lördag 27 december 2008

mer om stämningar

Apropå stämningar: Är det någon som känner till spelmanslagsledarnas favoritstämning?

fredag 26 december 2008

(jul)stämning

Att stämma om fiolen är ju kul. Jag spelar i perioder en hel del med A-bas eller AEAE, någon enstaka låt med AEAC#. Södling skriver en del om förstämningar och tar upp 12 exempel som han har observerat svenska folkmusiker använda.

Så här skriver han: Evad vidkommer folkspelets "förstämning", t.ex. n:ris 2,3,5,8,9,10 och 12, så kunna de anses såsom minnen från den tid, då på fiolen endast speltes pentatoniskt, hellst flera springedanser finnas på samma form. Den gaf ock mera klang åt melodien, i förening med ett fylligare ackompanjemang åt ensam fiol; ehuru allmännast fanns en fiol hvarpå speltes "sekund" ackompanjerande harmoni. - ännu spelas någon gång pentatoniskt.

2,4 & 11 är inte helt ovanliga men övriga är väl inte så vanliga idag. Problemet med ovanligare omstämningar är att det känns som man behöver ett gäng låtar på varje stämning för att det ska kännas lönt och stämma om. Är det någon som kan ett dussin låtar med HEAD?

måndag 22 december 2008

Mer ur Södling

Hittade en lite rolig passage ur Den svenska folkmusikens historia, det är inledningstexten till kapitlet om fioler. Detta kapitel är det sista av ett antal som handlar om olika folkmusikinstrument:

Efter att sålunda hafva genomvandrat hela utvecklingsserien, som på ofvan anförda sätt försiggått i vårt land, ankomma vi nu slutligen till den ädle fiolen, rätteligen benämnd musikinstrumentens Konung.

torsdag 18 december 2008

CE Södling

Jag blev lovad en inscannad bild ur CE Södlings Den svenska folkmusikens historia men den verkar dröja. Under tiden får ni nöja er med en avfotograferad variant. Här är ett utdrag ur boken:

Men en sak fortfor oafbrutet inom de fioler som hos oss användes af folkspelemännen: de metalliska ljudsträngarne, som vi funnit tillstädes under hela utvecklingsserien. Från barndomen ägde jag endast ett dunkelt minne härom, men ingen visshet. Slunda skref jag 1877 uti mitt närvarande arbete: "jag måste öfverlemna åt framtiden att bevisa tillvaron af dessa ljudsträngar, äfven å senare tidens folkspelsfioler; ty ehuru fullt förvissad om deras tillvaro, saknar jag lika väl bevis därpå, trots ifrigt efterforskande." Just under innevarande år (1881) stod mig lyckan bi, uti att inom Slaka s:n nära Linköping, finna en dylik fiol, hvars afbildning ses uti pl.n:o 58. l. 24 t., 2:ne bredder 6 1/4 - 8 3/4 t.; djup vid kanten 1 3/8 - vid ljudpinnen 3 t. Den är tydligen en stockfiolens efterbildning, och kan anses förfärdigad under 14:de årh.


Med ljudsträngar menas här resonanssträngar och stockfiol betyder nyckelharpa. Jag antar att det är den som kan anses förfärdigad under 1300-talet. Intressant att han har bifogat lite mått. Enligt wikipedia användes det så kallade decimalsystemet i Sverige mellan 1855 och 1889 och en tum motsvarade då 29,7 mm. Detta skulle innebära att totallängden på Södlings fiol var cirka 713 mm. Min fiol har en totallängd på 610 mm. 713 känns alltså inte rimligt utan mer troligt är att det är verktum som Södling anger. Längden blir då 594 mm vilket låter rimligt då många av dubbeldäckarna har mindre kroppar. Bredderna som Södling anger blir 154,6 mm respektive 216,5 vilket konstigt nog är mer är på min fiol som har en maximal bredd på 210 mm. Djup vid kanten är enligt Södling 34 mm vilket då borde inkludera lock och bottens kanttjocklek (troligen cirka 4 mm). Sarghöjden blir då 26 mm.

Södling antyder här att resonanssträngsfiolerna har använts av folkmusiker, inte av högreståndsmusiker. Tyvärr anger han inte i vilket sammanhang han hittat dubbelplansfiolen och inte om han köpt den eller bara låtit fotografera av den. Man kan ju undra om den finns kvar nu efter 127 år. Den har uppenbarligen överlevt perioden då man moderniserade många gamla fioler (bytte hals) men frågan är om den klarat alla andra prövningar.

måndag 15 december 2008

Anders Noruddes dubbeldäckare klar!

