Örkelljunga

Som jag skrev i ett tidigare inlägg om artikeln av Paul Wilstadius har jag ända sedan jag läste artikeln första gången funderat på om den hos Jöran Mothe (1751-1754) endast till förnamnet kände lärlingen Hans egentligen är Hans Severin Nyberg i Örkelljunga som byggt tre kända dubbeldäckare, Tuppen, Göteborgsfiolen och Elvis. Hade hoppats hitta något mer i Ängelholms kyrkoböcker men det är inte lätt att tyda marginaltexten om lärlingarna hos Jöran Mothe. Ola är en annan endast med förnamnet nämnd lärling men det finns också två kända namn, Carl Johan Broberg (lärling 1759-1765) och Jakob Hellman. Hellman gifter sig senare med Johan Georg Mothes dotter Anna Greta medan Carl Johan Broberg blir en känd violinmakare i Göteborg som återfinns i den mesta litteraturen i ämnet.

2 baspunkters avdrag på räntekostnaderna för alla som kan tyda denna text från Rya sockens kyrkoböcker

Efter att ha konstaterat att Örkelljungas och Ryas (Hans Severin Nyberg har ibland kopplats till Eket utanför Örkelljunga som ligger i Rya socken) kyrkböcker är otroligt svårlästa letade jag runt lite efter alternativ information om släktforskning i Örkelljungatrakten. Hittade en aktiv förening i Norra Åsbo härad som transkriberat massor av kyrkboksinfo till wordfiler och excellistor (hurra!). Hittade att Nyborg (inte Nyberg som det ofta står annars men det är väl som med Rönnegren, Rungren etc) ”Fredagen d. 29 October wigdes Wiolinmakaren Mäster Hans Sewerin Nÿborg från LandzCrona wid Klåckaren Hörnings dotter Jungfru Elizabet Hörning från Örkeliunga. Liusningen Begÿntes d. 4 Juli 1756.” Intressant info, Nyborg kopplas till Landskrona och det kan vara en förklaring till att det inte går att hitta några födelseuppgifter kring honom från Örkelljunga. Intressant också att han står titulerad som violinmakare, även om Bengt Nilsson anger att han haft privilegier är mitt intryck av de flesta källor att han bedöms som närapå amatör och med en ganska nersnackad produktion (Nilsson nämner ”en primitiv form av hardingfela” om Nyborgs instrument vilket jag tycker är lite orättvist). 30 december 1759 föds Nyborgs dotter Ingeborg Maria och som ett av vittnena vid dopet dagen efter står "gesellen Johan Saxe ifrån Landscrona". Givet Nyborgs historia från Landskrona är det inte otänkbart att Saxe är gesäll hos just Nyborg även om inte det står specat.

Sökte även igenom lite kring klockarsläkten Hörning och till min förvåning hittar jag att ”21 October 1769 börjas lÿsningen för wiollmakaren Call Johan Broberg från Giötteborg samt Jungfrun Ullrika Magdalena Hörning i Örkeliunga. Wigdes d: 23 Now.”. Såväl Elisabet som Ulrika Magdalena Hörnings föräldrar heter Anders Hörning och Elisabet Lindberg och de är alltså systrar. Det skiljer alltså några år mellan att lärlingen Hans lämnat Jöran Mothes verkstad och att Broberg kommer dit men det känns ytterst sannolikt att denna lärling Hans är just Hans Severin Nyborg. Broberg är född i Munka-Ljungby, det vet man sedan tidigare men han står här antecknad som boende i Göteborg vid giftermålet. Det verkar inte osannolikt att det finns en kontakt mellan konstellationen Mothe/Hellman/Broberg och Nyborg och att det är denna kontakt som fungerar som äktenskapsförmedling mellan Broberg och Ulrika Magdalena Hörning. Att två syrror dejtar varsin fiolmakare från olika delar av landet som inte känner varandra känns helt enkelt långsökt. Broberg får en son 16 januari 1770 men som tyvärr avlider 20 mars året därpå, efter det hittar jag inga mer spår av Broberg i Örkelljunga så man får kanske anta att han flyttar tillbaka till Göteborg då.

