Fiol från Hardanger

Denna fiol från Hardanger är ganska intressant. Den finns på Hardanger Folkemuseums facebooksida och ni som har facebook kan kolla lite fler bilder, vill dock inte publicera mer än denna lilla detalj från bilden eftersom den inte är min. Fiolen är byggd av Trond Isakson Flatabø 1764 och påminde mig om en artikel av Olav Sæta som jag läste för några månader sedan. Olav diskuterar hardingfelans historia och argumenterar att dess spridning sker i stort sett samtidigt som och går till på samma sätt som för barockfiolen. Detta menar han är ett starkt argument för att hardingfelan inte alls, som många andra hävdar, är ett norskt instrument baserat på äldre (medeltida) norska instrument. Istället menar Sæta att hardingfelan utvecklats från fiolen som försetts med resonanssträngar under samma tid som viola d'amoren var trendig i Europa. Fiolen på bilden har haft tre stycken resonanssträngar och det kan man på denna bild se eftersom det finns två "sadlar" på skruvlådans baksida över vilka strängarna legat för att kunna ledas upp till skruvarna som sitter på toppen av snäckan. Att en av de första kända hardingfelemakarna även byggde en fiol med resonanssträngar tycker jag indikerar att det är en lite flytande gräns mellan fiolen och hardingfelan i Norge precis som det har varit i Sverige.

Skrev ihop en lite längre text om de två teorierna om hardingfelans ursprung här. Jag kan säkert utveckla texten ännu mer senare

Fiolfotografering

Jag har ju tjatat lite om att jag tänkte besöka musikmuseet för att ta nya bilder etc. Tyvärr är deras personal ganska upptagen just nu men i slutet av månaden eller i december ska det nog gå att få till ett besök. För att det ska vara någon poäng vill det ju till att jag lyckas ta lite bättre bilder än förra gången. Fiolfotografering är inte lätt tycker jag och jag har surfat lite efter bra tips och testat lite hemma. Några enkla kriterier gäller för bra foton:

1. Helst inga skuggor vilket är svårt eftersom fiolen har så många skrymslen där skuggor kan uppstå
2. Inte för mycket reflexer (vid produktfoto används ibland reflexer som effekt men jag dokumenterar ju bara fioler och då vill man helst inte ha något sådant).
3. Det ska inte krävas för otymplig utrustning eftersom jag måste släpa med det till museet. Helst inte heller så mycket efterbehandling i photoshop för det tar ganska mycket tid vilket man aldrig har för mycket över.

Förhållandena i museer brukar vara ganska svåra. Det bästa är ju om det är ett ganska starkt ljus som är lika över hela lokalen men det är jag lite osäker på om det är i musikmuseets magasin. Hur som helst tänkte jag ju åka runt till andra ställen också och det kan vara svårt att hitta bra ställen att vara på. Utomhus i bra dagsljus är såklart bäst men jag tvivlar på att man får ta ut fiolerna och nu är det ju dessutom den mörkaste och kallaste årstiden så då är det nog ännu svårare.

Jag försökte simulera de svåra förhållandena i museer genom att ta några bilder när det var ganska mörkt men med ljus från sidan i form av en lampa en bit bort från fotograferingsstället. Jag ställde upp två skrivbordslampor som jag riktade mot fiolen som låg på ett lakan (man kan dock stryka lakanet för bättre bilder :-) ). Här är resultatet:

Utan blixt - alldeles för mycket skuggor

Med blixt - lite bättre men ändå skuggor

Nedsläckt i lokalen och med 30 sekunders slutartid, fortfarande lite skuggor från en avlägsen svag ljuskälla.

I en guide om produktfotografering hittade jag följande uppställning med en skiva av något laminatmaterial som ska reflektera ljus väldigt bra och på så vis göra att skuggorna inte blir så tydliga när man lyser med lampa. Skivan ska tydligen finnas i bygghandlar men jag har inte hittat när jag ringt/åkt runt och letat. Någon som vet något om detta?

Ett annat alternativ är någon form av ljustält där man lägger fiolen i ett tält av vitt tyg som sprider ljuset från lampor som lyser på tältet. Kanske funkar men då måste man köpa ett tält vilket är dyrt eller konstruera ett själv. Någon som har några tips?

Skruvar igen

Det går lite trögt med byggandet. Stränghållaren är nästan klar, jag började med den för jag tänkte att när det är lackat och klart vill man snarast möjligt kunna stränga upp och provspela. Halsen har jag dock inte påbörjat alls utan den är fortfarande i ritningsstadiet. Funderade ju lite på skruvar för ett tag sedan och nu har jag införskaffat några testskruvar. Eftersom jag gör ritningen skalenligt i datorn kan man testa att alla skruvar och strängar får plats redan där.