Här kommer lite bilder. Se och njut!








fredag 12 december 2008

Mer om den dubbeldäckade hardingfelan


Förra veckan pratade jag med Bjørn Aksdal, som var den som under många år ledde ett ambitiöst projekt för att kartlägga hardingfelans historia, om Niklas Nåsanders instrument från Hardanger. Bjørn meddelade att han aldrig sett (och då har han sett många för att inte säga nästan alla kända hardingfelor av den äldre typen) en gammelharding med skruvlåda i dubbelplan. Jag skickade över några bilder och ett antal andra saker skiljer den mot övriga hardingfelor:

  • F-hålen är annorlunda

  • Halsfoten på gamla hardingfelor är ofta förlängd till en lång bjälke som går längs hela bottnen ner till stränghållarknappen vilket inte var fallet på denna

  • Dekorationer på kroppen och på greppbrädan saknas helt

Jag antar att just denna hardingfela är intressant att undersöka vidare eftersom den avviker så mycket från andra instrument. Det verkar som skruvlådans utformning är en avart och frågan om varifrån den idén kom är inte klart. Utifrån den information som finns just nu är det inget som pekar på att de svenska fiolerna med skruvlåda i dubbelplan skulle ha inspirerats från norska instrument. Samtidigt finns det inget som hindrar att just denna hardingfela är inspirerad av de svenska instrumenten men idén är kanske inte så unik och kan väl uppkomma på många platser.

Det vore ju kul om denna speciella fela från Hardanger kunde vara till nytta i det norska hardingfeleprojektet. Bjørn Aksdal håller på med en ny bok i ämnet som kommer nästa år. Jag tror att den kommer att vara mycket genomarbetad och lär bli spännande.

tisdag 9 december 2008

Anders Norudde

Anders Norudde håller på med en dubbeldäckare av en lite egen modell som ser ut att bli riktigt snygg. Huvudet är ett änglahuvud med ögonbindel och den har en del dekorationer lånade från diverse viola d'amore. Anders har skickat lite bilder och här har ni chansen att få en förhandstitt. Självklart blir det spännande att se hur resultatet blir.











söndag 7 december 2008

Indiska dubbeldäckaren kapitel 3

Fick några bilder av Indradeep. Skruvlådan på hans fiol är lite annorlunda jämfört med de svenska i och med att snäckan inte sitter i nivå med den nedre våningen utan med den övre. Liknar faktiskt dubbelplanshardingen.

Foto: Indradeep Ghosh


fredag 5 december 2008

Statens musikbibliotek

Några av Fryklunds anteckningar om Munken, tyvärr utan ledtrådar om ort, byggare och datum. Eller är jag för dålig på handskrift/franska för att se något viktigt?

Igår besökte jag Statens musikbibliotek för att gräva lite i Daniel Fryklunds anteckningar om sin instrumentsamling. Förhoppningen var att hitta någon mer information om "Munken". Det jag framför allt upptäckte var dock att det krävs MYCKET tid för att gräva i detta, inte två timmar efter jobbet. Fryklunds samling var minst sagt diger och det tar lång tid bara att ögna igenom allt. Ett annat problem som jag snabbt kom på var att jag är rätt kass på att läsa skrivstil. Både att läsa handskrift och skriva för hand är saker jag nästan helt lagt av med sedan jag tog examen från universitetet för tre år sedan. Dessutom var en del av Fryklunds manuskript på franska och det gjorde inte saken lättare. Får nog göra ett nytt besök någon gång, gärna en heldag och gärna tillsammans med några extra ögon som kan hjälpa mig att leta igenom Fryklunds instrumentförteckningar. Daniel har antecknat ett antal listor över sina samlingar och det finns också en förteckning över alla inköp under åtminstone en trettioårsperiod. Han har antecknat lite fakta om instrumenten, var och när han köpt dem och till vilket pris. Helt klart är att det inte var lika dyrt med gamla instrument för 50-100 år sedan. Även om penningvärdet sjunkit var nog inte 10 kronor för en fiol eller trumpet så mycket skulle jag tro.

Utöver Fryklunds samlingar kollade jag lite i Carl-Erik Södlings Den svenska folkmusikens historia. Där fanns lite intressant information (se t.ex. här) men jag väntar på lite inscannade bilder. Återkommer med det.

onsdag 3 december 2008

Tysk dubbeldäckare

En intressant nyhet som döljer sig i kommentarerna till en tidigare bloggpost är denna tyska violino d'amore med tvåvånings skruvlåda som Per-Olof Moll har hittat. Bilden är ganska krattig och det finns inte så mycket information, åtminstone inte om man ej är inloggad. Ska kolla upp lite mer vad det är för typ av databas för att se om det är värt att betala 10$ för en single session login. Hur som helst har det nu dykt upp tre stycken utomsvenska dubbeldäckare på bara ett par veckor. Jag har länge misstänkt att det finns men inte funnit några sådana belägg. Av dessa fynd så är det väl denna tyska violino d'amore som är den som mest liknar de svenska. Frågan är hur vanligt det var. Om det finns många fynd är det konstigt att det inte finns omnämnt i den litteratur jag plöjt igenom eftersom jag tror att jag fått tag i många av de viktigaste böckerna i ämnet. Det verkar i alla fall som det gäller att hålla ögonen öppna och metodiskt gå igenom violino och viola d'amore från hela Europa.