Det ser alltså ut som att det finns ett kluster av violinmakare som är länkade till varandra och som enligt nuvarande fyndbild byggt de första och flesta svenska resonanssträngsfioler. Rönnegren och Mothe kommer tillbaka från krigsfångenskap i Sibirien där de lärt sig violinmakarkonsten och Mothes son och sonson tar vid, därtill tar man in lärlingar i form av Jakob Hellman, Carl Johan Broberg och Hans Severin Nyborg. Detta är alltså helt nytt, ingen har tidigare vetat någonting om Nyborg och förmodligen har vi heller inte på bra länge (cirka ett par århundraden) kunnat koppla ihop såväl hur väl Rönnegren och Mothe kände varandra och hur central dubbeldäckarproduktionen tycks ha varit för dem.  

Om jag räknar lite översiktligt kommer jag fram till två gambor, en fiol och två dubbeldäckare bevarade efter Rönnegren, fyra gambor, en fiol och fyra dubbeldäckare bevarade efter Johan Georg Mothe, inga instrument bevarade Jöran eller Önnert Mothe, en cello efter Jakob Hellman samt en fiol och två altfioler efter Broberg men han ska enligt ”Götheborgs Stads Fabriquers Tillstånd och tillverkning för åren 1771-1793” ha tillverkat 121 fioler, 31 celli 2 kontrabasar, 36 cittror, 12 humlar och 30 barnfioler. Därtill finns tre bevarade dubbeldäckare efter Nyborg. En snabb gissning från min sida är att det inte bara var Johan Georg och Nyborg som byggde dubbeldäckare, den senare var ju lärling hos Jöran Mothe förvisso under Johan Georgs verksamma tid men det känns osannolikt att Johan Georg överfört kunskaper direkt till Nyborg utan att Jöran Mothe ens testat att bygga en dubbeldäckare. Man kan också vidare gissa om Carl Johan Broberg haft något att göra med de två dubbeldäckare som återfunnits i Göteborg (Angeredsfiolen och den Nyborgfiol som finns på Göteborgs stadsmuseum). Man kan bara spekulera om den totala mängden dubbeldäckare som detta kluster producerat men jag gissar i alla fall att det är betydligt fler än vad som befarats, och en rätt hyfsad andel av mängden stråkinstrument som de byggt totalt (9 av 21 bevarade instrument är dubbeldäckare).

Hans Severin Nyborg avlider i Eket, Rya socken 1774-02-14

Johan Georg Mothes födelseår

 Det förekommer motstridiga uppgifter om när Johan Georg Mothe föddes. Vid inskrivningen vid kämnärsrätten i Ängelholm 1723 uppger Mothe att han var 28 år gammal men vid sin död 1765 uppges han vara 75 år gammal. Paul Wilstadius har antagit att hans egna uppgifter från inskrivningen har varit de korrekta och i sådana fall var han född 1695. Karl XIIs armé gick in i Kurfurstendömet Sachsen den 27e augusti 1706 och inrättade där ett högkvarter till dess att man gav sig iväg på det ryska fälttåget den 22 augusti 1707. Man skulle kunna gissa att Mothe rekryterats till svensk tjänst under tiden som Karl XIIs armé var stationerad i Sachsen. Är han född 1690 var han i sådana fall 16-17 år gammal vilket verkar mer troligt än att han skulle varit 11-12 år, men vad vet jag om medelålder på rekryter i utländska arméer stationerade i det tysk-romerska riket, det kanske är helt normalt. Arwidh Jon Kringelberg som är ett av Mothes bröllopsvittnen bedyrar att han känt Johan Georg sedan han var 15 år gammal. Om Mothe rekryterades i Sachsen så stämmer inte det men kanske har Kringelberg skarvat något år. I Peter Englunds debutbok Poltava finns en passus om Johann Sebastian Bachs brorsa som rekryteras som hautboist till den svenska armén och det sker redan 1704 så helt orimligt är det ju inte att Mothe ansluter medan Karl XII kutar runt mellan olika slagfält i Polen. Med 2000-talsreferensram är det ju samma land eftersom August den Starke både är kung i Polen och kurfurste av Sachsen. Hur Johan Georg Mothe förhöll sig till begrepp som hemland, folk och nation förtäljer inte historien. Överlag verkar det som en apart idé att låta sig rekryteras till en främmande armé som besegrat ens kung/kurfurste men folk som lever efter nationalstatstänkets uppkomst på 1800-talet tänker nog inte riktigt som de som levde innan. Just nu är det ju populärt att fråga om hur mycket andra människor tänker på romarriket. Jag gör det nån gång ibland, men inte tillnärmelsevis så ofta som jag tänker på romarrikets arvtagare - det tysk-romerska riket, denna märkliga statsbildning som man som modern människa inte fattar någonting om hur det funkade. Hur förhöll sig en tysktalande Sachsare till en tysktalande Schwab(are?) kontra till en mycket mer närboende men språkmässigt mer avlägsen sorb eller tjeck? Det här är ju rätt kul ändå, vilka andra ämnen än svenska fioler med resonanssträngar kombinerar så många av mina favvointressen såsom svensk folkmusik, träinstrument, svensk stormaktstid och det heliga romerska riket av Tysk nation? Ett sista argument för att Johan Georg Mothe var född 1690 och inte 1695; 1690 heter kurfursten av Sachsen Johan Georg III men han dör redan 1691 i pesten under sin tid som överbefälhavare för den kejserliga armén i det Pfalziska tronföljdskriget och hans efterträdare och son Johan Georg IV hinner också dö i smittkoppor innan 1695 då August den Starke istället blivit kurfurste. Skulle ni döpa er son efter nuvarande furste/kung eller efter förra och förrförra som båda dött i vidriga sjukdomar?

