Edvin Karlsson

Edvin Karlsson var en spelman från Berg i Småland. I sin ägo hade han en åttaundersträngad fiol av samma modell som de andra som beskrivits på denna blogg. Edvin spelades in av Magnus Gustafsson på 70-talet och han hälsades på av fler spelmän. Magnus var på besök två gånger. Första gången satt resonanssträngarna på plats men de var väl inte riktigt stämda och Edvin hade enligt Magnus inte direkt en spelstil som var utpräglat anpassad för en understrängad fiol. Vid andra besöket hade han till och med tagit bort resonanssträngarna och spelade instrumentet som en vanlig fiol (vilket man kan se på bilden ovan, Edvin har bara 4 skruvar i skruvlådan och hela undre raden är tom). Han ska dock ha nämnt att i sin ungdom använde han resonanssträngarna flitigt. Vad han fått fiolen ifrån är oklart, åtminstone så vet inte jag det.

Byggare och byggort är också okända men bilder antyder att den är lite lik "Bulan" eller Mohtes gamba. Den sistnämnda har dessutom samma intarsia i kanten. Tyvärr såldes fiolen vid Edvins bortgång till en okänd köpare. Kanske dyker fiolen upp någon gång i framtiden eller så kanske det går att spåra upp den. Vet du något mer så mottages tips tacksamt. Magnus har lovat att skicka upp intervjuer och inspelningar med Edvin så snart de är tillgängliga och då kan jag så klart skriva mer i detta ämne.

Mer om barockstråkarna

Jag kan ju nämna lite om hur barockstråkstesterna går. Svaret är att det går fint. Har nästan bestämt mig för en stråke som ser ungefär ut som bilden nedan. Den har dock en lite annan frosch. Den är gjord i ebenholz och inte som här i snakewood.

Intressant är att av de fyra stråkar jag fick för utprovningen så kan de delas in i två par där stråkarna i varje par ser mycket lika ut. När jag provspelat stråkarna var det dock väldigt stora skillnader även på de stråkar som till synes är lika. Två av stråkarna, en ur varje par, gillar jag mycket bättre än de andra två. Den som jag fastnat för är väldigt lätt i spetsen och en typisk barockstråke, den andra som jag också gillar är lite av en blandning av den första och en vanlig stråke. Övriga två tycker jag var alldeles för veka i stången och de blev väldigt studsiga.

Nyhetstorka

Om ni undrar varför det varit så få inlägg senaste veckan beror det helt enkelt på att det råder lite nyhetstorka just nu. Jag har inte fått fram så mycket ny information på senaste tiden men jag har några saker på gång:

• Jag har haft kontakt med ett museum i Göteborg där förlagan till Pelle Björnlerts dubbeldäckare skall finnas. Hoppas få svar från dem snart.
• Tänkte försöka gräva fram lite mer information om Petter Jönsson i Färmantorp. Hoppas att kunna hitta något via någon lokalhistoriskt intresserad i Nättrabytrakten.
• I förra inlägget nämnde jag Edvin Karlsson och det har inkommit några frågor om vem han var. Edvin var en småländsk spelman som spelade på en dubbeldäckare och han intervjuades och spelades in på 70-talet. Detta är så klart väldigt spännande och jag återkommer när jag vet mer.

Fynd- och utbredningskarta

Jag har börjat att sätta ihop en karta över de fynd som finns av svenska fioler med resonanssträngar. Jag har börjat med de dubbeldäckare som jag skrivit om. Tanken är att bygga på denna i takt med att jag får nys om nya resonanssträngade fioler. Det är dock inte helt lätt att skapa en karta som både är överskådlig men ändå innehåller så mycket information som möjligt. Jag har valt ett antal symboler och sedan representerar varje färg en fiol. På detta sätt kan varje instrument förekomma flera gånger på kartan. Det kanske är lite vilseledande då man kan få uppfattningen att det finns fler bevarade instrument än det gör. Vad tycker ni?

• Blå - Karlshamnsfiolen
• Orange - "Bulan"
• Gul - "Tuppen"
• Grå - "Munken"
• Vit - "Elvis"
• Röd - Edvin Karlssons fiol

Stråkar

Jag har nu fått fyra barockstråkar hemskickade från André Alegre och jag tänkte pröva dessa under några veckor och förhoppningsvis är någon så bra att jag vill köpa den. André har en ganska schysst deal där han skickar stråkar gratis för utprovning. De stråkar man inte är nöjd med kan skickas tillbaka men då får man betala portot själv. Jag har tänkt köpa stråke under många år men aldrig kommit mig för. Nu tänkte jag att det vore kul med en stråke från samma tidsepok som dubbeldäckarna.

Lacka/Lackera

Kapten Stofil har hört av sig och påpekat att man kan lackera en bil eller dylikt föremål av metall men att man lackar trä. Om detta stämmer har jag skrivit fel ett otal gånger vilket jag så klart då ber om ursäkt för. Man kanske skulle dubbelkolla med Lars-Gunnar Andersson på Språket i P1?

Amors fiol

En bloggläsare hörde av sig då hon förundrats över varför många viola d'amore är krönta med kvinnohuvuden försedda med ögonbindel. Vad betyder det egentligen? Jag skummade igenom den litteratur jag samlat ihop för att försöka finna någon ledtråd. Flera böcker jag har är på tyska och det är därför lite svårt att skumma, och noggrann genomläsning tar vansinnigt lång tid. Jag hittade i alla fall en ledtråd i Eva Küllmers, Mitschwingende Saiten : Musikinstrumente mit Resonanzsaiten. Där stod det under ett instrument med ögonbindelförsett huvud, wirbelkasten mit Amorkopf, alltså skruvlåda med Amorhuvud och i sådana fall skulle det inte vara kvinnohuvuden det rör sig om. Kollar man på svenska wikipedia står det att den romerske guden Amor (även kallad Cupido) enligt en legend förälskat sig i kungadottern Psyche men förbjudit henne att se hans ansikte. På engelska wikipedia står det att Amor/Cupido is sometimes is blindfolded symbolizing the figure of speech "love is blind". Här finns alltså två lite olika ledtrådar till varför viola d'amore-huvudena ibland har ögonbindel.

Efter att ha hittat detta läste jag lite mer och fann följande text: Curt Sachs vermutet, daß der Name wahrscheinlich nicht mit der Liebe in Verbindung stehe. Es sei besser, die Viola d'amore wegen ihres Cupidokopfes als Amor's fiddle zu interpretieren und sich nicht auf das Gefül zu beziehen, das der kleine Gott symbolisiert. Om jag fattar tyskan rätt förmodar alltså Curt Sachs att namnet viola d'amore antagligen inte har att göra med kärlek utan att instrumentets namn på grund av sitt Cupidohuvud bör tolkas som Amors fiol. Eller som Google translate så enkelt förklarar :-):

Curt Sachs antas att namnet troligen inte förälskad i anslutningen. Det är bättre att de viola d'amore för deras Cupidokopfes som Amor sin fiol att tolka och inte omfattar den Gefül att hänvisa till de små symboliserar Gud.

Hur som helst visade sig denna lilla detalj dölja mer mysterier än väntat. Frågan jag ställer mig är: om det nu är Amors fiol, var finns ursprunget till en sådan. Finns det månne någonting i den romerska mytologin som kan ge ledtrådar om viola d'amorens ursprung?