Örkelljunga

Som jag skrev i ett tidigare inlägg om artikeln av Paul Wilstadius har jag ända sedan jag läste artikeln första gången funderat på om den hos Jöran Mothe (1751-1754) endast till förnamnet kände lärlingen Hans egentligen är Hans Severin Nyberg i Örkelljunga som byggt tre kända dubbeldäckare, Tuppen, Göteborgsfiolen och Elvis. Hade hoppats hitta något mer i Ängelholms kyrkoböcker men det är inte lätt att tyda marginaltexten om lärlingarna hos Jöran Mothe. Ola är en annan endast med förnamnet nämnd lärling men det finns också två kända namn, Carl Johan Broberg (lärling 1759-1765) och Jakob Hellman. Hellman gifter sig senare med Johan Georg Mothes dotter Anna Greta medan Carl Johan Broberg blir en känd violinmakare i Göteborg som återfinns i den mesta litteraturen i ämnet.

2 baspunkters avdrag på räntekostnaderna för alla som kan tyda denna text från Rya sockens kyrkoböcker

Efter att ha konstaterat att Örkelljungas och Ryas (Hans Severin Nyberg har ibland kopplats till Eket utanför Örkelljunga som ligger i Rya socken) kyrkböcker är otroligt svårlästa letade jag runt lite efter alternativ information om släktforskning i Örkelljungatrakten. Hittade en aktiv förening i Norra Åsbo härad som transkriberat massor av kyrkboksinfo till wordfiler och excellistor (hurra!). Hittade att Nyborg (inte Nyberg som det ofta står annars men det är väl som med Rönnegren, Rungren etc) ”Fredagen d. 29 October wigdes Wiolinmakaren Mäster Hans Sewerin Nÿborg från LandzCrona wid Klåckaren Hörnings dotter Jungfru Elizabet Hörning från Örkeliunga. Liusningen Begÿntes d. 4 Juli 1756.” Intressant info, Nyborg kopplas till Landskrona och det kan vara en förklaring till att det inte går att hitta några födelseuppgifter kring honom från Örkelljunga. Intressant också att han står titulerad som violinmakare, även om Bengt Nilsson anger att han haft privilegier är mitt intryck av de flesta källor att han bedöms som närapå amatör och med en ganska nersnackad produktion (Nilsson nämner ”en primitiv form av hardingfela” om Nyborgs instrument vilket jag tycker är lite orättvist). 30 december 1759 föds Nyborgs dotter Ingeborg Maria och som ett av vittnena vid dopet dagen efter står "gesellen Johan Saxe ifrån Landscrona". Givet Nyborgs historia från Landskrona är det inte otänkbart att Saxe är gesäll hos just Nyborg även om inte det står specat.

Sökte även igenom lite kring klockarsläkten Hörning och till min förvåning hittar jag att ”21 October 1769 börjas lÿsningen för wiollmakaren Call Johan Broberg från Giötteborg samt Jungfrun Ullrika Magdalena Hörning i Örkeliunga. Wigdes d: 23 Now.”. Såväl Elisabet som Ulrika Magdalena Hörnings föräldrar heter Anders Hörning och Elisabet Lindberg och de är alltså systrar. Det skiljer alltså några år mellan att lärlingen Hans lämnat Jöran Mothes verkstad och att Broberg kommer dit men det känns ytterst sannolikt att denna lärling Hans är just Hans Severin Nyborg. Broberg är född i Munka-Ljungby, det vet man sedan tidigare men han står här antecknad som boende i Göteborg vid giftermålet. Det verkar inte osannolikt att det finns en kontakt mellan konstellationen Mothe/Hellman/Broberg och Nyborg och att det är denna kontakt som fungerar som äktenskapsförmedling mellan Broberg och Ulrika Magdalena Hörning. Att två syrror dejtar varsin fiolmakare från olika delar av landet som inte känner varandra känns helt enkelt långsökt. Broberg får en son 16 januari 1770 men som tyvärr avlider 20 mars året därpå, efter det hittar jag inga mer spår av Broberg i Örkelljunga så man får kanske anta att han flyttar tillbaka till Göteborg då.

Det ser alltså ut som att det finns ett kluster av violinmakare som är länkade till varandra och som enligt nuvarande fyndbild byggt de första och flesta svenska resonanssträngsfioler. Rönnegren och Mothe kommer tillbaka från krigsfångenskap i Sibirien där de lärt sig violinmakarkonsten och Mothes son och sonson tar vid, därtill tar man in lärlingar i form av Jakob Hellman, Carl Johan Broberg och Hans Severin Nyborg. Detta är alltså helt nytt, ingen har tidigare vetat någonting om Nyborg och förmodligen har vi heller inte på bra länge (cirka ett par århundraden) kunnat koppla ihop såväl hur väl Rönnegren och Mothe kände varandra och hur central dubbeldäckarproduktionen tycks ha varit för dem.  