måndag 1 december 2008

Hardingfela med skruvlåda i dubbelplan


Blev en lite ofrivillig bloggpaus i helgen då internet låg nere där jag bor. Hur som helst, förra veckan var jag och kollade på en intressant gammal hardingfela (alltså av den äldre modellen som t.ex. Jaastadfelan). Det är ett instrument som ägs av Niklas Nåsander i Stockholm. Instrumentet köpte hans far någon gång på 1970-talet av Lewi Pethrus fru, som var en norska från Telemarkskommunen Kragerø. Varför hon hade den i sin ägo är oklart. I hardingfelan finns två etiketter; en tydlig på vilken det står "Hardanger 1770" och en otydlig där det verkar stå ett namn följt av något som kan vara "Hardanger". På raden under står det 1770. Den förstnämnda skulle mycket väl kunna vara monterad senare eftersom den såg modernare ut. Hardingfelan har fyra spelsträngar och tre resonanssträngar. Skruvlådan är som sagt i två plan och det är resonanssträngarna som ligger undertill. Intressant att det just är tre resonanssträngar, det är mig veterligen inte så vanligt. Hardingfelans kropp är större än t.ex. Jaastadfelan men ändå mindre än en modern harding och lock och botten är extremt högvälvda. Hardingen har inget lejonhuvud utan en snäcka som är ganska taffligt snidad. Greppbrädan påminner om en barockfiolsgreppbräda. Jag vet inte om det finns fler hardingfelor med skruvlåda i dubbelplan men jag har aldrig sett det tidigare. Det är väl läge att kontakta någon som har bra koll på vad det finns för bevarade gamla hardingfelor. Notera också att skruvlådans bakkant har en märklig form. Istället för att det är baksidan som är rak som på de svenska dubbeldäckarna är det istället ovansidan som är det.

tisdag 25 november 2008

Mer om den indiska dubbeldäckaren

Nu har jag fått svar av Indradeep och enligt honom så är det den indiska byggarens idé att göra skruvlådan i två våningar. Det är ju en smart lösning och det finns närmare en miljard indier så att någon kommer på detta är väl inte helt otroligt :-). I mitten av 1700-talet fanns knappa två miljoner svenskar, en väldigt liten del av den europeiska befolkningen. Om det inte finns några historiska dubbeldäckare utanför Sverige ställer man frågan varför ingen annan kommit på detta vid samma tid.

måndag 24 november 2008

Indisk dubbeldäckare

Ni som läser kommentarerna på denna blogg har kanske redan sett denna fiol tillhörande den indiske violinisten Indradeep Ghosh. Jag hörde av mig till Indradeep och han bekräftade att det rör sig om en dubbeldäckad viola d'amore med 5 spelsträngar och 8 resonanssträngar. Fiolbyggaren bor i Kolkata (Calcutta) och Indradeep nämnde något om att instrumentet är en kopia av en Stradivariusfiol. Jag antar att han menar att kroppen är det för inte kan väl den gode Antoni ha byggt dubbeldäckare utan att detta var känt? Hur som helst har jag skickat några kompletterande frågor. Här kan du lyssna på Indradeep.

torsdag 20 november 2008

Ännu en dubbelplansfiol


Pelle Björnlert är den nutida spelman som antagligen har spelat mest på dubbeldäckare och hans fiol är en kopia av ett instrument som finns på Göteborgs Stadsmuseum. Det är så klart intressant att ha koll på var detta instrument finns och nu har jag äntligen fått svar från museet. Informationen är än så länge knapphändig och jag har ingen bild. Fiolen ska enligt uppgift från en databas vara signerad Ö, 1708 och ha förvärvats till museet 1899 från någon vid namn Pinchus Mally. Jag har ingen aning om vem detta är men det kan man säkert gräva i. Enligt Pelle är fiolen byggd i Skåne men jag kommer tyvärr inte ihåg exakt vilken ort han sade. Jag jobbar väl vidare med att ta fram fler uppgifter och bilder men nu får ni hålla tillgodo med några bilder jag tagit av Pelles kopia.

torsdag 13 november 2008

Andra svenska fioler med resonanssträngar

Hittills har denna blogg mest handlat om svenska åttaundersträngade fioler. Självklart beror detta mycket på att det är just en sådan som jag har rekonstruerat men även eftersom det är den modell som det är lättast att få fram information om. Nu har jag dock märkt att det blivit svårare att få fram nyheter om dubbelplansfiolerna och då kan det vara läge att bredda perspektiven lite. I många skrifter som behandlar resonanssträngade fioler nämns det att fioler med fyra resonanssträngar är vanliga och är påträffade över hela landet. Så vanliga tycker jag dock inte att dessa verkar vara. Antalet instrument som jag känner till är få även om det finns ett antal referenser och berättelser om fyraundersträngade fioler från ett stort geografiskt område. Dessa referenser är dock lite lösa i kanten. Det vore kul att undersöka det hela närmare och få en klarare bild över hur vanligt detta egentligen var. Sunt förnuft säger att det borde vara vanligare med instrument med fyra resonanssträngar än fioler med åtta. Här är en fiol med fyra spelsträngar och fyra resonanssträngar som finns på Musikmuseet i Stockholm. Tyvärr är det inte känt var fiolen är byggd men den ska vara gjord av en Adolf Larsson år 1724. Tyvärr har jag inte hittat någon fiolbyggare med det namnet verksam då så jag har ingen mer info. Enligt musikmuseets web är det en resonanssträngad viola. Det är svårt att utifrån bilderna säga om det stämmer. Den har fyra spelsträngar men kan mycket väl ha en C-sträng. En mycket märklig viola d'amore i sådana fall. De flesta sådana brukade ju ha minst fem men ofta sex eller sju spelsträngar. Fiolen/Violan ska ha tillhört cykelakrobaten och varietéledaren Fritiof Malmsten (1875-1952) och eftersom den är förvärvad av Musikmuseet just 1952 kan man anta att det är Fritiof som testamenterat den till museet. Googling ger inga indikationer på att Fritiof ska ha spelat fiol själv men kanske var det så att instrumentet användes av någon i hans varietégrupp.

