På nästan alla dubbeldäckare är resonanssträngarna fästa vid små stift intill stränghållarknappen, det är något jag aldrig sett hos hardingfelor utan där är resonanssträngarna fästa i stränghållaren. Om resonanssträngarna fästs vid stränghållarknappen blir resonanssträngar och spelsträngar tämligen frikopplade från varandra vilket jag har upplevt leder till ökad stabilitet i stämning.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg om artikeln av Paul Wilstadius har jag ända sedan jag läste artikeln första gången funderat på om den hos Jöran Mothe (1751-1754) endast till förnamnet kände lärlingen Hans egentligen är Hans Severin Nyberg i Örkelljunga som byggt tre kända dubbeldäckare, Tuppen, Göteborgsfiolen och Elvis. Hade hoppats hitta något mer i Ängelholms kyrkoböcker men det är inte lätt att tyda marginaltexten om lärlingarna hos Jöran Mothe. Ola är en annan endast med förnamnet nämnd lärling men det finns också två kända namn, Carl Johan Broberg (lärling 1759-1765) och Jakob Hellman. Hellman gifter sig senare med Johan Georg Mothes dotter Anna Greta medan Carl Johan Broberg blir en känd violinmakare i Göteborg som återfinns i den mesta litteraturen i ämnet.
 |
| 2 baspunkters avdrag på räntekostnaderna för alla som kan tyda denna text från Rya sockens kyrkoböcker |
Efter att ha konstaterat att Örkelljungas och Ryas (Hans Severin Nyberg har ibland kopplats till Eket utanför Örkelljunga som ligger i Rya socken) kyrkböcker är otroligt svårlästa letade jag runt lite efter alternativ information om släktforskning i Örkelljungatrakten. Hittade en aktiv förening i Norra Åsbo härad som transkriberat massor av kyrkboksinfo till wordfiler och excellistor (hurra!). Hittade att Nyborg (inte Nyberg som det ofta står annars men det är väl som med Rönnegren, Rungren etc) ”Fredagen d. 29 October wigdes Wiolinmakaren Mäster Hans Sewerin Nÿborg från LandzCrona wid Klåckaren Hörnings dotter Jungfru Elizabet Hörning från Örkeliunga. Liusningen Begÿntes d. 4 Juli 1756.” Intressant info, Nyborg kopplas till Landskrona och det kan vara en förklaring till att det inte går att hitta några födelseuppgifter kring honom från Örkelljunga. Intressant också att han står titulerad som violinmakare, även om Bengt Nilsson anger att han haft privilegier är mitt intryck av de flesta källor att han bedöms som närapå amatör och med en ganska nersnackad produktion (Nilsson nämner ”en primitiv form av hardingfela” om Nyborgs instrument vilket jag tycker är lite orättvist). 30 december 1759 föds Nyborgs dotter Ingeborg Maria och som ett av vittnena vid dopet dagen efter står "gesellen Johan Saxe ifrån Landscrona". Givet Nyborgs historia från Landskrona är det inte otänkbart att Saxe är gesäll hos just Nyborg även om inte det står specat.
Sökte även igenom lite kring
klockarsläkten Hörning och till min förvåning hittar jag att ”21 October
1769 börjas lÿsningen för wiollmakaren Call Johan Broberg från Giötteborg samt
Jungfrun Ullrika Magdalena Hörning i Örkeliunga. Wigdes d: 23 Now.”. Såväl
Elisabet som Ulrika Magdalena Hörnings föräldrar heter Anders Hörning och
Elisabet Lindberg och de är alltså systrar. Det skiljer alltså några år mellan
att lärlingen Hans lämnat Jöran Mothes verkstad och att Broberg kommer dit men
det känns ytterst sannolikt att denna lärling Hans är just Hans Severin Nyborg.
Broberg är född i Munka-Ljungby, det vet man sedan tidigare men han står här
antecknad som boende i Göteborg vid giftermålet. Det verkar inte osannolikt att
det finns en kontakt mellan konstellationen Mothe/Hellman/Broberg och Nyborg
och att det är denna kontakt som fungerar som äktenskapsförmedling mellan
Broberg och Ulrika Magdalena Hörning. Att två syrror dejtar varsin fiolmakare
från olika delar av landet som inte känner varandra känns helt enkelt långsökt. Broberg får en son 16 januari 1770 men som tyvärr avlider 20 mars året därpå, efter det hittar jag inga mer spår av Broberg i Örkelljunga så man får kanske anta att han flyttar tillbaka till Göteborg då.
Det ser alltså ut som att det
finns ett kluster av violinmakare som är länkade till varandra och som enligt
nuvarande fyndbild byggt de första och flesta svenska resonanssträngsfioler.
