Halsvinkel och stalltryck

När jag byggde min dubbeldäckare var tanken att halsvinkeln skulle bli ungefär som på de historiska instrumenten och särskilt då "Bulan" som jag kopierade. Av olika skäl blev det dock så att när jag passade in halsen var jag tvungen att montera den i en vinkel som mer liknar en modern fiol. Soundet i min dubbeldäckare är ganska fiollikt och jag tror att det har att göra med halsvinkeln. Inget fel med det i och för sig men nu när jag ska bygga en till tänkte jag återigen försöka återskapa barockhalsvinkeln och kanske få till ett annat sound som kompletterar det instrument jag redan har.

Jag har börjat filosofera lite vad halsvinkeln egentligen är. Sarnell & Dagnell definierar den som den vinkel halsen måste monteras för att en linje som förlängs i greppbrädans riktning ska bli 28 mm vid stallet. I byggbeskrivningar för en vanlig fiol är halsens höjd över locket konstant och strängarnas höjd över greppbrädan likaså. För resonanssträngade fioler är normerna inte lika fasta och det går att variera flera parametrar. Till exempel kan halsen sticka upp längre än 5 mm över locket, stallet behöver inte göras med samma höjd som en vanlig fiol och vinklarna kan ändras efter eget tycke. Jag har därför funderat på vad det egentligen är som avgör trycket som strängarna utövar på stallet. Googling visade att det inte bara är jag som har funderat över dettta utan många har ställt upp ekvationer för de statiska krafter som verkar på en uppsträngad fiol. Om ni inte gillar matte och fysik får ni ha överseende med att det är ganska mycket sådant i detta inlägg. Hoppas kunna dra lite fler slutsatser och presentera dem i text om ett tag.

I denna vy som visar en fiol från sidan har jag ritat ut krafterna som strängdraget bidrar med. Den del av strängdraget som verkar på stallet erhålls genom F * cosinus (vinkeln mellan stallet och strängarna). Stalltrycket är summan av krafterna i riktning mot översadeln och krafterna i riktning mot nedersadeln.

Om man ritar ut två trianglar mellan stallet, den plana linje som går längs sargens ovansida (denna är i och för sig inte alltid vinkelrät mot stallet eftersom sargen ibland görs lägre i framkant men vi approximerar här att den är rät) och nedersadeln/översadeln kan vi med genom några enkla mått räkna fram strängvinklarna. För den främre triangeln är stallhöjden (s), lockets välvningshöjd (l), översadelns avtånd upp till den plana linje som löper längs sargen ovansida (ö) samt mensuren (m) intressanta. För den bakre triangeln är det stallhöjden, välvningshöjden och halva corpuslängden (c) som vi kan använda. Krafterna på stallet blir då:

Det finns också formler för att beräkna frekvensen (f) för en sträng utifrån strängens densitet (d), längd (mensuren m) och hur spänd den är (S). Den ser ut så här:

Om vi bollar med ekvationen för att få fram strängspänningen S blir den

Om vi bestämmer oss för att inte variera vilken typ av sträng vi använder och stämmer fiolen normalt kan vi skriva om ekvationen för att få fram strängspänningen med en konstant som ersätter densiteten och frekvensen. Hur stor den är spelar inte så stor roll om vi ska jämföra olika stalltryck där dessa storheter är lika.

Om vi ersätter F i ekvationen ovan med S enligt denna formel får vi stalltrycket T som

s,v,ö,c och m är ganska enkla mått att ta och vi kan därför räkna ut stalltrycket och jämföra detta med en standardfiol. Jag har räknat med följande värden för en standardfiol:

s = 34

v = 15,5

ö = 0

c = 195

m = 325

Om vi jobbar med fioler som har en normalstor corpuslängd kan vi enkelt fixa ett diagram som visar stalltrycket som funktion av avståndet mellan översadel och stallets topp i höjdled samt mensurlängden. Det ser då ut så här (z-axeln är stalltryck i % av en normalfiols, x-axeln är mensurlängd och y-axeln är stallhöjden kompenserat för översadelns position i förhållande till sargen).

