mer om stämningar

Apropå stämningar: Är det någon som känner till spelmanslagsledarnas favoritstämning?

(jul)stämning

Att stämma om fiolen är ju kul. Jag spelar i perioder en hel del med A-bas eller AEAE, någon enstaka låt med AEAC#. Södling skriver en del om förstämningar och tar upp 12 exempel som han har observerat svenska folkmusiker använda.

Så här skriver han: Evad vidkommer folkspelets "förstämning", t.ex. n:ris 2,3,5,8,9,10 och 12, så kunna de anses såsom minnen från den tid, då på fiolen endast speltes pentatoniskt, hellst flera springedanser finnas på samma form. Den gaf ock mera klang åt melodien, i förening med ett fylligare ackompanjemang åt ensam fiol; ehuru allmännast fanns en fiol hvarpå speltes "sekund" ackompanjerande harmoni. - ännu spelas någon gång pentatoniskt.

2,4 & 11 är inte helt ovanliga men övriga är väl inte så vanliga idag. Problemet med ovanligare omstämningar är att det känns som man behöver ett gäng låtar på varje stämning för att det ska kännas lönt och stämma om. Är det någon som kan ett dussin låtar med HEAD?

Mer ur Södling

Hittade en lite rolig passage ur Den svenska folkmusikens historia, det är inledningstexten till kapitlet om fioler. Detta kapitel är det sista av ett antal som handlar om olika folkmusikinstrument:

Efter att sålunda hafva genomvandrat hela utvecklingsserien, som på ofvan anförda sätt försiggått i vårt land, ankomma vi nu slutligen till den ädle fiolen, rätteligen benämnd musikinstrumentens Konung.

CE Södling

Jag blev lovad en inscannad bild ur CE Södlings Den svenska folkmusikens historia men den verkar dröja. Under tiden får ni nöja er med en avfotograferad variant. Här är ett utdrag ur boken:

Men en sak fortfor oafbrutet inom de fioler som hos oss användes af folkspelemännen: de metalliska ljudsträngarne, som vi funnit tillstädes under hela utvecklingsserien. Från barndomen ägde jag endast ett dunkelt minne härom, men ingen visshet. Slunda skref jag 1877 uti mitt närvarande arbete: "jag måste öfverlemna åt framtiden att bevisa tillvaron af dessa ljudsträngar, äfven å senare tidens folkspelsfioler; ty ehuru fullt förvissad om deras tillvaro, saknar jag lika väl bevis därpå, trots ifrigt efterforskande." Just under innevarande år (1881) stod mig lyckan bi, uti att inom Slaka s:n nära Linköping, finna en dylik fiol, hvars afbildning ses uti pl.n:o 58. l. 24 t., 2:ne bredder 6 1/4 - 8 3/4 t.; djup vid kanten 1 3/8 - vid ljudpinnen 3 t. Den är tydligen en stockfiolens efterbildning, och kan anses förfärdigad under 14:de årh.

Med ljudsträngar menas här resonanssträngar och stockfiol betyder nyckelharpa. Jag antar att det är den som kan anses förfärdigad under 1300-talet. Intressant att han har bifogat lite mått. Enligt wikipedia användes det så kallade decimalsystemet i Sverige mellan 1855 och 1889 och en tum motsvarade då 29,7 mm. Detta skulle innebära att totallängden på Södlings fiol var cirka 713 mm. Min fiol har en totallängd på 610 mm. 713 känns alltså inte rimligt utan mer troligt är att det är verktum som Södling anger. Längden blir då 594 mm vilket låter rimligt då många av dubbeldäckarna har mindre kroppar. Bredderna som Södling anger blir 154,6 mm respektive 216,5 vilket konstigt nog är mer är på min fiol som har en maximal bredd på 210 mm. Djup vid kanten är enligt Södling 34 mm vilket då borde inkludera lock och bottens kanttjocklek (troligen cirka 4 mm). Sarghöjden blir då 26 mm.

Södling antyder här att resonanssträngsfiolerna har använts av folkmusiker, inte av högreståndsmusiker. Tyvärr anger han inte i vilket sammanhang han hittat dubbelplansfiolen och inte om han köpt den eller bara låtit fotografera av den. Man kan ju undra om den finns kvar nu efter 127 år. Den har uppenbarligen överlevt perioden då man moderniserade många gamla fioler (bytte hals) men frågan är om den klarat alla andra prövningar.

Anders Noruddes dubbeldäckare klar!

Här kommer lite bilder. Se och njut!

Mer om den dubbeldäckade hardingfelan

Förra veckan pratade jag med Bjørn Aksdal, som var den som under många år ledde ett ambitiöst projekt för att kartlägga hardingfelans historia, om Niklas Nåsanders instrument från Hardanger. Bjørn meddelade att han aldrig sett (och då har han sett många för att inte säga nästan alla kända hardingfelor av den äldre typen) en gammelharding med skruvlåda i dubbelplan. Jag skickade över några bilder och ett antal andra saker skiljer den mot övriga hardingfelor:

• F-hålen är annorlunda


• Halsfoten på gamla hardingfelor är ofta förlängd till en lång bjälke som går längs hela bottnen ner till stränghållarknappen vilket inte var fallet på denna


• Dekorationer på kroppen och på greppbrädan saknas helt

Jag antar att just denna hardingfela är intressant att undersöka vidare eftersom den avviker så mycket från andra instrument. Det verkar som skruvlådans utformning är en avart och frågan om varifrån den idén kom är inte klart. Utifrån den information som finns just nu är det inget som pekar på att de svenska fiolerna med skruvlåda i dubbelplan skulle ha inspirerats från norska instrument. Samtidigt finns det inget som hindrar att just denna hardingfela är inspirerad av de svenska instrumenten men idén är kanske inte så unik och kan väl uppkomma på många platser.

Det vore ju kul om denna speciella fela från Hardanger kunde vara till nytta i det norska hardingfeleprojektet. Bjørn Aksdal håller på med en ny bok i ämnet som kommer nästa år. Jag tror att den kommer att vara mycket genomarbetad och lär bli spännande.

Anders Norudde

Anders Norudde håller på med en dubbeldäckare av en lite egen modell som ser ut att bli riktigt snygg. Huvudet är ett änglahuvud med ögonbindel och den har en del dekorationer lånade från diverse viola d'amore. Anders har skickat lite bilder och här har ni chansen att få en förhandstitt. Självklart blir det spännande att se hur resultatet blir.