Rönnegren och Mothe kommer tillbaka från krigsfångenskap i Sibirien där de lärt
sig violinmakarkonsten och Mothes son och sonson tar vid, därtill tar man in
lärlingar i form av Jakob Hellman, Carl Johan Broberg och Hans Severin Nyborg.
Detta är alltså helt nytt, ingen har tidigare vetat någonting om Nyborg och förmodligen
har vi heller inte på bra länge (cirka ett par århundraden) kunnat koppla ihop såväl hur väl Rönnegren och
Mothe kände varandra och hur central dubbeldäckarproduktionen tycks ha varit
för dem.
Det förekommer motstridiga uppgifter om när Johan Georg Mothe föddes. Vid inskrivningen vid kämnärsrätten i Ängelholm 1723 uppger Mothe att han var 28 år gammal men vid sin död 1765 uppges han vara 75 år gammal. Paul Wilstadius har antagit att hans egna uppgifter från inskrivningen har varit de korrekta och i sådana fall var han född 1695. Karl XIIs armé gick in i Kurfurstendömet Sachsen den 27e augusti 1706 och inrättade där ett högkvarter till dess att man gav sig iväg på det ryska fälttåget den 22 augusti 1707. Man skulle kunna gissa att Mothe rekryterats till svensk tjänst under tiden som Karl XIIs armé var stationerad i Sachsen. Är han född 1690 var han i sådana fall 16-17 år gammal vilket verkar mer troligt än att han skulle varit 11-12 år, men vad vet jag om medelålder på rekryter i utländska arméer stationerade i det tysk-romerska riket, det kanske är helt normalt. Arwidh Jon Kringelberg som är ett av Mothes bröllopsvittnen bedyrar att han känt Johan Georg sedan han var 15 år gammal. Om Mothe rekryterades i Sachsen så stämmer inte det men kanske har Kringelberg skarvat något år. I Peter Englunds debutbok Poltava finns en passus om Johann Sebastian Bachs brorsa som rekryteras som hautboist till den svenska armén och det sker redan 1704 så helt orimligt är det ju inte att Mothe ansluter medan Karl XII kutar runt mellan olika slagfält i Polen. Med 2000-talsreferensram är det ju samma land eftersom August den Starke både är kung i Polen och kurfurste av Sachsen. Hur Johan Georg Mothe förhöll sig till begrepp som hemland, folk och nation förtäljer inte historien. Överlag verkar det som en apart idé att låta sig rekryteras till en främmande armé som besegrat ens kung/kurfurste men folk som lever efter nationalstatstänkets uppkomst på 1800-talet tänker nog inte riktigt som de som levde innan. Just nu är det ju populärt att fråga om hur mycket andra människor tänker på romarriket. Jag gör det nån gång ibland, men inte tillnärmelsevis så ofta som jag tänker på romarrikets arvtagare - det tysk-romerska riket, denna märkliga statsbildning som man som modern människa inte fattar någonting om hur det funkade. Hur förhöll sig en tysktalande Sachsare till en tysktalande Schwab(are?) kontra till en mycket mer närboende men språkmässigt mer avlägsen sorb eller tjeck? Det här är ju rätt kul ändå, vilka andra ämnen än svenska fioler med resonanssträngar kombinerar så många av mina favvointressen såsom svensk folkmusik, träinstrument, svensk stormaktstid och det heliga romerska riket av Tysk nation? Ett sista argument för att Johan Georg Mothe var född 1690 och inte 1695; 1690 heter kurfursten av Sachsen Johan Georg III men han dör redan 1691 i pesten under sin tid som överbefälhavare för den kejserliga armén i det Pfalziska tronföljdskriget och hans efterträdare och son Johan Georg IV hinner också dö i smittkoppor innan 1695 då August den Starke istället blivit kurfurste. Skulle ni döpa er son efter nuvarande furste/kung eller efter förra och förrförra som båda dött i vidriga sjukdomar?
Jag har hittat en av mig förbisedd artikel nämligen "Violinmakarsläkten Mothe från Ängelholm" av Paul Wilstadius ur Släkt och Hävd, nr 3 1962. Jag hittade referensen i Bengt Nilssons "Svensk fiolbyggarkonst" och artikeln är en ganska gedigen genomgång av alla kyrk- och domboksreferenser till familjen Mothe och dess lärlingar.