måndag 10 november 2008

Likheter mellan Hjelmen och Munken


Foto: Per Hardestam
Vid närmare eftertanke finns en hel del likheter mellan "Munken" och "Hjelmen". Båda har människohuvud istället för lejonhuvud, skruvlådans kanter är ganska tjocka och formen över a-strängen är ganska lika. Dessutom är de byggda i någorlunda samma tid, "Hjelmen" 1776 och "Munken" någon gång mellan 1770 och 1790. Något som skiljer dock är stiftens placering vid stränghållarknappen samt att "Munken" har en ebenholzbit på skruvlådans kant vid översadeln. Byggaren är kanske inte samma men det är inte omöjligt att den ena byggaren haft tillgång till den andres fiol.


Foto Per Hardestam

onsdag 5 november 2008

Rosett

Foto: Per Hardestam
"Hjelmen" är intressant ur en annan synvinkel. Det är nämligen den enda dubbeldäckare som jag känner till som har en s.k. rosett. Alltså en rund dekoration eller ett runt extra ljudhål som ofta finns på viola d'amore, englisch violet och andra europeiska instrument (se nedan).Varför har ett sådant bränts in på "Hjelmen". Det verkar ju troligt att det är en koppling till utländska instrument men det kan ju tyckas underligt att det är just "Hjelmen" som har rosetten. "Hjelmen" är ju betydligt yngre än de åttaundersträngade fiolerna av Mohte, Rönnegren och Hans Severin Nyberg. Kan det möjligen ha varit en proffsbyggare i Stockholm som inspirerats av eller fått en beställning på en fiol liknande de sydsvenska med understrängar. Byggaren kan ha fått förklarat för sig hur skruvlådan skulle konstrueras och sedan har han kompletterat med egenskaper från viola d'amoren som han kände igen, rosett samt ett människohuvud istället för lejonhuvud. Om detta skulle vara sant uppstår dock frågan varför byggaren har gjort samma utformning av skruvlådan vid a-strängen som övriga dubbeldäckare.

söndag 2 november 2008

Hjelmen

Foto: Per Hardestam

Eftersom det går lite trögt med att hitta nyheter har jag fått gå igenom lite gammalt material. Det är inte så dumt faktiskt. Fakta man tidigare sorterat bort kan komma i nytt ljus och ibland kan man komma på att man helt glömt något viktigt. På Kärleksfiol (samt här och här) spelar Anders Rosén på en fiol som då fanns hos Hjelms violinateljé i Stockholm. Hjelms violinateljé finns inte längre men jag hoppas kunna spåra upp fiolen men det är en av sakerna som jag väntar på. Kan dock skriva lite om fiolen så länge.

Enligt konvolutet till Kärleksfiol så är "Hjelmen" byggd 1776 i Stockholm. Tyvärr verkar det inte vara känt vem som är byggaren vilket så klart är synd. Stockholm avviker ganska kraftigt från övriga byggorter som alla ligger i södra Sverige. Däremot finns likheter mellan miljön i Stockholm och den i Ängelholm med omnejd i det att det vid aktuell tidpunkt fanns en hel del professionella fiolbyggare. Enligt Eva Helenius-Öbergs skrift Svenskt instrumentmakeri 1720-1800, en preliminär översikt nämns följande personer med privilegier i fiolbyggnadskonsten som var verksamma vid tidpunkten 1776: Elias Carlander, Petter Lennström, Anna Lennström, Johan Öberg d.ä, Eric Sandberg & Petter Alexander Hellstedt.


Foto: Per Hardestam
På skruvlådans sida står initialerna H M inristat på "Hjelmen" vilket inte stämmer in på någon av byggarna ovan. Enligt Helenius-Öberg så fanns det utöver de med privilegier även ett otal byggare som byggde "sämre" instrument för fattigare folk som extraknäck. Initialerna ovan kan ju också betyda något annat, det kan ju t.ex. vara beställarens initialer. Det är ju inte brukligt att sätta signaturen på utsidan av instrumentet utan på insidan. En annan och kanske vildare teori är att det betyder något annat i stil med Giuseppe Guarneris vana att komplettera sina etiketter med IHS, en grekisk förkortning för Jesus, varpå Giuseppe ofta brukar skrivas med tillnamnet del Gesu.