Jag tycker att sambanden ser ganska linjära ut men det kanske är en synvilla. Ska analysera detta lite mer framöver. Joseph Curtin (och inte Damian Dlugolecki som jag felaktigt länkade till förut) hävdar dock att stalltrycket inte spelar så stor roll (vid figur 4) så detta kanske bara är slöseri med tid. Har ni några erfarenheter? Vad har ni för halsvinklar, stallhöjder och mensurlängder på era fioler? Har jag räknat fel någonstans? Jag ska så klart försöka mäta/approximera dessa värden för några av de historiska instrumenten innan jag bestämmer mig för vilka mått jag ska använda.

Nytt dubbeldäckarprojekt

En trött resenär på flygplatsen i Singapore

Vad har han i påsen?

Jaha, en fiol. Men den ser inte helt färdig ut. Undrar vad tullen tänkte om detta? Tror inte att

det är så många som fraktat halvfärdiga fioler genom fyra länder. Köpte alltså denna på fiolfabriken i Kina och nu är planen att göra en hals och lacka. Om man räknar med samma bygghastighet som mitt förra projekt så sparar jag 515 timmar på att köpa halvfabrikat! Här kommer några detaljbilder. Jag tycker att det ser mycket bra ut och det blir spännande att höra hur det kommer att låta.

Snart hemma igen

Nu är det bara två dagar kvar på vår Asienvistelse (just nu i Singapore) och sedan bär det av hemåt. Dagen efter att vi landar i Sverige åker jag till Bingsjö och efter det är tanken att jag ska återuppta bloggandet och fiolbyggandet med full fart.

Ny fiol av Eva Johansson i Urshult

Detta fina instrument som jag såg utkastet till i somras har legat på resoneramera.se en tid men jag har inte tipsat om det i bloggen. Jag hoppas att få provspela i sommar. Fler bilder på resoneramera.se

Iranskt instrument med resonanssträngar

Kom på att jag har glömt att lägga upp en bild på det resonanssträngsinstrument som jag såg i Irans paviljong på EXPO i Shanghai. Vet tyvärr inte vad instrumentet heter. Det kunde den stackars vilsna kinesiska volontär klädd i slöja, som var värdinna i paviljongen, inte svara på. Jag tycker dock att det liknar en Träskofiol d'amore. Iran ligger ju mellan Indien (med många resonanssträngsinstrument) och Europa. Kanske finns det en naturlig spridningsväg för resonanssträngarna via mellanöstern ändå. Alternativet är att de kom till Europa med britterna som stött på fenomenet i Indien.

Jon i fiolfabriken

När de flesta av er åkte till Ransäter (gissar jag) fick jag trösta mig med att åka till ett annat roligt ställe. Ett av mina mål i Kina var att besöka en fiolfabrik. Jag hittade tidigt ett företag i Nanjing som verkade ha produktion av fioler men var lite orolig att de inte skulle låta mig komma dit. Funderade länge på hur jag skulle göra och tänkte att jag skulle behöva hjälp av en kines för att kommunicera med dem. Tre månader går fort och helt plötsligt började det bli bråttom att få till besöket. Det visade sig dock att företagets VD pratade perfekt engelska och det var inga problem att följa med till fabriken om de ändå hade ärende dit. Eftersom det bara var en vecka kvar jobbade jag lite parallellt med en annan kontakt. Bollnäsbygdens spelmanslag var här i Maj och spelade på EXPO och de fick en ordnad tur till en fiolfabrik. I tisdags svarade företaget i Nanjing att de skulle till fabriken på torsdag, dvs igår.