Paul Wilstadius

Jag har hittat en av mig förbisedd artikel nämligen "Violinmakarsläkten Mothe från Ängelholm" av Paul Wilstadius ur Släkt och Hävd, nr 3 1962. Jag hittade referensen i Bengt Nilssons "Svensk fiolbyggarkonst" och artikeln är en ganska gedigen genomgång av alla kyrk- och domboksreferenser till familjen Mothe och dess lärlingar.

Jag är mest intresserad av stamfadern "Johan (Hans) Georg Mothe" som byggt minst fyra bevarade Dubbeldäckare. Man kan bli lite lurad av viss literatur, t.ex Anne Nilssons "Fioler" som skriver följande om Mothe: "Släktens härstamning är okänd. I sina instrument skriver Johan Georg Mohte (omkring 1690-1765) sitt namn än på tyska, än på franska. Efternamnet varierar mellan Mohte, Mothe, Mote, Motte och Måthe. Är han invandrare så har han i varje fall kommit till Sverige före 15 års ålder. När han skall gifta sig lämnar nämligen ryttaren Arwidh Jon Kringelbergh ett intyg om att han har känt 'Hans Georg Mote sedan han var 15 åhr gammal och haar han aldrigh warett gift thet wij med Eed bekräfta wille om Påfordras uthan altidh lefwat skicekligen och wäl'. Giftermålet med pigan Ingar Pålsdotter skedde i november 1723, då Ingar var 20 år."

Vad Anne Nilsson missar men både Bengt Nilsson och framför allt Paul Wilstadius tar upp är att "År 1723 den 30 september inställde sig vid kämnärsrätten i Ängelholm, en f.d. 'herretjänare' Hans Georg Mothe med två vittnen: ryttarna Arvid Runnegren, 42 år och född i Ebbarp, Kattarps socken, samt Johan Engelberg, 58 år från Hov och Ysby socken i Halland. Alla tre hade hemkommit från fångenskapen i Ryssland och Mothe ville nu, att de båda ryttarna skulle beediga hans identited och ogifta stånd, då han 'tänkte nu efter Herrans försyn sig gifta och i stillhet bliva', nedsätta sig i staden och bruka sin profession violmakare hantverket , som han lärt i fångenskapen. Han uppgav sig vara 28 år och född i Dresden samt varit i fångenskap i Ryssland i 14 år. Vidare uppgav han sig ha tjänat överste Erik Hielm i 6 år. Efter fredsslutet hade han följt med sina båda vittnen till Sverige och då dessa av rätten voro kända som trovärdiga män, fann rätten ingen anledning att betvivla de lämnade uppgifterna."

