Petter Jönsson

Var förbi biblioteket i Uppsala idag för att lämna lite böcker och kom då på att de har lånedatorer med en hel del släktforskningsdatabaser. Tänkte att jag skulle kolla lite om det finns någon information om de resonanssträngsfiolbyggare som vi vet minst om, nämligen Petter Jönsson (som byggt "Karlshamnsfiolen") och Hans Ekborg (som byggt "Göteborgsfiolen" och kanske även "Tuppen"). Har länge tänkt att jag ska göra detta och har då funderat på att börja med kyrkoböcker där det står uppgifter om födelsedatum. Problemet då är att hitta rätt personer eftersom det enda jag känner till är ett årtal då dessa herrar byggt en fiol. Fick veta att husförhörslängderna är bättre att börja med eftersom husförhören genomförts så gott som årligen och då kan man börja med t.ex. 1846 för Petter Jönssons del. Petter ska enligt Karlshamnsfiolen ha bott i Färmanstorp i Nättraby församling i Blekinge och jag bläddrade fram de sidor som visade husförhören för Färmanstorp. Det var sex, sju sidor och det närmaste jag kom var följande:

Jag tycker att det står Peter Johnsson och det är inte otänkbart att det är samma person. Stavning av namn var vad jag förstått inte lika fixt som nuförtiden och jag skulle kunna tänka mig att Peter Johnsson kallade sig Petter Jönsson till vardags. Födelsedatumet stämmer bra, 1803 skulle innebära att han var 43 år när "Karlshamnsfiolen" byggdes. Tyvärr hittade jag här inga extra anteckningar om yrke etc. vilket kan finnas ibland men med tanke på att Petter/Peter fått fem barn på 1840-talet kanske han har försökt dryga ut sina inkomster med lite fiolbygge (om han inte försörjer sig på detta helt men då borde han väl finnas dokumenterad i källor om fiolmakare). Det finns säkert fler källor att gräva i om det nu är denna person som verkligen är byggaren. Vore kul att få reda på vad Petter hade för yrke, om han var amatörbyggare eller möjligen proffs.

När det gäller Hans Ekborg gick det lite sämre. Det verkar inte finnas husförhörslängder från 1760-talet (eller om det nu är 1708 som "Göteborgsfiolen byggts) i Örkelljunga. Det som fanns var födelseuppgifter och giftermålsuppgifter men dessa var väldigt svårlästa så jag gav mig inte in på det nu. Ska försöka ta hjälp på lite släktforskningsforum på nätet och se om jag kan få fram fler uppgifter. Kanske kan sätta någon pensionär med mycket tid i arbete...

En låt i moll

Idag är det begravning av Per-Olof Moll, som gick bort på tok för tidigt. Tyvärr hann jag aldrig lära känna honom bra men han var en av de första som hittade denna blogg. Det slumpade sig nämligen så att jag började blogga precis när Molle var klar med sin dubbeldäckare, för övrigt ett otroligt vackert instrument. Per-Olof var också den viktigaste personen för bevarandet av spelmanstraditionen från Särna. Jag kan verkligen rekommendera CD:n Jaggu lekar (se även denna infosida) där Per-Olof Moll och Per Hardestam spelar 33 kärva låtar från nordvästra Dalarna och Elgå och Engerdal i Norge. Musiken är kanske inte den enklaste om man inte är van vid folkmusik men otroligt häftig just för att den är så kärv. Läs också texten i CD-konvolutet som jag tycker är väldigt fin. Pers och Per-Olofs spelträffar beskrivs som otroligt gemytliga, precis som bilden av hur spelmansgemenskap ska vara. Nu är det upp till oss andra att bevara Särnalåtarna och speltraditionen därifrån så jag uppmanar alla läsare att lära sig en Särnalåt redan idag!

Axel Sjölanders släkt

I detta inlägg om Axel Sjölander nämnde jag att Axels farfar hade en resonanssträngad fiol. Har nu läst lite mer om Axels släktförhållanden. Troligen har fiolen gått i arv i släkten. Farfadern Håkan Jonasson kan ha ärvt den av sin far Jonas Håkansson som i sin tur kan ha ärvt den från sin far, som hette Håkan Pehrsson. Att Axels far, Karl Sjölander inte hade fiolen beror säkerligen på att hans bror, Johan, var äldre och säkerligen fick överta fiolen. Kanske kan man forska lite i vilka som är efterlevande till Johan Sjölander. Möjligen kan fiolen finnas kvar i släkten än idag?