Det visade sig att målet var samma stad (eller village som min kontakt uttryckte det, by innebär i detta fall och med kinesiska mått 20000 invånare) som Bollnäsgänget var i. Byn har 30-40 fiolfabriker av varierande storlek och dessutom otaliga gitarrfabriker, fodralfabriker etc. Vi var i en mindre fiolfabrik samt i den största (1000 anställda och 300000 producerade fioler per år!) samt i två fodralfabriker och en gitarrfabrik. Kineserna var kanonschyssta och jag hade en person som guidade mig runt hela dagen, hon gjorde nästan inget annat. Det kostade ingenting och dessutom bjöd de på lunch.

Fabrikerna var väldigt manuella, särskilt den mindre. Det var mer som att det var många som jobbade på ett hantverksmässigt sätt och gjorde ett moment var än en automatiserad fabrik. Funktionell verkstad skulle man kalla det med produktionsplaneringsspråk. I den större fabriken (som tillverkade fioler av lite sämre kvalité, student violins och middle grade violins) var vissa moment dock automatiserade. Lock och botten grovfrästes i CNC-maskin och f-hålen brändes ut. Det senare var rätt coolt att se, 10 sekunder tog ett f-hål. Det gick otroligt fort för folk att genomföra sina moment och man kan fundera lite på vilken omsorg som läggs ner. De bättre kvalitéerna är dock väldigt snyggt utförda (det man ser men också insidan) men jag vet inte riktigt hur noga man är med plattornas tjocklekar. Dessutom sattes alla fioler ihop innan plattornas utformning var färdig. De var ganska grovt utformade på utsidan och putsades i efterhand. Det indikerar att man kanske inte är så noga med avstämning etc. En annan detalj som kineserna inte är så duktiga på är uppställningen. Jag tror inte att arbetarna spelar fiol och då förstår man nog inte hur viktig stränghöjden är för spelbarheten och stallens inpassning är inte heller perfekta.

Vad det gäller arbetsmiljön så kändes den ok, förutom en stor stress (provision per fiol) och för de som jobbade med lackning. Jag var inne i lackningsrummet i fem minuter och fick ont i huvudet. Det var spraylack som gällde och kineserna jobbade helt utan munskydd etc. Lacken låg som en dimma i hela rummet. Knappast så bra.
Det coolaste var nästan travarna med fioler. De låg i staplar som vi lägger ved. För mig kändes det också konstig att kineserna behandlade fiolerna så ovarsamt men hanterar man 25000 i månaden kanske man blir lite avtrubbad.
Det fanns gott om material i lager. Tydligen är materialfrågan ett problem för den kinesiska regeringen gillar inte att man tar mycket träd. Framför allt när det gäller basar blir det problem eftersom de kräver väldigt stora träd som har stort skyddsvärde. Ofta försöker man laminera basarnas baksidor istället för att ta hela träbitar. Träet kommer från norra Kina eller från sydvästra kina (Sichuan kanske) eller så importerar man. Vissa kunder vill ha europeiskt trä.
Jag kanske skriver mer om fabriken senare, nu är det lite stressigt eftersom vi åker från Kina på måndag och mycket ska fixas innan det. Tog en del videoklipp som jag ska sätta ihop. Vågar nog inte publicera på YouTube utan tillstånd men jag kanske kan lägga upp det i en lösenordsskyddad del på resoneramera.se eller liknande. Här finns dock en film från CCTV

Mohte = Mohte

Mats har hört av sig igen och misstänker att den Mohtefiol som beskrivs i Fataburen från 1921 är just den som han äger. Har läst någonstans (tror att det var i Fryklunds skrifter och i artikeln av Lars Söderström) att fiolen ska vara flyttad från Nordiska museet till Musikmuseet men när jag besökte det sistnämnda kunde ingen Mohtefiol hittas. Måste kolla igen med Musikmuseet och se vad de säger. John Nordlund är i alla fall Mats släkting. Fiolerna är dessutom från samma år och det hela verkar stämma väldigt bra. Kul hur som helst att vi nu vet var fiolen finns och att den nu är fotograferad och dokumenterad.