Klart är alltså att Johan Georg Mothe och Arvid Rönnegren kände varandra och att de båda tjänstgjort i svenska armén i samband med fälttåget mot Ryssland 1709 (bl.a. slaget vid Poltava). I Wikipediaartikeln om slaget vid Poltava står att "I augusti 1707 lämnade Karl XII Sachsen med en till stor del nyvärvad och välutrustad armé på omkring 33 000 soldater". Det verkar alltså inte otroligt att Mothe värvats ungefär då eftersom Dresden ligger just i Sachsen. Rönnegren i sin tur var född 1680 och alltså 29 år då han hamnade i fångenskap i Ryssland. Man skulle kunna gissa att han liksom Mothe lärde sig fiolbyggandet där men helt säkert är det såklart inte. Hur som helst verkar det mycket intressant att forska vidare om dessa kamraters öden i Ryssland, kan det månne finnas något i krigsarkivet? Där kan det kanske finnas soldatrullor med namn över alla som deltog i Karl XII:s ryska fälttåg.

En annan intressant sak att forska vidare i är om Hans, lärling hos Jöran Mohte (Johan Georgs son) 1751-1754 och endast omnämnd med förnamn, möjligen skulle kunna vara Hans Severin Nyberg i Örkelljunga. Efter Nyberg finns det några bevarade Dubbeldäckare från 1760-talet och kan man koppla honom till släkten Mothe förklarar det ett och annat.

Edvin hade en Mohte

Det är nog ingen tvekan om att Edvin Karlssons fiol var byggd av Johan Georg Mohte

Edvin Karlssons fiol

 Angeredsfiolen

Angeredsfiolen och Edvin Karlsson

 

För några år sedan fick jag några bilder som Olle Paulsson tog vid ett besök hemma hos Edvin Karlsson sommaren 1988. Bilderna visade botten vilket inte de bilder jag sett tidigare gjort. Man såg då att Dekorationen/Rosningen vid zäpfchen har stor likhet med dekorationerna på "Tuppen" och jag gissade då att Edvins fiol byggts av Hans Severin Nyberg. Nyberg har dock inte kantintarsia på sina övriga fioler men är ju inte omöjligt att han kan ha börjat med det senare. Nu när Angeredsfiolen dök upp så har jag svängt och känner mig hyfsat säker på att även Edvins fiol är byggd av Johan Georg Mohte. Angeredsfiolen har nämligen ungefär samma dekoration vid zäpfchen som Edvins fiol, kantintarsian stämmer ganska väl överens och även om bilderna på Edvins fiol är lite suddiga gissar jag att skruvlådans baksida har samma mönster som  Angeredsfiolen. Olle har hittat negativen till bilderna på Edvin Karlsson och ska försöka scanna dom vid tillfälle. Då kanske man ser tydligare.

Ny Dubbeldäckare av Johann Georg Mohte

 Denna fiol dök upp på en loppmarknad i Angered. Fiolen var i mycket dåligt skick (maskäten och överlackad med någon halvhemsk substans) men i stort sett intakt (ansiktet saknades). Fiolen har inskriptionen Johann Georg Mohte Engelholm 1748. Skruvlådans baksida har ett mycket fint mönster som jag inte känner igen sedan tidigare. Greppbrädan är mycket lik denna fiol också av Mohte (troligen samma Mohte). Syns lite dåligt på bilderna men "rosningen" på baksidan är mycket lik den på Edvin Karlssons fiol. Denna har jag tidigare sagt troligen var byggd av Hans Severin Nyberg baserat på rosningen men nu tycker jag att det är mer troligt att Edvin också hade en Mohte. Skruvlåda och huvud stämmer bättre då. Hans Severin Nyberg kan mycket möjligt ha "lånat" rosningen av Mohte som var en mer känd och tidigare byggare. Finns en hel del mer att fundera på kring denna fiol, inte minst om den är restaureringsbar. I sådana fall måste nog hela eller delar av halsen bytas ut.

Fyndet bekräftar trenden, det är Dubbeldäckare som fortsätter att dyka upp. Verkar onekligen ha varit den dominerande typen av resonanssträngsfiol i Sverige om inte slumpen gjort att alla instrument av annan sort har försvunnit med tiden (förvisso inte otänkbart men inte direkt "Ockhams rakkniv")