Fler bilder på Edvin Karlssons fiol

Som jag antydde i inlägget om Edvin Karlsson är hans fiol ganska lik instrument av Mohte och Rönnegren (t.ex. "Bulan"). Nu har jag lagt upp lite fler bilder och zoomat in huvudet på en av bilderna och då ser man denna likhet ännu tydligare. Dessutom finns fler bilder på "Munken" (eller vad den nu bör kallas, någon som har ett bättre förslag på vad den liknar?)

Axel Sjölander

Detta är inte Axel Sjölander men det är hans hus (det röda alltså)

Axel Sjölander var en spelman från Grönadal strax söder om Tingsryd i Småland. Axel bodde i en liten stuga under mycket spartanska förhållanden. Under 70-talet blev han Smålands svar på Ekor Anders och jämfört med tidigare under sin levnad fick han extremt mycket uppmärksamhet. Om ni har vägarna förbi någon gång är det ett tips att göra ett besök i stugan. Det går att ta sig en titt och allt ser ut som det gjorde när Axel bodde där. En kalender från 1981, där Axel brukade göra ett kryss för varje dag som gick, hänger kvar och man kan se att sista dagen som är överkryssad var den 14:e juni. Axel brukade under slutet av sin levnad spela på varuhuset Börjes i Tingsryd, på den så kallade Hyllan. Det är varuhusets café och priset för kaffe är samma som när varuhuset öppnade, dvs 1,50 och en ostfralla kostar 4,50. Axel gjorde en låt som heter På Börjes hylla.

Spisen

Axels kalender

Vad har då detta med en blogg om resonanssträngade fioler att göra? Axel spelade inte på ett sådant instrument men enligt Axel hade hans farfar Håkan Jonasson en resonanssträngsfiol. I Axel Sjölander - spelman i Grönadal av Magnus Gustafsson finns uppgifter att Axel klargjort mycket tydligt att farfadern spelat på en sorts fiol "som hade någon sorts ljudsträngar, di liksom ljuade med. Det hade en del spelmän på den tiden. Det är precis som på en del psalmodikon".

Tyvärr förtäljer inte historien vilken typ av resonanssträngsfiol som det rörde sig om. Inte heller var den tagit vägen.

Statens musikbibliotek

Några av Fryklunds anteckningar om Munken, tyvärr utan ledtrådar om ort, byggare och datum. Eller är jag för dålig på handskrift/franska för att se något viktigt?

Igår besökte jag Statens musikbibliotek för att gräva lite i Daniel Fryklunds anteckningar om sin instrumentsamling. Förhoppningen var att hitta någon mer information om "Munken". Det jag framför allt upptäckte var dock att det krävs MYCKET tid för att gräva i detta, inte två timmar efter jobbet. Fryklunds samling var minst sagt diger och det tar lång tid bara att ögna igenom allt. Ett annat problem som jag snabbt kom på var att jag är rätt kass på att läsa skrivstil. Både att läsa handskrift och skriva för hand är saker jag nästan helt lagt av med sedan jag tog examen från universitetet för tre år sedan. Dessutom var en del av Fryklunds manuskript på franska och det gjorde inte saken lättare. Får nog göra ett nytt besök någon gång, gärna en heldag och gärna tillsammans med några extra ögon som kan hjälpa mig att leta igenom Fryklunds instrumentförteckningar. Daniel har antecknat ett antal listor över sina samlingar och det finns också en förteckning över alla inköp under åtminstone en trettioårsperiod. Han har antecknat lite fakta om instrumenten, var och när han köpt dem och till vilket pris. Helt klart är att det inte var lika dyrt med gamla instrument för 50-100 år sedan. Även om penningvärdet sjunkit var nog inte 10 kronor för en fiol eller trumpet så mycket skulle jag tro.

Utöver Fryklunds samlingar kollade jag lite i Carl-Erik Södlings Den svenska folkmusikens historia. Där fanns lite intressant information (se t.ex. här) men jag väntar på lite inscannade bilder. Återkommer med det.

Edvin Karlsson

Edvin Karlsson var en spelman från Berg i Småland. I sin ägo hade han en åttaundersträngad fiol av samma modell som de andra som beskrivits på denna blogg. Edvin spelades in av Magnus Gustafsson på 70-talet och han hälsades på av fler spelmän. Magnus var på besök två gånger. Första gången satt resonanssträngarna på plats men de var väl inte riktigt stämda och Edvin hade enligt Magnus inte direkt en spelstil som var utpräglat anpassad för en understrängad fiol. Vid andra besöket hade han till och med tagit bort resonanssträngarna och spelade instrumentet som en vanlig fiol (vilket man kan se på bilden ovan, Edvin har bara 4 skruvar i skruvlådan och hela undre raden är tom). Han ska dock ha nämnt att i sin ungdom använde han resonanssträngarna flitigt. Vad han fått fiolen ifrån är oklart, åtminstone så vet inte jag det.