Jag är väldigt intresserad av frågan om i vilka miljöer dubbeldäckarna har använts. Proffsbyggena från Ängelholm och då eventuellt Stockholm samt det faktum att viola d'amoren användes i konstmusiken skulle kunna tala för att fiolerna användes i högreståndssammanhang. Petter Jönsson i Nättraby (som jag gissar är av enklare börd och inte professionell fiolbyggare) och lite anteckningar av Södling (mer om dessa senare) samt det faktum att hardingfelan i Norge är ett folkligt instrument skulle kunna tala för att även dubbeldäckarna har trakterats av folkmusiker. Eller så finns det ingen motsättning mellan de båda miljöerna. Avståndet mellan högreståndsmusik och folkmusik var mycket mindre under 1700-talet och det var väl till och med så att begreppen inte existerade över huvud taget.

torsdag 30 oktober 2008

Konsert i helgen

Bloggfrekvensen har gått ner lite på sista tiden och det beror helt enkelt på att det är lite svårare att gräva fram nyheter nu. Har några grejer på gång dock men allt tar mer tid och många saker kräver besök i diverse arkiv, väntan på svar från folk på museer etc. Under tiden får jag väl tipsa om en konsert jag tänkte gå på. Nu på lördag, 1/11 alltså, spelar Per-Olof Moll och Per Hardestam på Stallet i Stockholm (börjar kl 20.00). Det lär bli mycket resonanssträngar och Särnalåtar. Spana in deras fioler här och här.

söndag 26 oktober 2008

Avbildade dubbeldäckare

Om man läser Nyckelharpan av Jan Ling, Lirans hemligheter och Säckpipan i Norden av Per-Ulf Allmo eller liknande böcker om musikinstrument så finns det en hel del material om avbildningar av de aktuella instrumenten. Avbildningar kan också vara intressant när man undersöker fioler med resonanssträngar men jag har ännu inte hunnit gå in så djupt på detta ämne. Det är dock något jag planerar att ta tag i. Här kommer en bild som jag har tillgång till. Det är en åttaundersträngad fiol avritad av C-E Södling 1881 och förlagan skall ha funnits i Slaka socken i Östergötland. Jag har ännu inte träffat på några bevarade dubbeldäckare från Östergötland men denna avbildning visar väl att instrumenten funnits även där. Slaka socken ligger i Linköpings kommun i vad som nu är utkanterna av tätorten Linköping. Där finns bl.a. Lambohovs herrgård från 1700-talet. Många spelmansböcker från 1700-talet har anknytningar till herrgårdar. Kanske har även denna resonanssträngade fiol det och i sådana fall skulle man kunna dra en del paralleller till detta. Men det är så klart bara spekulationer. Återkommer om mer fakta framkommer.

Bilden kan vara en avritad version av Södlings avritade fiol men upphovsmannen är okänd. Hör av dig om du anser dig ha upphovsrätt till denna bild.

lördag 25 oktober 2008

Färdig!

Efter 819 arbetstimmar fördelat på 1852 dagar (förvisso med cirka 1,5 års uppehåll) är nu fiolbygget klart! Har strängat upp med alla 12 strängar och provspelat lite. Allt rör på sig så det var mycket svårt att stämma och finstämmarna för resonanssträngarna är inte på plats än. Dessutom återstår lite justeringar av stränghöjd etc. Stallet är högst provisoriskt och troligen ska jag byta skruvarna någon dag. Ljudet är helt okej tycker jag och jag räknar med att det blir bättre när alla strängar är helt stämda och fiolen fått mogna lite. Återkommer med ljudexempel senare.

onsdag 22 oktober 2008

Carl Sved

I Jan Lings nyckelharpan finns en uppgift om att Delsbospelmannen Carl Sved skall ha haft en fiol med resonanssträngar. Uppgiften är kanske lite extra intressant eftersom min erfarenhet är att många hälsingespelmän idag inte är överdrivet positivt inställda till bordunspel och omstämningar. Under ett samtal med Ulf Störling fick jag dock uppmaningen att ta dessa uppgifter med en nypa salt. Uppgiftslämnaren skall ha varit en man vid namn F. Walter och enligt en farbror som Ulf spelat med då han var liten var denne Walter en erkänd mytoman.

När vi ändå är inne på Hälsingland kan jag meddela att Esbjörn Wettermark mailade ett tips om att en fiolbyggare i Enånger byggde ett antal fioler med resonanssträngar på 1950-talet. Exakt vad han fått idén från är aningen oklart men troligen är det hans eget påfund. Däremot har det funnits minst en annan resonanssträngad fiol i Enånger men den blev ombyggd till en vanlig fiol också under 1950-talet. Esbjörn tror att många gammaldags instrument levt kvar i Enånger lite extra länge, bland annat finns det en egen liratyp från orten,

söndag 19 oktober 2008

Petter Jönsson

Jag har försökt få tag på mer information om Petter Jönsson i Färmanstorp, alltså han som byggt Karlshamnsfiolen, via Nättraby hembygdsförening. Ordföranden där har gjort ett gediget jobb och frågat runt massor av folk i föreningen och i trakten men det verkar finnas väldigt lite information att få fram. Det finns en Petter Jönsson som levde 1846 när fiolen är född men det vore ju kul att veta lite mer. Var Petter Jönsson amatörbyggare eller sålde han fioler? Varifrån fick han inspirationen? Mohte och Arwit Rönnegren i Skåne är ju verksamma fiolbyggare som bodde relativt nära varandra och kan ha haft utbyte av erfarenheter. Får se om det går att gå vidare i detta ämne eller om det är en återvändsgränd.

