamla liv i Dresden? Finns det spår efter honom i Dresden?
  • Idén till resonanssträngarna kom troligen från norra Tyskland med tanke på infästningen av de samma som Rönnegren och Mothe löst på samma sätt som t.ex. Johann Christian Hoffman i Leipzig. Men varifrån kom idén till den tvåraders skruvlådan? Rönnegren? Mothe? Norra Tyskland?
Finns många frågor att fundera på under 2024? Några spännande uppgifter kommer redan om några dagar, Gott nytt år och håll tillgodo!

fredag 29 december 2023

Mer om hemresor

 I mitt tidigare inlägg om hemresan utgick jag från att de som kom hem samma dag och var från samma kompani hade rest ihop och sålunda kom från samma ställe. Det kanske inte riktigt behöver ha varit så. Per Sörenssons ”De karolinska krigsfångarnas hemfärd från Ryssland” ur Karolinska förbundets årsbok 1923 verkar vara den mest genomarbetade genomgången av hemresan från Ryssland efter freden i Nystad 1721. Där antyds att i princip alla fångar reste hem via Petersburg och att de flesta först samlades upp i Moskva. Även om soldaterna reste i sviter från sina fångorter så kan de mycket väl ha omgrupperats inför den slutliga hemfärden. T.ex. finns det väldigt många fångar som kom hem åttonde maj om man kollar i Livregementenas rullor och de har många olika ursprungsorter. Det blir alltså farligt att dra för stora växlar där och det vore bra om man kunde hitta några uppgifter från fångenskapen. Sörensson hänvisar mycket till Thomas Knipercrona d.y:s beskickningshandlingar. Knipercrona var son till sin namne, den före detta Residenten i Moskva och alltså född just i Moskva och i början av 1720-talet hade han blivit ”Kommissionssekreterare”. Högre ämbetsmän och militärer som Rehnskiöld, Creutz och grabbarna hade redan dragit hem så Knipercrona fick en väldigt viktig roll, viktigare än hans rang (som var viktigt på den tiden) egentligen tillät. Jag får väl helt enkelt leta i Knipercronas papper och hoppas finna något matnyttigt där.

I Sörenssons artikel omnämns en mindre grupp som reste från Tobolsk 21 januari men tog en genväg och nådde Petersbrug redan 14:e mars. Jag tror fortfarande inte att Rönnegren och Mothe var så långt bort i Sibirien men exemplet visar att det inte är en omöjlighet. Enligt Sörensson/Knipercrona fanns det bland meniga och övriga 1800 fångar i Petersburg (de verkar ha rest hem redan 1721), 1500 i Moskva med omnejd, 700 i Ural, i Voronesch 200-300, i Reval 200. Bland officerarna var över hälften placerade i Sibirien och nästan ingen väster om Moskva. Detta kan vara ett skäl till att Tobolsk är så omnämnt. Det är mest officerarna som omnämns och de flesta av dem skickades långt österut, troligen för att de bedömdes som mer benägna att hitta på fuffens eftersom de hade bredare kontaktnät och bättre möjligheter att göra något dumt i Tsarens ögon.