Byggare och byggort är också okända men bilder antyder att den är lite lik "Bulan" eller Mohtes gamba. Den sistnämnda har dessutom samma intarsia i kanten. Tyvärr såldes fiolen vid Edvins bortgång till en okänd köpare. Kanske dyker fiolen upp någon gång i framtiden eller så kanske det går att spåra upp den. Vet du något mer så mottages tips tacksamt. Magnus har lovat att skicka upp intervjuer och inspelningar med Edvin så snart de är tillgängliga och då kan jag så klart skriva mer i detta ämne.

Kåre Leonard Knudsen

Kåre Leonard Knudsen, Magnus Bäckström & Kalle Almlöf (foto Simon Simonsson)

Kåre Leonard Knudsen hette en pensionerad norsk sjöman från Arendal som under 70-talet började konstruera fioler med resonanssträngar åt stjärnor och entusiaster i den svenska folkmusikvågen. Kåre blev kanske mest känd för en variant med två resonanssträngar baserat på idéer från Anders Rosén och som han, Magnus Gustafsson, Toste Länne m.fl. trakterar ännu idag. Anders Rosén hade studerat en del gamla instrument, bland annat ett exemplar från Hälsingland med en resonanssträng. Anders tyckte dock att det vore roligare med två resonanssträngar och att detta skulle passa svensk folkmusik ganska väl. Hardingfelans fyra eller fem resonanssträngar är alltid stämda i dur (med en durters, vanligen fiss) och detta passar inte så bra för svensk folkmusik som byter mellan moll och dur. Instrumentet lanserades på skivan Forsens låt och eftersom Kåres adress var bifogad i konvolutet blev han nerringd av beställare. Allt som allt byggdes ungefär 50 fioler av denna modell. Kåre byggde också ett antal fioler med åtta resonanssträngar. Jag känner till tre stycken och misstänker att det är alla.

• Pelle Björnlert har en och den spelar han på ganska flitigt. Det finns spår inspelade med instrumentet på tre Gigaproduktioner, Mikaelidansen, Fors och Musikanter, polskor och Andanter och bilder i konvolutet på de två sistnämnda. Den av Kåre byggda halsen är nu utbytt mot en som gjorts av Bengt-Göran Lundahl.
• Anders Törnkvist i Norrköping har en. Helt byggd av Kåre och i intakt skick. Används också flitigt.
• Magnus Gustafsson lät Kåre bygga en hals till en tjeckisk fiol. Magnus spelar dock inte så ofta på den. Jag såg den i Växjö för två år sedan och då var den inte riktigt uppställd. Magnus använde den på inspelningen av första Höök-skivan, och då hade han strängat upp med riktiga råsenor, men sedan dess har den mestadels legat i träda.

Daniel Fryklund

Böckerna från Statens musikbibliotek gav faktiskt förvånansvärt mycket matnyttig information. Båda böckerna nämnde de svenska fiolerna med åtta resonanssträngar och ingenstans nämns det att de skulle påträffats utanför Sverige. I Eva Küllmers bok togs ämnet upp i ett kapitel om Hardingfelor vilket knappast är förvånande. Släktskapet med hardingfelor är dock inte så uppenbart som det först verkar. Uppkomsten är ungefär samtidig men de områden där hardingfelor och dubbelplansfelor uppkom är rejält avgränsade geografiskt. Troligen är båda instrumenttyperna resultatet av ett europesikt mode med resonanssträngar på många instrument. I Sverige finns också nyckelharpor och man menar att de hade resonanssträngar lika tidigt som hardingfelorna.

Båda böckerna refererar till skrifter av Daniel Fryklund och en snabb googling visar på att han verkar ha varit en mycket spännande typ. Fryklund (1879 - 1965) var passionerad instrumentsamlare från Helsingborg som lade större delen av sitt liv på forskning och insamling av musikinstrument. Han hade enligt uppgift örnkoll på sina samlingar och har nedtecknat mycket information om alla instrument i sina samlingar och data om alla förvärv. Ja, du minns rätt från förra bloggposten, Fryklund var den som donerade F351 (alias Munken) till musikmuseet. Mer info om den fiolen bör alltså finnas att gräva fram i Fryklunds dokumentation. Den mest intressanta skriften av Fryklund verkar vara en artikel om viola d'amoren, publicerad i Svensk tidskrift för musikforskning, som båda böckerna refererar till. Fryklund verkar ha haft ett internationellt anseende och är flitigt citerad. Nämnda artikel är också den som man refererar till angående dubbelplansfelorna. Det känns som att jag bör försöka få tag i den!