For english readers

I've added a gadget with which you can translate this blog to other languages. The translation is not perfect but might give you a brief understanding of the content. If you have any questions you're welcome to send me an email. magnussonjon at gmail dot com

torsdag 16 oktober 2008

Nyckelharpan


Ett ämne som jag inte behandlat över huvud taget men som självklart är intressant när man tittar på svenska understrängade fioler är det mest kända svenska folkmusikinstrumentet med resonanssträngar, nämligen nyckelharpan. Varifrån kommer resonanssträngarna på nyckelharpan? Är de tidigare än resonanssträngar på fioler i Sverige eller är det tvärtom? Jan Lings bok Nyckelharpan från slutet av 1960-talet är standardverket i ämnet.

Nyckelharpan är enligt Ling ett väldigt tidigt instrument och belägg finns redan från medeltidens Tyskland. Nyckelharpans historia i Sverige är också lång och det styrks väl av den s.k. Moraharpan som är daterad till 1526. De tidiga nyckelharporna, inklusive Moraharpan, saknar dock resonanssträngar. Ling skriver ett stycke om just dessa och då använder han sig i stort sett av samma källor som jag använt när jag försökt undersöka resonanssträngarnas ursprung. Ling har inget svar på när, var och nyckelharporna försågs med resonanssträngar men han är helt inne på att det sker efter och under influens av Viola d'amore-trenden i Europa. Inget nytt under solen här alltså. Alla forskare, utom några enstaka norrmän kanske, verkar rörande överens om att resonanssträngarna kom till norden från andra delar av Europa i slutet av 1600-talet. Om influenserna är så tydliga tycker jag dock att det är befogat att ställa frågan var idén till dubbeldäckarna kom. Var det en svensk byggare som kom på att det var smart att placera åtta resonanssträngar i en skruvlåda med två våningar för att förkorta instrumentets totallängd eller kom även denna idé utifrån. Det senare verkar ju troligt men varför finns det inga dubbeldäckarfynd utomlands? Eller finns sådana?

tisdag 14 oktober 2008

Efter Linköpingsfestivalen

Tillbaka i vardagen efter Linköpingsfestivalen som väl får anses som lyckad. Massor av folk, många bra grupper och god stämning. Sonus vann studentspelmanslags-VM och Snaustrinda från Trondheim fick juryns hederspris. I övrigt var det nog den norska dansföreställningen med Frikar dance company som jag kommer att komma ihåg längst. Föreställningen låter sig inte beskrivas så lätt i text men imponerande hallingdans i kostym kan man sammanfatta det som. Om ni har chansen att se detta så gör det! T.ex. kan man åka till Uppsalastämman den 25:e oktober. Här kommer ett videoklipp från ett norskt tv-program som de var med i.

Jag strängade upp min fiol lite bättre igår och justerade översadeln och stallet. Låter faktiskt helt ok och den var hyfsat lättspelad. Lite svårt att få ton ibland men det beror förhoppningsvis på att strängarna jag monterade inköptes när jag gick på högstadiet och har använts i ett par år. Återstår att montera dit resonanssträngarna vilket kan bli lite pyssel eftersom jag måste justera stallet, modifiera stränghållaren och slutforma greppbrädan.

onsdag 8 oktober 2008

Studentspelmanslags-VM

Jag har sedan jag bodde i Linköping varit engagerad i folkmusikfestivalen där. Sedan jag flyttade därifrån har det blivit mindre men jag är fortfarande ansvarig för evenemanget Studentspelmanslags-VM. Eftersom tävlingen är på fredag har jag en del att stå i vilket påverkat bloggfrekvensen negativt. Men nästa vecka hoppas jag kunna ta nya friska tag! Håll tillgodo med en video med förra årets världsmästare, V-Dala spelmanslag:

För övrigt tjuvtestade jag min fiol igår. Strängade upp spelsträngarna den lite preliminärt för att kunna slutforma översadel och stall. Stallet är alldeles för grovt och stränghöjden för hög. Dessutom hade jag förväxlat d- och g-strängarna vilket blev lite märkligt så det kanske inte var något värdigt första test. Det lät väl sådär men jag både tror och hoppas att det blir bättre med justerat stall och översadel samt med resonanssträngar på.