Jag är mest intresserad av stamfadern "Johan (Hans) Georg Mothe" som byggt minst fyra bevarade Dubbeldäckare. Man kan bli lite lurad av viss literatur, t.ex Anne Nilssons "Fioler" som skriver följande om Mothe: "Släktens härstamning är okänd. I sina instrument skriver Johan Georg Mohte (omkring 1690-1765) sitt namn än på tyska, än på franska. Efternamnet varierar mellan Mohte, Mothe, Mote, Motte och Måthe. Är han invandrare så har han i varje fall kommit till Sverige före 15 års ålder. När han skall gifta sig lämnar nämligen ryttaren Arwidh Jon Kringelbergh ett intyg om att han har känt 'Hans Georg Mote sedan han var 15 åhr gammal och haar han aldrigh warett gift thet wij med Eed bekräfta wille om Påfordras uthan altidh lefwat skicekligen och wäl'. Giftermålet med pigan Ingar Pålsdotter skedde i november 1723, då Ingar var 20 år."
Vad Anne Nilsson missar men både Bengt Nilsson och framför allt Paul Wilstadius tar upp är att "År 1723 den 30 september inställde sig vid kämnärsrätten i Ängelholm, en f.d. 'herretjänare' Hans Georg Mothe med två vittnen: ryttarna Arvid Runnegren, 42 år och född i Ebbarp, Kattarps socken, samt Johan Engelberg, 58 år från Hov och Ysby socken i Halland. Alla tre hade hemkommit från fångenskapen i Ryssland och Mothe ville nu, att de båda ryttarna skulle beediga hans identited och ogifta stånd, då han 'tänkte nu efter Herrans försyn sig gifta och i stillhet bliva', nedsätta sig i staden och bruka sin profession violmakare hantverket , som han lärt i fångenskapen. Han uppgav sig vara 28 år och född i Dresden samt varit i fångenskap i Ryssland i 14 år. Vidare uppgav han sig ha tjänat överste Erik Hielm i 6 år. Efter fredsslutet hade han följt med sina båda vittnen till Sverige och då dessa av rätten voro kända som trovärdiga män, fann rätten ingen anledning att betvivla de lämnade uppgifterna."
Klart är alltså att Johan Georg Mothe och Arvid Rönnegren kände varandra och att de båda tjänstgjort i svenska armén i samband med fälttåget mot Ryssland 1709 (bl.a. slaget vid Poltava). I Wikipediaartikeln om slaget vid Poltava står att "I augusti 1707 lämnade Karl XII Sachsen med en till stor del nyvärvad och välutrustad armé på omkring 33 000 soldater". Det verkar alltså inte otroligt att Mothe värvats ungefär då eftersom Dresden ligger just i Sachsen. Rönnegren i sin tur var född 1680 och alltså 29 år då han hamnade i fångenskap i Ryssland. Man skulle kunna gissa att han liksom Mothe lärde sig fiolbyggandet där men helt säkert är det såklart inte. Hur som helst verkar det mycket intressant att forska vidare om dessa kamraters öden i Ryssland, kan det månne finnas något i krigsarkivet? Där kan det kanske finnas soldatrullor med namn över alla som deltog i Karl XII:s ryska fälttåg.
En annan intressant sak att forska vidare i är om Hans, lärling hos Jöran Mohte (Johan Georgs son) 1751-1754 och endast omnämnd med förnamn, möjligen skulle kunna vara Hans Severin Nyberg i Örkelljunga. Efter Nyberg finns det några bevarade Dubbeldäckare från 1760-talet och kan man koppla honom till släkten Mothe förklarar det ett och annat.
Denna fiol dök upp på en loppmarknad i Angered. Fiolen var i mycket dåligt skick (maskäten och överlackad med någon halvhemsk substans) men i stort sett intakt (ansiktet saknades). Fiolen har inskriptionen Johann Georg Mohte Engelholm 1748. Skruvlådans baksida har ett mycket fint mönster som jag inte känner igen sedan tidigare. Greppbrädan är mycket lik denna fiol också av Mohte (troligen samma Mohte). Syns lite dåligt på bilderna men "rosningen" på baksidan är mycket lik den på Edvin Karlssons fiol. Denna har jag tidigare sagt troligen var byggd av Hans Severin Nyberg baserat på rosningen men nu tycker jag att det är mer troligt att Edvin också hade en Mohte. Skruvlåda och huvud stämmer bättre då. Hans Severin Nyberg kan mycket möjligt ha "lånat" rosningen av Mohte som var en mer känd och tidigare byggare. Finns en hel del mer att fundera på kring denna fiol, inte minst om den är restaureringsbar. I sådana fall måste nog hela eller delar av halsen bytas ut.
Fyndet bekräftar trenden, det är Dubbeldäckare som fortsätter att dyka upp. Verkar onekligen ha varit den dominerande typen av resonanssträngsfiol i Sverige om inte slumpen gjort att alla instrument av annan sort har försvunnit med tiden (förvisso inte otänkbart men inte direkt "Ockhams rakkniv")