Om jag räknar lite översiktligt kommer jag fram till två gambor, en fiol och två dubbeldäckare bevarade efter Rönnegren, fyra gambor, en fiol och fyra dubbeldäckare bevarade efter Johan Georg Mothe, inga instrument bevarade Jöran eller Önnert Mothe, en cello efter Jakob Hellman samt en fiol och två altfioler efter Broberg men han ska enligt ”Götheborgs Stads Fabriquers Tillstånd och tillverkning för åren 1771-1793” ha tillverkat 121 fioler, 31 celli 2 kontrabasar, 36 cittror, 12 humlar och 30 barnfioler. Därtill finns tre bevarade dubbeldäckare efter Nyborg. En snabb gissning från min sida är att det inte bara var Johan Georg och Nyborg som byggde dubbeldäckare, den senare var ju lärling hos Jöran Mothe förvisso under Johan Georgs verksamma tid men det känns osannolikt att Johan Georg överfört kunskaper direkt till Nyborg utan att Jöran Mothe ens testat att bygga en dubbeldäckare. Man kan också vidare gissa om Carl Johan Broberg haft något att göra med de två dubbeldäckare som återfunnits i Göteborg (Angeredsfiolen och den Nyborgfiol som finns på Göteborgs stadsmuseum). Man kan bara spekulera om den totala mängden dubbeldäckare som detta kluster producerat men jag gissar i alla fall att det är betydligt fler än vad som befarats, och en rätt hyfsad andel av mängden stråkinstrument som de byggt totalt (9 av 21 bevarade instrument är dubbeldäckare).

Hans Severin Nyborg avlider i Eket, Rya socken 1774-02-14

Anders Norudde

Anders Norudde håller på med en dubbeldäckare av en lite egen modell som ser ut att bli riktigt snygg. Huvudet är ett änglahuvud med ögonbindel och den har en del dekorationer lånade från diverse viola d'amore. Anders har skickat lite bilder och här har ni chansen att få en förhandstitt. Självklart blir det spännande att se hur resultatet blir.

Petter Jönsson

Jag har försökt få tag på mer information om Petter Jönsson i Färmanstorp, alltså han som byggt Karlshamnsfiolen, via Nättraby hembygdsförening. Ordföranden där har gjort ett gediget jobb och frågat runt massor av folk i föreningen och i trakten men det verkar finnas väldigt lite information att få fram. Det finns en Petter Jönsson som levde 1846 när fiolen är född men det vore ju kul att veta lite mer. Var Petter Jönsson amatörbyggare eller sålde han fioler? Varifrån fick han inspirationen? Mohte och Arwit Rönnegren i Skåne är ju verksamma fiolbyggare som bodde relativt nära varandra och kan ha haft utbyte av erfarenheter. Får se om det går att gå vidare i detta ämne eller om det är en återvändsgränd.

Kalle Kallin

Läsare av denna blogg hör av sig och skickar bilder på sina fioler, kommer med tips etc. vilket så klart är jätteroligt. Det verkar som det är fler än jag trodde som bygger fioler med resonanssträngar Här kommer några bilder på en viola d'amore byggd av Kalle Kallin. Kalles far, Uno Kallin, är ett välkänt namn för fiolbyggare eftersom han publicerat ett antal böcker om fiolbygge. Jag har lite planer på att göra en mer genomarbetad hemsida om fiolinstrument med resonanssträngar när jag samlat ihop tillräckligt med information. Kanske kan det där finnas en bildkavalkad med instrument som byggts i Sverige.

Joachim Tielke

Jag har nu fått tag i Joachim Tielke - Ein Hamburger lauten- und violenmacher av Günter Hellwig, alltså en bok om Tielke som många hävdar har varit läromästare eller inspiratör till Johan Georg Mohte och Arwit Rönnegren. Så vitt jag förstår går man igenom hela Tielkes kända produktion och bilder finns på nästan alla instrument. Tielke byggde mest gambor men det finns fem stycken bevarade fioler efter Tielke, en av dem finns faktiskt på Musikmuseet i Stockholm. Ingen av dem har resonanssträngar och det gör att man inte kan spåra dubbeldäckarna tillbaka till Tielke utifrån de instrument som finns bevarade. Intressant är också att nämna att det finns ett antal instrument efter Tielke som liknar viola d'amore men som också saknar resonanssträngar. Tielke verkar helt enkelt inte ha byggt så många instrument med resonanssträngar. Enda undantaget som jag kan hitta är ett antal Barytoner. Det som ändå är lite intressant med de bevarade fiolerna är att flera av dem har lejonhuvud som är lite lika de som pryder Rönnegrens gambor och fioler även om Tielke var en skickligare hantverkare än de samtidiga svenskarna. Inte för att Rönnegren och Mohte var dåliga utan för att Tielkes arbeten är otroligt vackra och han lär väl höra till de främsta i historien när det gäller att snida dekorationer på instrument. En annan detalj hos några av Tielkes instrument som återfinns hos Rönnegren och Mohte är intarsian på instrumentkanterna.