torsdag 2 oktober 2008

Edvin Karlsson


Edvin Karlsson var en spelman från Berg i Småland. I sin ägo hade han en åttaundersträngad fiol av samma modell som de andra som beskrivits på denna blogg. Edvin spelades in av Magnus Gustafsson på 70-talet och han hälsades på av fler spelmän. Magnus var på besök två gånger. Första gången satt resonanssträngarna på plats men de var väl inte riktigt stämda och Edvin hade enligt Magnus inte direkt en spelstil som var utpräglat anpassad för en understrängad fiol. Vid andra besöket hade han till och med tagit bort resonanssträngarna och spelade instrumentet som en vanlig fiol (vilket man kan se på bilden ovan, Edvin har bara 4 skruvar i skruvlådan och hela undre raden är tom). Han ska dock ha nämnt att i sin ungdom använde han resonanssträngarna flitigt. Vad han fått fiolen ifrån är oklart, åtminstone så vet inte jag det.
Byggare och byggort är också okända men bilder antyder att den är lite lik "Bulan" eller Mohtes gamba. Den sistnämnda har dessutom samma intarsia i kanten. Tyvärr såldes fiolen vid Edvins bortgång till en okänd köpare. Kanske dyker fiolen upp någon gång i framtiden eller så kanske det går att spåra upp den. Vet du något mer så mottages tips tacksamt. Magnus har lovat att skicka upp intervjuer och inspelningar med Edvin så snart de är tillgängliga och då kan jag så klart skriva mer i detta ämne.

tisdag 30 september 2008

Mer om barockstråkarna

Jag kan ju nämna lite om hur barockstråkstesterna går. Svaret är att det går fint. Har nästan bestämt mig för en stråke som ser ungefär ut som bilden nedan. Den har dock en lite annan frosch. Den är gjord i ebenholz och inte som här i snakewood.

Intressant är att av de fyra stråkar jag fick för utprovningen så kan de delas in i två par där stråkarna i varje par ser mycket lika ut. När jag provspelat stråkarna var det dock väldigt stora skillnader även på de stråkar som till synes är lika. Två av stråkarna, en ur varje par, gillar jag mycket bättre än de andra två. Den som jag fastnat för är väldigt lätt i spetsen och en typisk barockstråke, den andra som jag också gillar är lite av en blandning av den första och en vanlig stråke. Övriga två tycker jag var alldeles för veka i stången och de blev väldigt studsiga.

måndag 29 september 2008

Nyhetstorka

Om ni undrar varför det varit så få inlägg senaste veckan beror det helt enkelt på att det råder lite nyhetstorka just nu. Jag har inte fått fram så mycket ny information på senaste tiden men jag har några saker på gång:

  • Jag har haft kontakt med ett museum i Göteborg där förlagan till Pelle Björnlerts dubbeldäckare skall finnas. Hoppas få svar från dem snart.
  • Tänkte försöka gräva fram lite mer information om Petter Jönsson i Färmantorp. Hoppas att kunna hitta något via någon lokalhistoriskt intresserad i Nättrabytrakten.
  • I förra inlägget nämnde jag Edvin Karlsson och det har inkommit några frågor om vem han var. Edvin var en småländsk spelman som spelade på en dubbeldäckare och han intervjuades och spelades in på 70-talet. Detta är så klart väldigt spännande och jag återkommer när jag vet mer.

tisdag 23 september 2008

Fynd- och utbredningskarta

Jag har börjat att sätta ihop en karta över de fynd som finns av svenska fioler med resonanssträngar. Jag har börjat med de dubbeldäckare som jag skrivit om. Tanken är att bygga på denna i takt med att jag får nys om nya resonanssträngade fioler. Det är dock inte helt lätt att skapa en karta som både är överskådlig men ändå innehåller så mycket information som möjligt. Jag har valt ett antal symboler och sedan representerar varje färg en fiol. På detta sätt kan varje instrument förekomma flera gånger på kartan. Det kanske är lite vilseledande då man kan få uppfattningen att det finns fler bevarade instrument än det gör. Vad tycker ni?


lördag 20 september 2008

Stråkar

Jag har nu fått fyra barockstråkar hemskickade från André Alegre och jag tänkte pröva dessa under några veckor och förhoppningsvis är någon så bra att jag vill köpa den. André har en ganska schysst deal där han skickar stråkar gratis för utprovning. De stråkar man inte är nöjd med kan skickas tillbaka men då får man betala portot själv. Jag har tänkt köpa stråke under många år men aldrig kommit mig för. Nu tänkte jag att det vore kul med en stråke från samma tidsepok som dubbeldäckarna.




torsdag 18 september 2008

Lacka/Lackera

Kapten Stofil har hört av sig och påpekat att man kan lackera en bil eller dylikt föremål av metall men att man lackar trä. Om detta stämmer har jag skrivit fel ett otal gånger vilket jag så klart då ber om ursäkt för. Man kanske skulle dubbelkolla med Lars-Gunnar Andersson på Språket i P1?