Till vänster ser ni skruvar i "vuxenstorlek". Blå/grön visar respektive sida och genom att vrida på skruvarna ser man att det är omöjligt att ha standardskruvar med en bredd på 22 mm. Till vänster har jag bytt resonanssträngsskruvarna till storlek 1/4 (18mm) och spelsträngsskruvarna till halvfiolsskruvar (20 mm). Då fungerar det nästan. Om jag bara ändrar lite i formen på skruvlådans baksida kan jag flytta skruvarna i nedervåningen någon millimeter så att det kommer att fungera. Det är planen just nu. Snart är det dags att bestämma sig så att jag kan komma igång med byggandet på allvar!

Coolt mätinstrument

Har ni sett en sån här?

Det är alltså en tjockleksmätare som kan mäta plattornas tjocklek på en fiol utan att locket behöver plockas bort. Jag testade en härom dagen och det verkar fungera bra. De är löjligt dyra (247 euro här) och kanske inget man bara köper rakt av. Hoppas dock kunna få med en sådan till Musikmuseet. Då kan jag ta lite ungefärliga mått på de tre dubbeldäckarna.

Intressanta instrument på Musikmuseet

Nu känner jag att det börjar bli dags att planera ett besök på musikmuseet i Stockholm. Det primära målet är att fota och mäta de tre dubbeldäckarna som finns där, alltså "Tuppen", "Munken" & "Elvis". Men det finns även lite andra instrument som jag gärna vill kolla på. Jag gick igenom lite litteratur, Bengt Nilssons "Svensk fiolbyggarkonst", Anne Nilssons "Fioler", en skrift av Tobias Norlind samt Daniel Fryklunds "Bidrag till kännedomen om viola d'amore" för att sammanställa en lista. Den senare är ganska omfattande och jag ska nog gå igenom den lite nogrannare för att även få fram lite annat intressant, det var nog nästan två år sedan jag läste skriften och en del har hänt sedan dess. Nu börjar mina anteckningar bli så omfattande att man kan hitta intressanta saker i dem om man gräver lite, det finns säkert massor av detaljer som jag har glömt och inte följt upp. Hur som helst, här är listan i någon form av prioriteringsordning:

• Violino d'amore ombyggd till violin (enligt Fryklund nr 224 i museets förteckningar)
• Violino d'amore med 2 resonanssträngar (Fryklund - nr 132)
• Diskantgamba av Arwit Rönnegren
• Fiol av Johan Spetts (enligt Bengt Nilsson) - samma byggare som denna
• Gamba av Johann Georg Mohte
• Viola d'amore med 6+6 strängar (Fryklund - nr 77)
• Viola d'amore med 7+7 strängar (Fryklund - nr 537)
• Englissche violet av Jacob Rauch, Mannheim (Fryklund - nr 548)
• Tenorviola med resonanssträngar (Fryklund)
• Viola d'amore av Francesco Ruger
• Viola d'amore av Antoni Zacher (enligt Fryklund på Nordiska museet men jag har för mig att alla sådana instrument förts över till Musikmuseet)
• Viola d'amore av Carl Bachmann (enligt Fryklund i egen ägo, har för mig att hela hans samling hamnade på Musikmuseet)
• Viola d'amore av Franziscus Celionatis Taurini (också i Fryklunds samling)

Det blev ju en diger lista, kanske inte hinner fota och mäta allt men det är bra att ha med sig mycket information. Jag har inte hittat någon viola d'amore på musikmuseets hemsida och blir lite osäker vad de har. Vet dock att jag sett några i förbifarten senast jag var där. Har jag glömt något viktigt instrument?

Skojigt instrument på Blocket

Spana in det här instrumentet! Finns på blocket. Jag har kontaktat säljaren för att försöka få mer info om ursprung.

Greppbrädans rundning

Oj vad länge sedan det var jag bloggade. Har haft lite att göra och har inte heller kommit igång med byggandet men jag ska ta tag i det snart.

Har funderat lite på hur rundade greppbrädorna på dubbeldäckarna var. Var de platta som på hardingfelan eller liknade de mer fiolernas greppbrädor? Det avgör ju lite vilken spelstil som använts, bordunspel eller enkelsträngsspel. Tyvärr har jag lite dåligt med bilder som visar just denna detalj. Det är ofta mycket man inte tänker på vid fotograferingstillfället. Håller på att göra en checklista för att jag inte ska glömma att ta relevanta foton och mått när jag undersöker museiinstrument. Jag laddar upp den snart så får ni vara med och tycka till.

Här är två bilder på "Tuppen" där man kan ana greppbrädans rundning och även stallet. Stallet behöver inte vara original men det ger ju en fingervisning om hur greppbrädans form är eftersom stallet är utformat efter den. Jag tycker att det ser ut som att greppbräda och stall är plattare än på en fiol men rundare än på en harding. Någon form av mellanting alltså. Stall och greppbräda på min fiol är också någon form av mellanting mellan harding och vanlig fiol men jag funderar på att göra ett ännu plattare stall och en plattare greppbräda denna gång. Tanken är att instrumentet ska bli mer hardinglikt. Intressant på bilden ovan är att greppbrädan ser extremt tunn ut. Borde bidra till en låg vikt på instrumentet.