Artikel: Renovering av två äldre svenska fioler med resonanssträngar

Nedanstående artikel fanns publicerad i Spelmannen, nr 4 -21

Varje år byggs ett antal fioler eller fiolliknande instrument med resonanssträngar i Sverige men det är inte lika vanligt att det hittas äldre svenskbyggda instrument. 2019 dök det upp inte mindre än tre sådana fioler vilket är ganska mycket eftersom det i skrivande stund bara finns 26 bevarade exemplar. En av fiolerna upptäcktes i Jamtlis samlingar, lite anmärkningsvärt då man skulle kunna tycka att någon intresserad person borde ha letat där tidigare. Det finns också en riksinventering över musikinstrument på svenska museer från första halvan av 1900-talet men där är denna fiol inte med. Fiolen på Jamtli har fyra spelsträngar och åtta resonanssträngarna och stämskruvarna är placerade i två rader i skruvlådan med spelsträngsskruvarna i den övre raden och resonanssträngarnas skruvar i en undre rad. Bland bevarade instrument ifrån Sverige är detta är den vanligaste typen av resonanssträngsfiol och tycks ha sitt ursprung bland professionella instrumentmakare i och kring Ängelholm under sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal. Modellen har inget fastslaget namn i några källor men brukar lite informellt kallas för dubbeldäckare eftersom dess mest utmärkande egenhet är de två våningarna i skruvlådan. Dubbeldäckaren på Jamtli är inte signerad men är så lik några andra fioler och gambor byggda av Arwit Rönnegren att den bör ha samma ursprung. Arwit Rönnegren (1680-1737) är en tämligen välkänd och väldokumenterad fiolmakare som var verksam i Kattarp, en liten ort mellan Helsingborg och Ängelholm som annars är mest känd för att det var MC-klubben Bandidos första etableringsplats i Sverige och att tidigare melodifestivalvinnaren Eric Saade är uppväxt där.

De två andra resonanssträngsfioler som dök upp under 2019 har under våren renoverats av Anders Norudde vilket är spännande eftersom historiska resonanssträngsfioler i spelbart skick är mycket ovanligt. De flesta instrument ingår annars i museisamlingar och sådana brukar behållas i befintligt skick. Renoveringar av detta slag är oftast en chansning eftersom det är svårt att bedöma hur bra de kan komma att låta om de är i dåligt och ospelbart skick från början.

Båda de nyrenoverade fiolerna är också dubbeldäckare men har fyra resonanssträngar istället för åtta som instrumentet på Jamtli. Det finns 15 bevarade dubbeldäckare med åtta resonanssträngar och fyra stycken med sex resonanssträngar men före 2019 så fanns det bara ett känt exemplar med fyra resonanssträngar, en osignerad hals som jag hittade vid ett besök på det som då hette Musikmuseet i Stockholm och som förvånande nog inte beskrivits av museets tidigare profiler Tobias Norlind eller Daniel Fryklund som skrivit en del i ämnet. Jag trodde att halsen på Musikmuseet (eller Scenkonstmuseet som det heter numera) var en udda fågel men när det nu dykt upp två liknande instrument så förändrar det bilden av svenska fioler med resonanssträngar lite. Spontant hade det legat nära till hands att gissa att hardingfeleliknande instrument med fyra resonanssträngar och en förlängd skruvlåda i en våning borde varit det vanligaste i Sverige. Det finns dock bara fyra bevarade sådana och tre av dessa är byggda under tidigt 1900-tal, alltså efter den period då resonanssträngar var som populärast och mer att betrakta som moderna rekonstruktioner eller experiment. Det finns också några litteraturreferenser till resonanssträngsfioler med fyra understrängar men i de fall som skruvlådans utformning inte är specificerad går det numera inte att säga om det rör sig om dubbeldäckare eller någon annan instrumenttyp.

En av de nya fiolerna med fyra resonanssträngar auktionerades ut av en firma i Norrköping. Enligt uppgift har fiolen gått i arv i en släkt i Krokek utanför Norrköping sedan slutet av 1800-talet innan den nu såldes. Fiolkroppen ser ut att vara en tysk eller centraleuropeisk fabriksfiol som gissningsvis är drygt 100 år gammal. Mitt på halsen har det skarvats på en lite klumpig skruvlåda utan dekorationer och med ett ytterst stiliserat människohuvud. Det är oklart när denna ”renovering” genomförts och det är tyvärr troligen omöjligt att kartlägga varifrån skruvlådan ursprungligen kommer ifrån men hade den nytillverkats för ändamålet hade gissningsvis hela halsen bytts snarare än att skarva den på mitten. Mer än pusselbit som antyder att det förekom dubbeldäckare med fyra resonanssträngar kanske detta instrument aldrig blir, men fiolen är lättspelad och låter ganska bra och det kan ju räcka ganska långt.