Günter Hellwigs släkting, Friedemann, håller för närvarande på med en reviderad version av boken. Bland annat har ett antal nya instrument hittats och det har forskats lite angående viola d'amore utan resonanssträngar. Den boken är planerad att släppas 2011 vilket det är ett tag kvar till. Funderar på att kontakta Friedemann för att få reda på om han vet något om Rönnegren, Mohte eller dubbeldäckarna.

Arvid Rönnegren

En annan fiolbyggare som är intressant är Arwit (även Arved, Arwitt) Rönnegren i Kattarp. Det finns ingen känd resonanssträngad fiol byggd av Arwit men däremot finns en fyrsträngad fiol med ett väldigt intressant lejonhuvud. Detta huvud är mycket likt "Bulan" och det är inte alls otänkbart att det är Arwit som byggt instrumentet som nu finns på Smålands Museum. Dessutom finns det gambor som är byggda av Arwit som har samma typ av lejonhuvud. Ett exemplar som finns på Museum of Fine Arts i Boston är så likt "Bulan" att jag drar slutsatsen att det är väldigt sannolikt att Arwit byggt instrumentet i Växjö. Jämför gärna själv här!

fiol av Arvid Rönnegren

Arwit föddes 1670 och han skulle alltså ha varit 19 år om det är han som byggt "Bulan" och denna verkligen är från 1699, inte otänkbart men självklart verkar det lite tidigt. Jag vet inte riktigt hur samhället fungerade i slutet av 1600-talet men frågan är om man kunde bygga ett så välgjort instrument som "Bulan" vid 19 års ålder. Dateringen är dock i högsta grad osäker och det verkar rimligare att "Bulan" skulle vara byggd strax innan 1730-talet då de två gamborna i Stockholm respektive Boston är gjorda. Studerar man "Bulan" och gamborna får i alla fall känslan att gamborna är av lite finare hantverk än "Bulan" och att den senare då bör vara byggd lite tidigare.

huvud på gamba av Arvid Rönnegren, jämför sidoprofilen med denna

Arwit bodde i Kattarp i Skåne, inte alls långt från Ängelholm och man kan fundera en del kring ursprunget till de lejonhuvud som kröner Arwits fyrsträngade fiol och hans gambor, Mohtes gambor samt "Bulan" i Växjö. Dessa liknar varandra och lär ha någon form av gemensam historia. Helt klart är att Rönnegren och Mohte kände varandra. Enligt Bengt Nilsson hade de båda suttit i rysk fångenskap samtidigt och Bengt tror att Rönnegren liksom Mohte lärt sig fiolbygget under denna period. Frågan är dock om idén till Mohtes (och ev. Rönnegrens) dubbelplansfioler och designen av lejonhuvudet kommer från Tielke i Hamburg, om det kommer från andra svenska byggare eller om det rent av är så att Mohte och Rönnegren hittat på konstruktionen med en skruvlåda i två våningar som lösning på ett problem med att konstruera ett instrument med många resonanssträngar. Tielkes instrument är definitivt värda att titta närmare på och vid en snabb googling kan man hitta instrument som har vissa detaljer som liknar dubbelplansfiolernas utsmyckningar. Det är inte bara resonanssträngade instrument som är intressanta utan även alla andra fioler och fiolliknande instrument såsom gambor, viola d'amore etc.