onsdag 17 september 2008

Amors fiol

En bloggläsare hörde av sig då hon förundrats över varför många viola d'amore är krönta med kvinnohuvuden försedda med ögonbindel. Vad betyder det egentligen? Jag skummade igenom den litteratur jag samlat ihop för att försöka finna någon ledtråd. Flera böcker jag har är på tyska och det är därför lite svårt att skumma, och noggrann genomläsning tar vansinnigt lång tid. Jag hittade i alla fall en ledtråd i Eva Küllmers, Mitschwingende Saiten : Musikinstrumente mit Resonanzsaiten. Där stod det under ett instrument med ögonbindelförsett huvud, wirbelkasten mit Amorkopf, alltså skruvlåda med Amorhuvud och i sådana fall skulle det inte vara kvinnohuvuden det rör sig om. Kollar man på svenska wikipedia står det att den romerske guden Amor (även kallad Cupido) enligt en legend förälskat sig i kungadottern Psyche men förbjudit henne att se hans ansikte. På engelska wikipedia står det att Amor/Cupido is sometimes is blindfolded symbolizing the figure of speech "love is blind". Här finns alltså två lite olika ledtrådar till varför viola d'amore-huvudena ibland har ögonbindel.


Efter att ha hittat detta läste jag lite mer och fann följande text: Curt Sachs vermutet, daß der Name wahrscheinlich nicht mit der Liebe in Verbindung stehe. Es sei besser, die Viola d'amore wegen ihres Cupidokopfes als Amor's fiddle zu interpretieren und sich nicht auf das Gefül zu beziehen, das der kleine Gott symbolisiert. Om jag fattar tyskan rätt förmodar alltså Curt Sachs att namnet viola d'amore antagligen inte har att göra med kärlek utan att instrumentets namn på grund av sitt Cupidohuvud bör tolkas som Amors fiol. Eller som Google translate så enkelt förklarar :-):

Curt Sachs antas att namnet troligen inte förälskad i anslutningen. Det är bättre att de viola d'amore för deras Cupidokopfes som Amor sin fiol att tolka och inte omfattar den Gefül att hänvisa till de små symboliserar Gud.

Hur som helst visade sig denna lilla detalj dölja mer mysterier än väntat. Frågan jag ställer mig är: om det nu är Amors fiol, var finns ursprunget till en sådan. Finns det månne någonting i den romerska mytologin som kan ge ledtrådar om viola d'amorens ursprung?

måndag 15 september 2008

Kalle Kallin

Läsare av denna blogg hör av sig och skickar bilder på sina fioler, kommer med tips etc. vilket så klart är jätteroligt. Det verkar som det är fler än jag trodde som bygger fioler med resonanssträngar Här kommer några bilder på en viola d'amore byggd av Kalle Kallin. Kalles far, Uno Kallin, är ett välkänt namn för fiolbyggare eftersom han publicerat ett antal böcker om fiolbygge. Jag har lite planer på att göra en mer genomarbetad hemsida om fiolinstrument med resonanssträngar när jag samlat ihop tillräckligt med information. Kanske kan det där finnas en bildkavalkad med instrument som byggts i Sverige.





torsdag 11 september 2008

Sökes: Tandläkare

"Bulan" som jag baserat min fiol på är utrustat med synnerligen elaka tänder. När jag kollade på instrumentet på Smålands Museum spanade jag tyvärr inte så noga efter hur tänderna var gjorda. Eftersom de ser ut att vara gjorda i samma material som resten av huvudet är det inte omöjligt att de är skurna ur samma stycke som halsen. Detta verkar i och för sig extremt svårt men det är ju ingen anledning att utesluta möjligheten. Jag har hur som helst inte gjort på det sättet utan tänkte istället försöka sätta i tänder i efterhand. Detta är dock inte heller någon barnlek. Att bara limma dit tänder kant mot kant kommer inte att hålla eftersom limytan blir så liten. Helst skulle man borra ner hål i vilka tänderna kunde monteras men det verkar nästintill omöjligt att komma åt att borra sådana hål. Ett annat alternativ som jag funderar på är att fästa ett tunt stålstift eller en nål eller liknande i mitten av tanden. Därefter kan tanden tryckas in i träet på huvudet samtidigt som tanden limmas fast. Kan det fungera? Är det någon som har något annat förslag?

tisdag 9 september 2008

Bulan - den försvunna tungan

Som jag nämnde i detta inlägg så har tungan på "Bulan" ramlat bort. Jag zoomade in en bild som jag tog på Smålands museum för tre år sedan och där ser man tydligt ett hål i "svaljet" på "Bulans" lejonhuvud. Tungan har varit fäst i detta.








Bilden till höger är den enda jag har på "Bulan" med tunga och utifrån den bilden är det svårt att avgöra materialet i tungan. Av bilderna på Arwit Rönnegrens (alltså den byggare som jag tror byggt "Bulan") gamba i detta inlägg är dock horn en lågoddsare. En skillnad mellan gamban och "Bulan" är dock tänderna. På "Bulan" ser de ut att vara gjorda i samma träslag som huvudet. Det finns t.o.m. en möjlighet att tänderna är skurna i samma stycke som resten av halsen. Detta verkar dock mycket svårt. På gamban är detta omöjligt p.g.a. att det är ett annat material i tänderna. Frågan är alltså om "Bulans" tänder är fästa på samma sätt som tungan eller hur tusan det är gjort?