Den sista fiolen hittades i risigt skick på en gård i Långalma i Roslagen under eftersökningarna efter äldre nyckelharpor. Ägaren hade tänkt köra fiolen till tippen men Daniel Hedman, som har ett stort intresse för äldre instrument insåg att detta var något mycket ovanligt. Fullt fokus på nyckelharpor och ett nyvunnet intresse för att spela hardingfela gjorde dock att Daniel valde att sälja vidare denna gamla fiol. Liksom fiolen från Krokek saknade även Långalmafiolen ursprungsmärkning. De hade vissa likheter, framför allt det stiliserade människohuvudet, men form och dekorationer på Långalmafiolens skruvlåda var också mycket lik den fyraundersträngade dubbeldäckaren på Musikmuseet och en annat fiol i samma samling som har åtta resonanssträngar. Tyvärr är även dessa osignerade och hade det bara gått att lista ut ursprunget på ett av instrumenten så hade det givit svar på var de andra två fiolerna kommer ifrån. Det är ovanligt med en historisk resonanssträngsfiol som man kan välja vad man vill göra med och eftersom det fanns möjlighet till ett väldigt givande resultat så beslutade jag mig för att satsa på en dendrokronologisk undersökning där man med hjälp av analys av årsringarna kan avgöra var trädet växt och när det har fällts. Hans Linderson vid geologiska institutionen på Lunds Universitet är duktig på sådana analyser och utför sådana mot en kostnad även till privatpersoner. Covidrekommendationer gjorde det lite svårare att få till en transport av fiolen till en annan del av landet men under den tidiga hösten 2020 gick det ändå att genomföra. Det var lite av en chansning eftersom fiolhalsens infästning i kroppen kunde antyda att kropp och halsen, trots att de var någorlunda lika, inte var byggda vid samma tillfälle. Tyvärr är det inte möjligt att göra en bra dendrokronologisk analys av lönn eller andra lövträd som brukar användas till hals och botten men ett granlock passar utmärkt. Hans Lindersons bästa träff för virket i Långalmafiolens lock var referensträ från en gård strax norr om Massum som fällts tidigast vinterhalvåret 1879/1880. Massum ligger strax innanför Väddö och precis som Långalma i Roslagen i östra Uppland. I samband med en uppdatering av min websida om svenska fioler med resonanssträngar valde jag att en gång till gå igenom allt källmaterial jag hade samlat på mig. I en skrift om folkkultur i Uppland av K.P. Leffler fanns en fotnot om den musikintresserade folkskolläraren Lars Hult (1802-1886) som ska ha tillverkat en fiol med fyra resonanssträngar. Lars Hult bodde i Edebo, någon mil ifrån Massum och även om det inte finns så mycket tid att spela på mellan vintern 1879/1880 och Lars död 1886 så gör den geografiska närheten mellan Massum, Edebo och Långalma och avsaknaden av andra uppgifter om resonanssträngsfioler i denna del av landet att det ligger nära till hands att gissa att detta är fiolen som Lars byggt. K.P. Leffler skriver att Lars ska ha byggt ett instrument, inte flera, och det verkar därför ganska troligt att han har hittat en äldre fiolhals och har valt att montera denna på ett nybyggt instrument, eller möjligen om han bara har tillverkat ett nytt lock. Fiolen var i spillror men Anders Norudde har gjort ett fantastiskt arbete att få ihop den igen. Liksom flera andra dubbeldäckare hade denna en greppbräda som inte är limmad i halsen utan inskjuten i ett fräst spår och därmed löstagbar och efter en hel del pyssel med en extra kil under greppbrädan lyckades Anders få till funktionaliteten men ändå rikta om greppbrädan så att fiolen fick en lämplig stränghöjd. Fiolen är lite mindre och klenare än den från Krokek och mensuren är kortare och som ett experiment valde jag att satsa på ospunna sensträngar. Dessa parametrar gör att ljudet mer liknar äldre instrument och de två renoverade fiolerna är ganska olika vilket är kul då de kompletterar varandra. Nu är det bara hoppas att pandemin ebbar ut så att instrumenten kan luftas på diverse evenemang och verkligen användas.