Johan Georg Moethe

En annan fiolbyggare som måste omnämnas är Johan Georg Moethe, grundaren till fiolbyggarsläkten Mohte i Ängelholm. Enligt Fryklund skall det finnas en fyrsträngad fiol av Mohte med åtta piggar för resonanssträngar vid stränghållarknappen vilket tyder på att fiolen är en ombyggd dubbelplansfiol. Eftersom andelen barockfioler som fick sina halsar utbytta mot längre moderna fiolhalsar då idealen förändrades är nästan 100 % kan man tänka sig att samma förhållanden gällde rörande resonanssträngade fioler. Om det var vanligt bör det alltså finnas ett stort antal fioler som har tecken på att ha haft resonanssträngar om man tittar vid stränghållarknappen. Alla kompletta dubbelplansfioler som jag sett har haft aliquotsträngarna (!) fästa i piggar vid stränghållarknappen. Eftersom det finns få namngivna dubbelplansfioler skulle det vara ytterst intressant att få fler uppgifter om var, när och av vem sådana fioler var byggda. Tips på sådana fioler är alltså mycket intressanta för mig så håll utkik vid stränghållarknappen och hör av dig!
Släkten Mohte har ett lite oklart ursprung. De skulle kunna härstamma från Tyskland eller möjligen från Frankrike. Ett problem är att de stavar sitt namn på massor av olika sätt. För övrigt verkar det som om man förr inte var lika kinkig med stavning över huvud taget. Moethe kunde också stavas Mohte, Måtte eller Mothe och de olika stavningarna indikerar antingen tysk eller fransk härkomst. Bengt Nilsson hävdar att Johannes Georg Mothe föddes i Dresden 1695 (ev 1690) medan Anne Nilsson är mer osäker om han är invandrare eller inte. Han tycks ha kommit till Ängelholm 1723 då han ansökte om att få bosätta sig där. Mohte sägs ha lärt sig fiolbyggarkonsten i rysk fångenskap vilket han satt i under 14 år. När det gäller professionella fiolbyggare i Sverige under 1700-talet så finns det två centra, dels Stockholm där en stor majoritet finns och dels i Skåne och släkten Moehte är en av de starkaste representanterna i den senare kategorin. Att kartlägga vilka som byggt dubbelplansfiolerna är mycket viktigt för att förstå i vilka sammanhang de kan ha använts. Om alla skulle vara byggda av professionella fiolmakare antyder det att instrumenten främst använts i högreståndsssammanhang medan förekomsten av amatörbyggare indikerar en folkligare förankring. Johan Georg Mohte var ett proffs medan det är lite mer oklart gällande Hans Severin Nyberg eftersom det finns så lite uppgifter om den senare. Mohte inspirerades av Jochim Tielke i Hamburg och flera av Mohtes instrument, typ gambor, liknade Tielkes med samma typ av inläggningar i kanten. Detta är intressant eftersom det finns dubbelplansfioler med samma typ av intarsia. Det är väldigt synd att halsen på den förmodade dubbelplansfiol som Mohte byggt inte sitter kvar på instrumentet. Om man tittar på följande av Mohtes gambor ser man dock likheten med "Bulan". Kan Mohte ha byggt "Bulan"? Eller kan det rent av vara "Bulan" som suttit på Mohtes fiol med piggar vid stränghållarknappen? Det är svårt att säga utan att ha sett Mohtes fiol men om det skulle vara så kan inte Gunnar-Olof Hyltén Cavallius datering till 1699 vara korrekt eftersom Mohte levde 1690 (eller 1695)-1765.

Hans Severin Nyberg

Jag känner till två böcker som behandlar svenska fiolbyggare genom tiderna och i båda finns Hans Severin Nyberg i Örkelljunga omnämnd. Fioler av Anne Nilsson är en bok från tidigt åttiotal som tar upp fiolens historia, konstruktion, musik samt ett antal svenska fiolbyggare, såväl nu levande som de som verkat under tidigare århundraden. Det finns två korta passager i boken om svenska fioler med resonanssträngar omnämnt men Nilsson verkar inte ha haft så mycket intresse att hon forskat vidare om dessa. Ett av de stycken som nämner åttaundersträngade fioler handlar om Hans Severin Nyberg. Där står det "Hans Severin Nyberg från Örkelljunga, verksam på 1760-talet. Nyberg har byggt en fiol med 8 resonanssträngar och den förvaras på Musikmuseet i Stockholm".

I Bengt Nilssons Svensk fiolbyggarkonst från 1985 står det inte heller särskilt mycket om Nyberg, "Privilegium på 1760-talet. Tillverkade fioler med resonanssträngar. Kan liknas vid en primitiv variant av Hardanger-fiol". Vad menar Nilsson med detta? Möjligen kan jag hålla med om att Hans Severin Nybergs "Elvis" är något primitivt byggd och ingen italiensk mästarfiol och ett mindre fulländat hantverk än moderna hardingfelor byggda av de främsta norska byggarna. Däremot tycker jag inte att det går att säga att dubbelplansfiolerna är ett primitivare instrument än hardingfelan överlag, ännu mindre om man jämför med samtida hardingfelor. De har om något en primitiv kropp och nog måste man anse det mer avancerat med 12 strängar i en skruvlåda med två våningar än en skruvlåda med sex strängar i ett plan? Den nutida hardingfelan har i och för sig avancerad rosning och pärlemorsinläggningar men åtminstone det sistnämnda fanns även på vissa åttaundersträngade fioler.